LITE DÖD RUNT ÖGONEN - David Ärlemalm

      

LITE DÖD RUNT ÖGONEN 

av David Ärlemalm

Arto har förlorat Sofia, men Sofia finns kvar i Bodil, och Bodil är allt han har, anledningen till att gå upp på morgonen, anledningen till att han håller sig ren, anledningen till att han inte följer Sofias exempel.

Men ansvaret för ett barn har många kostnader. En av dem är det rent materiella. Andra är tidsmässiga, logistiska.

Arto har ett jobb som han trivs med, i skolköket på en högstadieskola. Men när en elev sprider rykten om att han försökt sälja knark tar skolan barnets parti och Arto står utan försörjningsmöjlighet. Och vem anställer en gammal knarkare utan referenser? 

Det finns ingen annan råd än att börja med bilstölderna igen, det där han lovat att sluta med. 

Men hur ska han kunna lämna ett barn med kraftiga mardrömmar ensam på nätterna? Vad händer om någon får reda på det? 

Lögnerna som kommer in som livräddare spinner snart ett klibbigt när som det är svårare och svårare att ta sig ut ur...

*

 

En historia är mer än sitt slut. Så är det, absolut.
   Men vi läser för att röra oss mot slutet, oavsett det är lyckligt eller inte behöver vi lämnas med en känsla av konklution. Vi måste förlika oss med att det är i det här stadiet vi lämnar våra karaktärer. 

Lite död runt ögonen börjar med buller och bång. Den trumpetar rakt in i centret i hjärnan där alla känslor sitter. Jag känner mig smartare när jag läser den, det känns som om jag får tillgång till ett samhällsskikt och erfarenheter jag inte ens hade varit i närheten av om det inte var för litteraturen. 

  Handlingen fångar mig och jag kan inte sluta läsa. Jag vill inte jobba för jag vill inte lämna historien.
   Det hela är över på mindre än tre dygn. Och lämnar mig med en otroligt fadd eftersmak i munnen.
   Nästan lite rutten. 

Nej, en bok är inte bara sitt slut. Men om slutet är såhär ihopdiktat, så långt ifrån stilen resten av berättelsen håller, så otrovärdig i sin presentation och alldeles för hastigt ihopknutet, är det fortfarande en läsvärd bok då? 

*

Här har vi ett exempel på att många faktorer är bra, men är det en som sviker brutalt - för det är så det känns, som ett svek - så faller hela läsupplevelsen. 

* 

Förresten, anledningen till bokens namn är jag heller inte nöjd med. Det känns ihopklistrat. Felplacerat pretentiöst i en bok som är allt annat än pretentiös.

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK - 

70 %

Höga poäng för de böcker som har ett bildrikt, nästan poetiskt språk. Men viktigast av allt är om rytmen, meningarnas längd och klang, är skön att vara i.

 Korta meningar, många entertryckningar. 

Jag gillar den avhuggna, portionerade stilen. 

Den är snudd på nonchalant, sådär som hyllade författare i Sverige skriver nu för tiden. 

Avskalat och precist istället för högtravande och utsvävande. 

 

- STORY/ DRIV - 

90 %

Också kallat "bladvändighet". 

Hur desperat vill jag veta vad som ska hända näst? Hur svårt är det att lägga ner boken? Hur väl är intrigen uppbyggd?

 Det är spännande, engagerande, välvävt... Den här historien har allt, tänker jag under läsningens gång. 

- MITT ENGAGEMANG I HISTORIEN - 

75 %

Det här är kategorin som reder ut hur mycket boken faktiskt påverkade mig. Blev det tårar, skratt, hjärtsmärta för läsaren? 

Jag gråter, skrattar, vämjas och värker för Arto och Bodil. Sällan har mitt hjärta vurmat så för två människor. 

Engagemangsbetyget hade varit på topp, initiellt hade jag skrivit 100 här. Men jag kan inte med när slutet lämnar mig så... irriterad. Jag känner avsmak för det. Och det tar tyvärr ner helhetsengagemanget. 

- KARAKTÄRER - 

70 %

Är människorna vi möter i boken runda? Intressanta? Levande? Komplexa? Känns det som om vi får lära känna dem på riktigt? Kommer vi komma ihåg dem efteråt? 

Man får sympati för alla karaktärer som det är menat att få sympati för. Och mycket av den varan också. 

Bokens antagonist däremot. Vilken j***a superhjälte-monolog hen bränner av där i slutet. Otroligt otrovärt.  

- ORIGINALITET - 

85 %

Är det en historia som det finns trettiotvå på dussinet eller är det här något helt nytt? Är skrivsättet eget? Är karaktärerna speciella?

 Såhär nära och realistiskt skildrat har jag aldrig läst om droger och föräldraskap innan, om att vara på samhällets botten och vägen upp mot ytan är så nattsvart att det inte ens går att skönja ljuset ovanför.  

- SLUTET -

0 %

Allt får inte bli orealistiskt bra, då sjunker betyget som en sten. Men att lämna läsaren helt utan försoning, att själv få "pussla ihop" allt för stora delar av historien drar också ner poängen. Här söker vi alltså efter den hårfina gränsen mellan försoning och upplösning. 

Nej men vafan. 

Vafan. 

Från en välskriven intrig, ett riktigt känsligt samtida verk, till en... fars? En Disneychanneluppgörelse, vuxenversionen. 

Det var hoppigt, alldeles för snabbt, ingen riktig uppgörelse, en massa informationsbomber som smällde av på ungefär 10 sidors marginal, en actionscen á la billigaste billiga kung fu där ljudeffekterna nästan poppar upp från sidorna som i en serietidning. 

Slutet var från en C-film som går 01:25 på en betalkanal som gör ett halvdant försök att ta sig loss från pay per view-träsket. 

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

10 %

Tänker jag på boken, i positiva termer, efter att jag lagt den ifrån mig? Förändrade den något i mitt synsätt, min kunskap om världen eller människor? Blev jag klokare, vidsyntare, berörd?

Det kändes som om den här var och nosade på årets bok, vilken intrig, vilken känsla... 

Och så kom slutet som förtog hela upplevelsen.

När jag tänker på Lite död runt ögonen är det enda jag tänker "fan vad synd på en så bra bok."

__________

SLUTBETYG 

57,14 %

Om slutet hade varit annorlunda hade vi pratat 85 och uppåt... 

I ärlighetens namn tycker jag inte du ska läsa den här, oavsett vad betyget säger. Jag blir bara irriterad. 

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

__________

Lite död runt ögonen
David Ärlemalm

Utgiven: 2020-01-15
Förlag: Bokförlaget Forum
ISBN: 9789137154763