EN LITEN PLATS - Jamaica Kincaid

EN LITEN PLATS

av Jamaica Kincaid 

Hennes namn, fonten som var samma på varje bok, som en logo, fastnade. Namnet hade redan fastnat när jag för första gången aktivt reagerade på den, när jag än en gång såg en av hennes böcker precis nära min i reserverat-hyllan på biblioteket. Mitt bibliotek har fördelen att vara litet men förvånansvärt nog inte utplockat, en ovanlig kombination som gör att min mage myser till vid tanken på alla oupptäckta skatter jag kommer hitta när jag går på upptäcktsfärd bland hyllorna.

Förordet bäddade för en storslagen show, ett tedtalk som ändrar ens syn på världen. 

   Typ. Det var så jag tolkade det.

Jamaica Kincaid är från Antigua och återvänder dit som vuxen efter att spenderat flertalet år i USA som au pair. Det är med en återvändares, en landsmans, men också en utlännings blick (och, helt ärligt, i en ganska tung marinad av vredesmod) som hon skriver den här boken.

I essäns första del blir du kallad smutsig turist, smutsig och meningslös, och jag som turistade ganska flitigt 2015-2019 tycker att det är helt befogat. Det finns inget fint att ta med sig från turistande förutom insikter att man måste resa bättre, måste dela på resurser bättre, måste sluta vara en utomstående som tittar in om man är en människa med någon slags moral. Så smällarna tar jag gärna. De är välplacerade, uppfriskande.

Det är alltså inte i försvarsställning jag reder ut varför jag inte tyckte den här var så väldans läsvärd...

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

Ja, det är sant, jag skrev den här långa ingressen för att slippa gå in på problemet, vilket oturligt nog är själva texten. 

Bokens tema och hur aktuellt och klokt ifrågasättande det är förlorades lite i hur det hela presenterades. 

Kincaid villade bort mig med sitt språk, sin terminologi. 

Jag missar tonationer, jag trasslar in mig i de långa meningarna, som ett garnnystan, och kan inte hitta något sätt att fläta ut det. 

Det, plus det faktum att det är en essä, gör det svårt att hålla mig till det normala (subjektiva) graderingssystemet med procent, och ni får hålla till godo med ett mer kortfattat, (än mer subjektivt) svar på rubrikens fråga: 

Nä. 

Nä, helt läsvärd skulle jag 

inte säga att den här är. 

Jag kände inte att jag fick med mig tillräckligt med argument för att föra en talan som Kincaids vidare, vilket är synd för jag tycker hon har slagit ner i en viktig del i vårt grymma samhälle: 

ekonomiska skillnader och vad det gör med länder och människor, liksom, 

på riktigt. 

DÄREMOT fascineras jag av hennes högljudda röst och dess brist på någon form av ursäkt för sin existens. Jag älskar talare som inte är så svenskt ljumma, som går in och har en åsikt och håller sig till den även om kritiken skulle säga att de uppför sig kategoriskt, att de borde sluta trampa folk på tårna. 

Mina tår blir trampade på här, och det med rätta. Så rättfärdigat att jag ger språket en till chans i den nästa av hennes böcker jag lånade, Lucy, och med en överskådlig skopa entusiasm på det. 

Hit me baby one more time, Kincaid.

__________

Tryck på bilden för att komma till bildkälla och återförsäljare.