SOCKERORMEN - Karin Smirnoff
SOCKERORMEN
av Karin Smirnoff
1970-tal.
Agnes, Kristian och Mika är tre barn som alla tas
under före detta världsmusikern Frank Leides vingar. Med hjälp av
Frank Leide och barnens talanger bildar de Bretzel Ensemble, vars mål
är att åka runt i Europa och turnera.
Bretzel Ensemble blir som en liten familj för Agnes, vars
hemförhållanden är minst sagt stormiga. Hennes mamma säger ofta att
Agnes tog livet ifrån henne, så därför är hon skyldig mamman ett liv
tillbaka. Det slutar ofta i att Agnes blir verbalt trakasserad,
undernärd och lämnad ensam i det smutsiga hemmet.
Kristian finner också tröst i ensemblen. Hans mamma är sjuk och Leide
glider in och blir det närmsta till förälder han kommer.
Men Leide kanske inte är den trygga symbol för vuxenhet dessa barn
behöver.
Kanske är han precis det motsatta...
Agnes, Kristian och Mika är tre barn som alla tas under före detta världsmusikern Frank Leides vingar. Med hjälp av Frank Leide och barnens talanger bildar de Bretzel Ensemble, vars mål är att åka runt i Europa och turnera.
*
Jag kärade ner mig totalt i Jaana Kippo- sviten. Sällan hade jag läst en så
gripande historia, så kittlande förbjudet att frossa i incest och andras
trauman. Misärlitteratur. Jag vet inte om det är ett uttryck eller om jag
just hittade på det, men ni vet vad jag menar. Feelbad tror jag också det
kallas.
Med Jaana Kippo i bagaget är pressen närmast övermänsklig på hennes
nysläppta roman Sockerormen. Det blir ju nästan alltid så,
förväntningarna styr upplevelsen av verket mer än själva hantverket gör. Jag
har försökt ta hänsyn till det i min recension av boken, men i ärlighetens
namn vet jag inte hur jag skulle kunna komma undan det. Jag älskade
Jag for ner till bror-trilogin, min hjärna säger att jag borde älska
Sockerormen lika mycket, jag har byggt ett luftslott som det är
omöjligt att flytta in i.
Och det var det kanske också. Ett luftslott som var omöjligt att flytta in
i. Men kanske att hyra in sig i ett rum för en natt?
Sockerormen är en otroligt stark bok. Fingertoppskänslan med vilken Smirnoff sparsamt portionerar ut detaljer liknar absolut gehör. Enbart språkföringen sätter läsaren i ett transliknande tillstånd, en påtvingad psykos som offret gör allt för att stanna kvar i.
Sockerormen är en otroligt stark bok. Fingertoppskänslan med vilken Smirnoff sparsamt portionerar ut detaljer liknar absolut gehör. Enbart språkföringen sätter läsaren i ett transliknande tillstånd, en påtvingad psykos som offret gör allt för att stanna kvar i.
Intrigen känns mer konstruerad än tidigare verk, tänker jag, men tänker jag
det för att jag vet att Sockerormen kom så snart efter att vi sagt hejdå
till Kippo-släkten?
*
Ska vi ta avstamp här, konstatera att det inte går att komma ifrån att en
bok som skrivs så snart efter en nationell succé kommer i kölvattnet efter
tidigare verk och således alltid kommer jämföras? Eller behöver jag bli
proffsigare som recensent?
Ska vi kanske bara börja med poängen?
*
Nej vänta, en sak till först: OMSLAGET PÅ DENNA. Oh jesus. Designat av
Lukas Möllersten SOM INTE HAR EN INSTAGRAM med sina verk? VARFÖR?
__________
ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?
- SPRÅK -
95 %
Höga poäng för de böcker som har ett bildrikt,
nästan poetiskt språk. Men viktigast av allt är om
rytmen, meningarnas längd och klang, är skön att
vara i.
Texten är en symfoni som tar läsaren igenom alla känslor genom
enbart takten.
