HAPPY FAT - Sofie Hagen

   

HAPPY FAT
av Sofie Hagen

En ärlig, humoristisk berättelse tillika mantra och manifest om ditt värde att ta plats i en värld som skyr fetma som en epidemi. 

*

Jag stötte på Sofie Hagen när hon co-hostade den första blogg jag någonsin lyssnat på: The Guilty Feminist. Det framgick inte att hon var tjock, eller dansk, förrän flera avsnitt in. Men så fort jag fick reda på det märkte jag att jag lyssnade lite mer ivrigt när det var hennes tur att prata.

För det är inte ofta man får möta en tjock person inom media som inte bara är där för att skoja om sin egen kroppsstorlek. Sofie hade mycket att säga, och det var alltid välunderbyggt - och precis den sortens självsäkra skojande på sin egen bekostnad som ändå lyckas hålla avstånd från att såga sig själv. Det är en hårfin balansgång, och Sofie dansade på den som en ballerina.

Precis lika välavvägt är det i Happy fat. Den är kanske den tusende boken på temat, men den första som inte mässar (i alla fall inte hela tiden), utan med hjälp av en enormt mod och underbyggda påståenden, visar upp hur smalhetsnormen påverkar oss alla negativt.

Läsningen är tung och hemskt och orättvis och ändå skrattar jag högt flera gånger. Sofie har en stor närvaro i denna bok som gör att det går att ta hand om det svåra. Humor är verkligen många gånger lösningen, både för att skratt är förlösande och för är komiker är kända för att ha det högre i tak än vi vanliga dödliga har.

Hon aktar sig noga för att någonsin skylla på individen, men sprutar all den återhållna ilskan tillbaka på det samhälle som bär skulden för så många människors kränkande behandling.

Sofie är också medveten om sina privilegier och låter oss läsare vara med och förstå privilegiernas påverkan, både de som hon själv tar nytta av, och de hon saknar.
Det gör det lättare för läsaren (ergo mig) att reflektera inåt, nu när hon redan har gjort det tyngre jobbet av att peka ut elefanten i rummet:

Okej, Sofie har också utnyttjat sina privilegier som vit, som icke funktionshindrad, som europeé, utan att veta om det vid det tillfället, och hon lär sig något av det och går vidare.

Då kan jag också.

*

Sofie (för vi är på förnamnsbasis efter det här, så nära har hon släppt in mig) har mig naglad under hennes antagligen väldigt färgglada pekfingernagel ända tills de sista kapitlen av boken. Där tummas lite på hennes tidigare sätt att värva med hjälp av en "logiska argument och personliga anekdoter"-retorik, till en mer rytmisk "stå på torget och skrika"-hejarramsa.
   Personligen är det inte den argumentationsform som funkar på mig. Men vi är ju alla olika. Vissa behöver upp-till-kamp-retoriken och då är det bra att den finns med också.

Boken innehåller, förutom en massa bra text, även fullt med tips på ännu fler bra texter, skrivna från andra synvinklar inom samma rörelse. Dessutom intervjuar hon människor som måste deala med andra intersektionella förtryck, där kroppens storlek bedöms och kränks i kombination med nackdelarna som rasism, funktionsvariationer och queerism för med sig i ett CIS-hyllande samhälle.

Den är helt enkelt en sprängfylld spargris med godisar och guldtior.
   För din självkänsla, för din wokenhet, för ditt nöjes skull.
   För ditt hjärta och samvetes skull.
   För din och dina medmänniskors framtida skull. 

Tack.

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

Det är svårt att bedöma böcker som inte passar in inom ramen för fiktion enligt bloggens vedertagna procentsystem, men jag tror att ingressen gav dig ett hum till vad jag kommer svara på frågan. 

Självklart ska du läsa denna.
Och du ska ge den till din syster, din moster, din farfar, din granne, den där okända människan på bussen som ser ut att be om ursäkt för hela sin existens,
om så bara för att ge dem (och dig själv) möjligheten att kunna möta ett

"Du är tjock"

med

"Och?".

__________

SLUTBETYG:

LÄS.
Varsågod.

__________

Tryck på bilden för att komma till bildkälla och återförsäljare.