TOTALSKADA - Helena von Zweigbergk

     

TOTALSKADA

av Helena von Zweigbergk

När Xavier går i pension får han en kurs i jakt startas en kedja av händelser som gör att Agneta och Xavier tvingas ställas på livets yttersta spets och titta på varandra, på sin relation och på livet de skapat.

Är ett minne av en lycklig tid nog för att fortsätta i misär? 

* 

Jag plockar upp boken, dels på grund av att jag hört om Helena von Zweigbergk i Lundströms Bokradio, dels för att omslaget är otroligt snyggt. Minimalistiska fonter, enkelt fotografi, färgskalan avskalad och seriös. Djup, på något sätt. Jag är inte djupare än så. 

   Och tur är väl det. 

* 

Jag känner mig lite kluven när det kommer till recenseradet av den här. Jag vill liksom tycka om den mer än jag gör, för språket var vackert och texten kändes gedigen och välarbetad, som att hålla upp ett tummat exemplar av en gammal klassiker och veta att man är i goda händer. 

Ändå gör historien inte ett kvarvarande intryck på mig. Jag får känslan av att historien tappar bort sig i slutet, att anslaget bäddar för en känslig verklighetssaga och i slutändan får vi lite av ett... klagande. 

Okej nu kanske det var jag som klagade. Det är en gediget bra bok, lästriggande så till den grad att hela grytan slukades på tre dagar. 

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK - 

75 %

Det är en trygg skribent vi har att göra med, en vacker melodi som gör avstickare till lösryckta ord som får stå som egna meningar ibland. 

Det är fint. Det är lätt att förstå. Samtidigt dumförklaras inte läsaren.

Innan jag har läst klart boken vet jag att jag vill läsa mer av Zweigbergk.

- HANDLING - 

80 %

På metanivå är det en ganska banal handling: ett äktenskap som spricker i sömmarna, behovet av en nystart, ett vardagsliv som fallerar in i tristessens tjocka lager av damm. 

Men det som egentligen händer är betydligt mer spännande. Harar skjuts och flås. Ett hem brinner ner till grunden. 

Och sen annat som jag inte kan skriva för att inte spoila handlingen för de som tänker läsa, men Zweigbergk skriver om vardag på ett sådant sätt som gör varje liten handling till en större happening.

- KARAKTÄRER - 

100 % 

Maktspelet mellan det gifta paret, mellan alla parter i familjen som på sitt eget sätt känner sig förfördelade, beskrivs med fingertoppskänsla. 

Det är som att titta på en familj från utsidan, men där alla har genomskinliga huvuden så att alla tankar blottas.  

Jag måste kalla det mästerligt, trots risken för att låta präktig. 

- SLUTET -

60 %

. 

Jag kände att jag tappade lite av fascinationen mot slutet. Sista sjättedelen var en utdragen uppgörelse mellan föräldrar och barn, och det kändes ibland lite... mycket. 

Lite, jag hade behövt mindre för att få ut mer av historien, för storyn bodde redan i mig. 

Jag hade sympati för de flesta karaktärer, men mot slutet ländes det nästan om om jag fick... översympati. Kan man ha det? 

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

55 %

Jag trodde nog den skulle lämna större avtryck på mig, men den visade sig i slutändan att mest vara skön medan läsning.

__________

SLUTBETYG

74 %

Ja, läs. 

__________

Tryck på bilden för att komma till bildkälla.