KAFFE MED MJÖLK - Ella-Maria Nutti

                     

KAFFE MED MJÖLK

av Ella-Maria Nutti

En dotter flyttar från lilla samhället till stora staden och tittar inte tillbaka. En mamma har hemska besked men inga ord att klä dom i. Under en veckas romantid får vi träffa en mamma och en dotter som använder tystnad som ett vapen trots att det är just prata de behöver. 

*

B-uppsats har varit det enda jag haft för ögonen de senaste veckorna. Det kväver läslusten, jag antar att det är därför jag inte läst särskilt mycket eller varit sugen på att skriva om det lilla jag läst. Eller så är det bara så ibland, man är i en svacka, en uttorkad inspirations- och motivationsfåra. 

   Ibland hjälper det att bara vänta, men ibland hjälper det att läsa en bok som påminner en om hur läsning inte måste handla om inspiration eller motivation, utan om ren lust. Jag har insett nu, efter uppsatspärs, att jag inte har varit i många böcker som har ett starkt Jag vill veta hur det ska gå-driv på sistonde. Att det i kombination med bristande fri-tid har gjort att läsningen planat ut. 

  Men vet du va? Jag hittade det där drivet i Kaffe med mjölk. Och det känns som att långsamt sträcka på lederna efter en lång flygning. 

*

Jag håller mig ofta borta från två av bokens största teman: böcker om såriga mamma-dotter-relationer (pga AJ) och böcker som bokinsta har snackat sönder.
För jag tror att jag är bättre, mer originell eller något sådant, med en helt annan smak än pöbeln.
   Hybrisen är stark på denna bokbloggande hipster med andra ord. Men det är väl inget nytt. 
   Och jag älskar när en högfärdig person blir nerknuffad från sina höga hästar. Även om den här högfärdiga personen är jag.

Kaffe och mjölk är en komprimerad roman (dvs kort-ish dvs älskar) där jag läser varje mening med stort intresse. Nutti bevisar, ifall något tvivlade, på att man kan skriva om hyfsat vardagliga företeelser, skildra scener direkt ur vardagen, och få läsaren att sitta naglad som i en kallakårdrypande spänningsroman. Att hon dessutom är debutant är (förutom uttjatat) otroligt imponerande. 

Språket är tight på ett sätt som gör att varje ord känns vägt, uppmät och polerat innan det fått ta sin rättmätiga plats i boken. Jag värker för mamma Agneta och dotter Tilda så snabbt efter att de blivit presenterade. 

All in all mycket välskriven, där själva stilen fångar mig mer än teman mamma-dotter och liv-död. Det handlar heller inte om teman, det är sättet att skriva på som gör att jag fortsätter läsa som en vettvilling. 

Höga poäng nedan låter det som om vi har att vänta. 

_______

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK - 

100 %

Höga poäng för de böcker som har ett bildrikt, nästan poetiskt språk. Men viktigast av allt är om rytmen, meningarnas längd och klang, är skön att vara i.

Perfekt. Med lite nordlig dialekt, "mamman hennes" och samiska ord för familjmedlemmar. Vackert och med fantastiskt flyt.

- STORY/ DRIV - 

100 %

Också kallat "bladvändighet". 

Hur desperat vill jag veta vad som ska hända näst? Hur svårt är det att lägga ner boken? Hur väl är intrigen uppbyggd?

Slukar denna på mindre än ett dygn. Det har inte hänt på flera månader. 

- MITT ENGAGEMANG I HISTORIEN - 

90 %

Det här är kategorin som reder ut hur mycket boken faktiskt påverkade mig. Blev det tårar, skratt, hjärtsmärta för läsaren? 

Jag måste få veta hur det går. 

- KARAKTÄRER - 

85 %

Är människorna vi möter i boken runda? Intressanta? Levande? Komplexa? Känns det som om vi får lära känna dem på riktigt? Kommer vi komma ihåg dem efteråt? 

Modern Agneta vill man slita ut sitt hjärta för. Dottern Tilda är svårare, mindre greppbar. Vilket är en av bokens gestaltande huvudpoänger: Agneta når inte Tilda och vet inte varför, således kan heller inte vi veta riktigt. Och det är snyggt, för skulle allt kunnat förklaras till en eller två traumatiska episoder i barndomen hade jag köpt det mindre.

- ORIGINALITET - 

60 %

Är det en historia som finns representerad i andra versioner, kanske till och med alldeles för många gånger i andra versioner, eller är det något som är nytt och fräscht och ögonvidgande? Stannar jag upp och tänker "oj, det där var ingenting jag förväntade mig" under läsningens gång eller utvecklas historien precis som man hade kunnat förutse? 

Det är ett ovanligt slipat språk, en ovanligt tät roman, en ovanligt koncentrerad drivenhet som ramar in intrigen. Men såriga mamma och dotter-relationer har vi läst om, även jag som säger mig undvika dessa. De är överallt. 

Men trots att historien i sig inte är "ny" känns det ju som en bok utöver det vanliga.

- SLUTET -

75 %

Allt får inte bli orealistiskt bra, då sjunker betyget som en sten. Men att lämna läsaren helt utan försoning, att själv få "pussla ihop" allt för stora delar av historien drar också ner poängen. Här söker vi alltså efter den hårfina gränsen mellan försoning och upplösning. 

Det fanns en uppsjö av slut jag såg framför mig och alla skulle kunna funka. Det det blev var en av dessa och det var tillfredsställande, om än något safe. 

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

60 %

Tänker jag på boken, i positiva termer, efter att jag lagt den ifrån mig? Förändrade den något i mitt synsätt, min kunskap om världen eller människor? Blev jag klokare, vidsyntare, berörd?

Jag är imponerad men det är ingen roman som jag tror kommer studsa runt i huvudet en längre tid framåt. Men snyggt skildrat och mycket engagerande under läsning. 

__________

SLUTBETYG 

81,42 %

Jag rekommenderar denna även om jag efter alla hyllningar på insta trodde den skulle bli en riktig BAABABABAbanger, flaggan i topp och 100 i minst 5 kategorier. 

Det är inte Nuttis fel att hon har blivit höjd till skyarna och att det påverkar någons läsning. Det är orättvist och jag vet om det, därför slår jag fast igen vid att jag verkligen rekommenderar denna. 

Du kommer inte bli besviken.  

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

___________

Kaffe med mjölk

Ella-Maria Nutti

Utgiven: 2022-02-11

Förlag: Wahlström & Widstrand

ISBN: 9789146237464