FJÄRILSVÄGEN - Patrik Lundberg

FJÄRILSVÄGEN 

av Patrik Lundberg

Det här är berättelsen om Patrik Lundbergs mamma, fast egentligen är det berättelsen om Patrik, som har silat sitt eget liv kring politiken  och ett samhälle som långsamt demonteras. Ett samhälle som svek hans mor, och så många kvinnor med henne. 

Det är ett feministiskt manifest i socialdemokratisk förpackning.  

Det är en väldigt lång, djupgående debattartikel. 

Och det är en livsförteckning, en varm och personlig skildring av en uppväxt.

*

På baksidan står bara:

Det här är berättelsen om Ingrid Birgitta Lundberg.

 Och det är ju sant. Nästan helt sant. En sanning med undantag.

För främst är det ju boken om Patrik Lundberg, journalisten som jag aldrig hört talas om innan. Detta trots att han gjort sig ett namn som journalist redan innan den självbiografiska debutboken Gul utanpå kom ut 2013, främst genom krönikan som uppmärksammade kinapuffarnas rasistiska karikatyr av asiater i sin logga (Helsingborgs Dagblad, 13/09/2011 - spoiler: det slutade med att kinapuffarna ändrade sin logga). 

Men nej, detta hade gått mig helt över huvudet. Jag vill gärna skylla på alla åren på resande fot, men 2011 gick jag fortfarande i gymnasiet och undvikandet av samtidsdiskussioner var i allra högsta grad självvalt och självförvållat. Jag hade fullt upp med att hitta skärningspunkten mellan högsta möjliga betyg och minsta möjliga ansträngning, och med att fundera på hur mycket string som behövdes för att mina klasskompisar skulle sluta påpeka att de såg min troskant. Politiska åsikter och debattartiklar fick vänta. 

Snabbspola ett decennium, dagarna innan nyår. Jag har fått med mig en bok från personalrummets bokhylla, mest för att jag drogs till pastellfärgerna på omslaget. Under julhandeln slog jag dessutom in ett antal av det här verket, så det måste ju vara bra. Pastellfärger och frekvent försäljning, ni hör ju. Värt att kolla in lite närmare. 

Och det var bra. Liksom... bra, ni vet när man säger det långsamt med eftertryck. Jag läste i samma hastighet som jag tuggade i mig resterna från Aladdinasken. Två dagar från att jag öppnade första sidan låg den som Läst 2020. 

Problemet var att texten gick från bra med eftertryck till bara... bra. Ingen kursivering. 

   Och nu sitter jag här en månad senare i ett försök att recensera och inser att jag inte vet vad jag ska skriva. 
   Jag kommer inte ihåg särskilt mycket av den här trevliga läsningen. 

* 

Så jag börjar helt sonika att läsa om den bara för att veta vad jag ska skriva här. Och kommer till sida 20 och inser, igen, att det här är bra. Fjärilsvägen behandlar inte bara två individers sammanflätade liv, den tecknar också upp en lättförstådd sammanfattning om Sveriges svek mot sin välfärd, sin egen befolkning. Den tillgängliggör politiska flöden så att till och med sjuttonåriga Felicia hade kunnat tänka sig att slita sig från finnklämmandet och lyssna för en stund. Jag kan alltså med gott samvete skriva det där om kursiveringen, trots att jag från början hade suttit helt plank inför den här recensionen. 

Men hur bra kan egentligen en bok vara om man är tvungen att läsa om den för att minnas vad den handlade om? 

  

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

Jag försökte reda ut de olika procenten för den här men det funkade inte. Hur ger en poäng till man historia man inte kommer ihåg? Precis. 

Så vi gör en sammanfattning av bra och dåliga faktorer för att se om vi kan få ihop ett svar på huruvida någon ska läsa eller inte läsa den här boken: 

- PLUS -

Tempot och meningslängden, så melodisk. Koncist och precist. 

Idealistiskt recept för snabb hookning.

Läsningen gick snabbt och var genomgående njutningsfull.

Att ringa in strömningar i politik och kunna förklara dem, att portionera ut alla dessa fakta och hålla reda på datum, är som att skriva en fusklapp till ett SO-prov som det räcker med att läsa en gång för att få alla rätt på provet.

Det är alltså ruskigt jäkla smart, kort uttryckt. 

- MINUS -

Det här är nästan lite pinsamt, för det känns som om jag har läst boken... fel? 

För om jag hade läst boken "rätt" hade den väl lämnat djupa spår i mig, så omtalad som den var? 

Jag läste ut den här för en dryg månad sedan. 

Jag kommer inte ihåg någonting. 

Jag kommer ihåg att jag trivdes under läsningen, men av storyn? 

I princip ingenting.

__________

Så vad har vi kommit fram till? 

Den Patrik Lundberg-frälste kommer gilla den här. 

Den vänsterpolitiske kommer älska den. 

Och Felician? 

Hon kanske helt enkelt läste den för snabbt. 

__________

Gillar du den här bloggen? 

Glöm i så fall inte att du kan följa mig på Instagram:  
@ordligare