LOJAL - Delphine de Vigan

       

LOJAL

av Delphine de Vigan

Tolvåriga Théo beter sig allt underligare, men den enda som verkar reagera är hans lärare Héléne. Théos beteende triggar minnen av hennes barndoms misshandel, och hon börjar investera i om hennes intuition är rätt gällande pojken. 

*

Bokens korthet blir än mer påtaglig när texten är storstilad med generöst radavstånd. Trots det räcker boken inte mer än något över hundra. På grund av detta tänker jag inte brodera ut en sedvanligt utförlig recension - mest för att det då hade tagit längre tid att läsa recensionen än boken. 

Trots sitt korta omfång lyckas den beröra. Vigan är otroligt skicklig i skildringarna av våld och alkoholism. Korta meningar med väl valda ord räcker långt för att återskapa den exakt känslan av hopplöshet som Théo själv känner för sin situation.  

* 

Namnet Delphine de Vigan är frekvent förekommande på diverse bokbloggar, nästan uteslutande med varma ord omkring sig. Själv hade jag stött på henne första gången för flera år sedan, i boken Dagar av hunger, som först gavs ut under pseudonym.
   Boken fastnade i minnet på grund av franskheten den utstrålade. Det fanns en noir, en skönhet och en självsäker smutsighet över boken som jag kom att förknippa med alla böcker som gavs ut under Sekwa förlag.
   Jag hade helt enkelt fört över ett gott intryck av en författare på hela dennes förlag.
   Snacka om publisherdröm.   

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

Det känns egentligen missvisande att kalla den här för bok.
Lojal är mer en novell i kapitelform, vilket märks främst på slutet. Du som behöver dina säckar ihopknutna när det stänger sista sidan kommer inte tycka om den här. 

Så, ska du läsa eller ej? 

Jag vet faktiskt inte. 

Det var fin och berörande läsning men det slutgiltiga intrycket blev lite... utspätt. 

Däremot blev min nyfikenhet på Vigan allt större. Hennes bok No och jag ska tydligen vara en riktig tiopoängare. 

__________