SÅ NÄRA LIVET MAN KAN KOMMA - James Wood

SÅ NÄRA LIVET MAN KAN KOMMA 
av James Wood 

Jag kände mig upplyst av James Woods Konsten att berätta. Det var ett närmast narniaskt uppvaknande, hans texter om böcker blev garderoben jag klev in i för entra världen av litteratur. Jag skulle läsa, andas in, injicera James Woods tankar och analyser om några av världshistoriens mest diskuterade böcker, och jag skulle bli vis. 

   Med hans hjälp skulle jag lära mig att verkligen läsa. 

Jag hade detta i bakhuvudet när jag lånade Så nära livet man kan komma, denna förväntan på frälsning, eller i alla fall ett nytt topcoat av det. Ett nytt fräscht lager. 

   Därför stod jag ut. Jag tappade bort mig i filosofiska resonemang och lösrykta barndomsskildringar gång på gång, i utbyte mot att jag till slut skulle komma till nya insikter. 

Boken har fyra delar, varav inga jag har kunnat hitta en röd tråd i, varken i sig själva eller till varandra. 

Vid bokens tredje gav jag upp. Inte bara med sammanhangsletande. Med hela verket. 

 

Jag är egentligen inte mycket för att läsa böcker jag inte trivs i efter tjugonde sidan, men tänkte att det var mig det var fel på och gav den paroll. 

   Det kanske verkligen är mig det är fel på. Det betyder inte att jag orkar mig igenom en sida till. 

_______

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

JA LÄS FÖR GUDS SKULL,
 och ge mig en sammanfattning slash förklaring
av själva poängen med denna samling texter
så jag slipper känna att jag slösat min tid. 

DVS nej läs inte.

(DÄREMOT, Konsten att berätta, 

också av James Wood, 

är faktiskt något av det bästa jag läst i år, 

och definitivt det bästa jag läst i form av litteraturanalyser. 

Recension av den borde också komma upp i bloggen så småningom...) 

__________

Klicka på bilden för att komma till bildkälla.