JAG FOR NER TILL BROR - Karin Smirnoff

JAG FOR NER TILL BROR

 

av Karin Smirnoff 

Det känns nästan lite töntigt att läsa den här boken, ännu mer recensera den. Den har varit så otroligt överhypead att det var det enda boktipset jag kunde få via djungeltrumman ett tag. Den är så överhypead att det fortfarande är 300 personer före mig i kön på bibliotekets lånelista för tredje boken i serien.
...Japp. Jag föll som en fura. Såklart. Hur kan man inte?

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK -

100 %

Jo, eller: Shup. (Tänk norrländsk inandning, så håller vi oss fint till temat.)

Smirnoff skriver som man pratar, som man pratar norrut i Sverige. Orden är så jävla nakna, händelserna så jävla eländiga, meningsuppbyggnaden så jävla träffande och hela slutprodukten så jävla EGEN.
Som skrivarkurser önskar att det gick att lära ut
- skriv som dig själv, fast bra, fast enklare, fast mer ont-igt, fast mer komplicerade, originella liknelser, fast mer rakt på sak, liksom.

Precis som jag själv skulle skrivit om jag skrev riktigt riktigt bra, så skriver Smirnoff.

Hujjedamej vad det sätter mitt eget skrivande i perspektiv.
Men ni vet när man träffar sin idol så brukar man bli mer hänförd än avundsjuk?
Ah mer så är det. 

- HANDLING - 

100 %

DRIV.
Vilket jäfla DRIIIIIIV. Det går inte att lägga ner boken. Jag läser på toan, på bussen, på jobbet.
Jag går omkring som Belle och läser på vägen mellan hållplatsen och trappuppgången. Sen blir jag sittande i trapphuset med nycklarna i handen medan jag bara ska läsa ut det sista i kapitlet.

Vad handlar boken om då?
En tjej, kvinna, som åker tillbaka till sin hemstad (en liten sleten by norrut där alla känner alla och deras föräldrar och deras kusiners grannars hundvakter) för att besöka sin bror, som passande nog heter just Bror. Tillbaka i smalånger ställs hon inte bara ansikte mot ansikte med en by som inte glömt vad hon gjort, utan praktiskt taget hela sin livshistoria.

Vi får vara med och gräva upp hemlighet efter hemlighet, damma av varenda lik i garderoben. Ganska bokstavligt talat.  

- KARAKTÄRER - 

85 % 

Alla karaktärer har egna viljor, egna sätt att vara på, egna egenheter, som sig bör.
Starkast lyser ju Jana såklart, huvudkaraktären.
Jag är så svag för opålitliga berättare. Eller ännu bättre - en inte helt opålitlig berättare.

- ORIGINALITET -

95 %

Säkert finns det andra böcker om vad som händer uppe i norra Sverige
som är lika bra och spännande och så vidare, men...
Om ni vet om några får ni gärna tipsa mig! 

- SLUTET -

80 %

Mitt enda problem med slutet är att det liksom inte är ett slut för en bok, 

det är ett slut för en förstabok.
Men som min kompis Lovisa sa,
"VA jag trodde inte det skulle komma en fortsättning?"
(och sen samma sak igen när trean kom...)

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

90 % 

Jag kommer inte ihåg boken i detalj, nu när jag recenserar den såhär någon månad efter läsning. Jag är inte ens helt hundra på att jag vet hur den här slutade för jag slukade tvåan med pärm och allt ganska tätt inpå utläsningen av denna.

Men vissa scener stannar. Formuleringar, meningar och ordval. Mörkheten i vissa karaktärer och mörkheten i vissa miljöer, vissa minnen. Sorgen, den eviga sorgligheten som verkar vara hela berättelsens tema. Jag gottar in mig i den, lever kvar i den långt efter att jag lagt ner boken. För inte visste jag precis hur vacker sorg kan vara.

Så, historien stannar med mig typ 80. Känslan 100. Jag kompromissar och stannar på 90. 

__________

SLUTBETYG 

92 % LÄSVÄRD

Vilket också betyder bloggens första 90%-poängare!
Se hela listan här!

__________

Tryck på bilden för att komma till bildkälla och återförsäljare.