MIN MÖRKA VANESSA - Kate Elizabeth Russell

      

MIN MÖRKA VANESSA

av Kate Elizabeth Russell

Vanessa är 15 år och ensam på internatet efter att hennes bästa vän och hon gått skilda vägar. Hon är rörig och har svårigheter att komma ihåg läxor och att städa rummet, och känner sig mest utanför och konstig. 

Uppmärksamheten från hennes engelsklärare blir en välkommen företeelse i hennes annars så gråa vardag. Men det faktum att han är 42 kommer såklart med sina baksidor. Inte främst i frågan om vad han egentligen intresserar sig av hos henne. 

Nästan två decennier senare blossar MeToo-upproret upp och vuxna Vanessa tvingas möta vålnaden från sina tonår - och kanske inse att den inte alls var lika pärlemorskimrande vacker som hon mindes den...   

* 

Jag är lyckligast i världen, för ibland får jag betalt för att befinna mig i en värld av böcker och prata böcker med okända och mindre okända människor. 

   Min mörka Vanessa kom på tal när en av mina mest belästa kollegor (i alla fall bäst beläst inom sådant som jag själv är beläst på) nämnde den nya vågen av böcker som problematiserar övergrepp och samtycke på nästa nivå. Hon pratade om oviljan att vara ett offer och vad det gör med självbilden och minnena, själva beskrivandet av ens relationer. Särskilt pratade vi om dessa starka kvinnor, som har sex och intimitet och gränser under kontroll, och hur även dem, vi, kan drabbas av sex och intimitet och gränseröverdragningar som vi inte står i makt att sätta oss upp emot.
   Jag hade aldrig tänkt på det på det sättet, eller i alla fall inte kunnat ringa in det så hudnära med ord. 

* 

Under sammanfattningen av boken och poängsättandet i det här inlägget märkte jag att det fanns otroligt mycket att säga om karaktärerna, och hur mångfacetterat Russell har beskrivit Vanessa både som vuxen och barn. 

Jag pratar också om negging, vilket jag kanske behöver förklara närmare:

Negging är en utarbetad härskarmetod där utövaren vaggar in sitt offer i en känsla av ständig otillräcklighet och gör på så vis den beroende av de små smulorna bekräftelse utövaren strör åt denne.
   Detta brukar illustreras med exempel som "Gud vad modig du är som vågar ha en så kort klänning trots att du har sånna korta ben!"
   En slags omvänd komplimang som stävar efter att sänka mottagarens självförtroende, helt enkelt.

* 

Jag har otroligt mycket att säga om den här boken. Sexuella trakasserier är mitt ämne, och även studerandet av den hårfina gränsen mellan samtycke och våldtäkt.
   Ni som har följt mitt bloggande ett par år kommer säkert ihåg More Orgasms, ett projekt för att få någon rätsida i varför så många kvinnor har dåligt sex. I intervjuerna med personerna insåg jag de många kallade "dåligt sex" var i bästa fall tjatsex, i värsta fall regelrätt våldtäkt.
   Jag kommer att tänka på detta under läsningen av Min mörka Vanessa. Behovet att inte identifiera sig som ett offer ändrar historierna vi berättar för andra - och de vi berättar för oss själva.

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK - 

80 %

Mycket av språket förloras när det läses upp istället för läses i mitt huvud. Så är det tyvärr. Men färgfulla liknelser och satsmelodier klarar sig igenom även en uppläsares främmande takt. 

- HANDLING - 

95 %

Engagerande tema, främst. Men det är också ett otroligt välskrivet verk vi har att göra med. Informationen portioneras ut med en kirurgs precishet, vi står tålmodigt med händerna öppna för att ta emot nästa dos ljuvlig, verkande kunskap.

- KARAKTÄRER - 

100 % 

Russell visar på särskild intelligens när hon skapar rörelsemönstret och talschemat karaktärerna följer. 

På samma gång som Vanessas tonårstypiska osäkerhet tecknas igenkännande och aktsamt visas mr Strane både precis som hon ser honom genom sina oerfarna ögon, och som den vuxen med anledning att ifrågasätta hans beteende skulle ha sett på honom. Eftersom historien berättas varvat i dåtiden och nutiden vet läsaren mer än vad unga Vanessa gör, och i erfarenhetens skarpa ljus ses Stranes små kommentarer, hur han särskiljer henne från gruppen genom att säga att hon är särskilt intelligent trots sin taffliga skolgång, att hon är annorlunda från sina jämnåriga, som en klockren manipulation.

Det är hårfint snuddande på negging, om inte till och med verkligen negging, och det är både uppenbart fel och fult och samtidigt otroligt lätt att förstå varför Vanessa faller för det. 

- ORIGINALITET - 

80 %

Här handlar den höga poängen främst om hur Russell har hanterat ämnet, hur hennes karaktärer reagerar och agerar i en historia som har berättats sedan livets början. 

Det här är inte historien om ont mot gott, lilla oskyldiga Vanessa mot stora stygga vargen Strane. Vanessa är stundvis provocerande blind för påverkan hennes tonår har haft på henne, och Strane visar ibland tecken på att förstå precis vad det är han gör - och ångra sig. 

Offerbilden känns uppdaterad, mer verklig. Vanessa klamrar sig fast vid sin egen del i förhållandet med en tennsoldats ståndaktighet. Som så ofta i i den verkliga verkligheten. 

"Om jag säger ja till hans närmanden är det inte fel,
då är det kärlek."

- SLUTET -

70 %

Jag saknade kanske mer... uppror. Ursinnigt skallande efter rättvisa. Men precis som Vanessa diskuterar med sin terapeut så finns det inget som säger att hon måste bli postergirl för sexuella trakasserier. Och även om hon hade blivit det, hade det ändrat något?  

Med risk för liten spoiler så får ju ändå bokens skurkar sin beskärda del bajs tillbakakastat på sig. Men det känns inte nog, och det i sig är en mycket talande metafor, för samhället är jäkla pissigt på att ge skulden till den som förtjänar den i sådana här situationer. 

Inget straff känns rättvis uppvägande för den smärta man åsamkat en annan person. 

Och kanske är det precis den insikten Russell vill lämna oss med. 

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

95 %

Jag slås om och om igen av hur ett välskrivet verk verkligen lämnar en med diverse känslor. 

Förutom att jag blev berörd av den fiktiva Vanessas historia kändes det som om jag fick större förståelse för pedofili och manipulationer i allmänhet. 

Verket diskuterar också en aspekt av övergrepp som jag tycker behöver höjas ytterligare: 

Känslan av att ha kontroll över situationen genom att inte kalla det för övergrepp. 

Att vägra definiera sig som offer och på så vis hävda att det var frivilligt.  

__________

SLUTBETYG

86,67 %

Som ytterligare en nyans i prisman som ljuset sken igenom i och med #MeToo är Min mörka Vanessa ovärderlig.

__________

Tryck på bilden för att komma till bildkälla.