Hon är så jäkla skicklig den där Smirnoff. Hon lyckas måla
detaljerade bilder med det mest avskalade språk. Jag
förundras.
- STORY -
80 %
Också kallat "bladvändighet".
Hur desperat vill jag veta vad som ska hända näst?
Hur svårt är det att lägga ner boken? Hur väl är
intrigen uppbyggd?
Så. Mycket. Misär. Så mycket. När man tänker att det inte kan
finnas fler övergrepp i världen kommer ännu ett.
Kanske vill Smirnoff visa att övergrepp föder övergrepp, men
berättandet lämnar mig lite med känslan av... Too much. Det kan
inte vara såhär eländigt. Inte ens i en bok.
Varför så höga betyg om jag bara klagar?
För att det är så otroligt spännande. Jag var inne i en lässvacka där det var svårt att hitta motivation och ro att sitta ner med en bok, och ändå läser jag ut den här på tre dagar. Som inte är helg.
För att det är så otroligt spännande. Jag var inne i en lässvacka där det var svårt att hitta motivation och ro att sitta ner med en bok, och ändå läser jag ut den här på tre dagar. Som inte är helg.
Efter Sockerormen var lässvackan bruten. Jag påmindes om hur
mycket en bok kunde dra en in, och nästföljande böcker checkades
av i en rasande fart.
- MITT ENGAGEMANG I HISTORIEN -
65 %
Det här är kategorin som reder ut hur mycket boken
faktiskt påverkade mig. Blev det tårar, skratt,
hjärtsmärta för läsaren?
Jag dras in i historien för att Smirnoff bygger en intrig på
det viset. Men nu någon vecka efter läsning kommer jag inte
ihåg mycket av själva handlingen, mest hur den påverkade
mig.
- KARAKTÄRER -
60 %
Är människorna vi möter i boken runda? Intressanta?
Levande? Komplexa? Känns det som om vi får lära känna
dem på riktigt? Kommer vi komma ihåg dem
efteråt?
Jag känner nog mindre för karaktärerna än jag borde.
Skrivstilen håller mig lite på kant med allt, jag ser
människorna som skuggfigurer bakom frostat glas -
vansinnigt vackra siluetter, men jag kan inte sträcka mig
fram och röra vid dem.
- ORIGINALITET -
90 %
Är det en historia som det finns trettiotvå på
dussinet eller är det här något helt nytt? Är
skrivsättet eget? Är karaktärerna speciella?
En historia som inte finns tolv på dussinet av. Inte ens
en på dussinet.
- SLUTET -
60 %
Allt får inte bli orealistiskt bra, då sjunker
betyget som en sten. Men att lämna läsaren helt
utan försoning, att själv få "pussla ihop" allt
för stora delar av historien drar också ner
poängen. Här söker vi alltså efter den hårfina
gränsen mellan försoning och upplösning.
Jo. Det blev en upplösning.
Men allting gick lite för snabbt, det blev för rörigt.
Sinnesbilder fick ersätta mer berättande text och jag
tappade tråden en stund där.
- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -
40 %
Tänker jag på boken, i positiva termer, efter att
jag lagt den ifrån mig? Förändrade den något i mitt
synsätt, min kunskap om världen eller människor?
Blev jag klokare, vidsyntare, berörd?
Det är just det. Jag läste ut den förra veckan och
börjar redan glömma den.
Kanske jag läste den för snabbt? Men med den spänningen
och det språket, hur skulle jag inte kunna svepa
den?
__________
SLUTBETYG
70 %
Ja, vad ska man säga. Smirnoff är bäst. Även när det inte
är hennes bästa är det jäkligt bra.
__________
Glöm inte att följa mig på instagram!
---> @Ordligare
__________
Karin Smirnoff
Utgiven: 2021-04-27
Förlag: Bokförlaget Polaris
ISBN: 9789177952619
Kommentarer
Skicka en kommentar