SVINALÄNGORNA - Susanna Alakoski

SVINALÄNGORNA 

av Susanna Alakoski 

Svinalängorna har varit en sån där vuxenbok, en står-i-bokhyllan-och-lockar-inte-alls-bok, så länge jag kan minnas. Vem läser om sverige, sjuttiotalets sverige, om fulpermantent och hippor och vaniljinvandring? Icke jag inte, särskilt inte 2006 då den här boken fick Augustpriset. 

Det tog mig ca tre... nej, två sidor innan jag var fast och var tvungen att läsa varje ledig stund (dvs på bussen, på toa, när jag tog extrapauser på jobbet...). 

Halvvägs in insåg jag att jag inte visste riktigt bokens huvudplott? 

Leenas föräldrar är alkoholister och invandrare och ibland riktigt vidriga människor och ibland riktigt fina människor och mest bara människor. Leena är ett svenskt barn, ett finskt barn, ett fattigt barn, ett invandrarbarn. Lite mer än så är det, men inte mycket. En del fyllor. En del sexuppväxt. En ännu större del misär. 

Det förvånar mig fortfarande, nu när jag har låtit boken sjunka in lite, att det var så påtagligt fängslande att läsa om ingenting. Om vardagsliv. Om annorlunda vardagsliv från mitt eget, absolut, men ändå någon slags igenkännande i livslunken. Det fanns ingen riktig huvudkonflikt. Livet var konflikten. 

Det är ganska imponerande ändå, hur nu de här procentpoängen än slutar...  

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK -

75 %

Jag är inte trollbunden, inte pillad på under huden, men jag är nöjd. Det här är lätt. Det är eget. Alakoski ger egen mening till ord och skapar nya verb, det gillar jag. 

Under delarna när Leena inte mår så bra blir språket poetpsykotiskt. Onekligen ett snyggt grepp, men jag är ändå inte rörd nog. Inte med tanke på allt hemskt som händer. 

- HANDLING - 

60 %

Ja. Intressant, fina iakttagelser. 

Det känns som om hela boken är en slags biografi, en uppväxtskildring, och det är fullströsslat med detaljer, igenkänningspärlor. Men ändå... 

- ORIGINALITET - 

65 %

Säkerligen har det skrivits mycket om detta, finländarna i Sverige och dessa miljonprojekt och dess faror som lurar bakom förortsidyllen. Och boken har som sagt snart 15 år på nacken. Ändå kändes det fräscht, kanske inte sprillans nytt, men långt ifrån färdigskrivet om. 

- SLUTET -

30 %

Helt värdelöst var det inte. Men. Jag kände mig lite... blåst. 

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

40 % 

Kanske kommer vissa detaljer stanna med mig men jag kände mig väldigt avsnoppad av slutet och det i sig gjorde att jag tvivlar på hur mycket av boken jag kommer ta med mig. 

__________

SLUTBETYG 

54 % LÄSVÄRD

Hm. Ibland kommer slutpoängen som en överraskning fast det är jag som sätter den. Trodde den här skulle hamna högre. Det var nog slutet som kom och ställde till det...

__________

Nämen! Se vem som har ta egna bilder för böckerna! 

Den här gången mot den passande bakgrunden "lummigt trevåningshusområde" också kallat "orkar ej ta av mig pyjamasen så tar bilden rakt ut genom fönstret".