VI ÄR BARA INTE VÄNNER LÄNGRE - Alexandra Dahlberg

 

VI ÄR BARA INTE VÄNNER LÄNGRE

av Alexandra Dahlberg

Vi är bara inte vänner längre handlar om Amanda som har en enda vän, Jennie, efter att hon förlorat sin vän Lejla till Coola Gänget. Hon har ingenting att sätta emot när folk viskar eller retas med henne – tills hon en dag på musiklektionen finner sig själv stående med en mick i handen, helt inne i musiken och sången. Efter det får skolans snygging upp ögonen för henne och föreslår att de ska uppträda tillsammans på en talangtävling om några veckor. 

Motvilligt låter hon sig övertalas och plötsligt ser livet på skolan helt annorlunda ut. Lejla pratar med henne igen, och Moa, skolans värsta bitch, för att prata disneychannel-språk, är plötsligt (något som i alla fall liknar) trevlig mot henne. 

För bra för att vara sant, eller?

*

Problemet när man känner författaren till boken man läser är många. 

Det första är såklart att den här recensionen kommer bli färgad av det. Skulle jag sitta på bästa sändningstid (det är alltid bästa sändningstid för recensioner på @ordligare, nota bene) och säga att en bok vars författare jag träffar då och då är dålig? Ni förstår ju själv hur det skulle se ut. Det skulle se ut som att min inbjudan till framtida releasefester skulle bli indragen, inte minst. 

   Nej, rimligast vore att hålla den självskrivande fjäderpennan tyglad när det gäller böcker från folk jag känner, men ni känner ju mig. Det går inte att ljuga här. Hade jag inte gillat boken hade jag lite smidigt förhalat genom att helt enkelt inte lägga upp en recension. Jag har ju trots allt ett rykte att tänka på.

   Ändå läser du om boken just nu. 

   Det står alltså ett poäng till Alexandra Dahlberg redan. 

En annan sak att läsa och skriva om en bok vars författare man har hört prata är att risken finns att det är den rösten man hör i huvudet när man läser. Om inte helt och hållet så kanske i alla fall som ett eko. Det skulle kunna bli svårt att höra 14-åriga Amandas röst förbi 30+ Alexandras. Så hinner jag tänka innan jag öppnat boken. Sen hör jag inget annat än Amanda. Amanda är dessutom rolig, klok, osäker och egen – precis som en tonåring är. Hon har svårt att stå upp för sig själv och hitta sin egen röst, och hon sitter tyst när andra kör över henne eftersom alternativet skulle vara ännu värre. Också det väldigt relaterbart. Vi har alla varit 14 och oavsett var man stod i hierarkin var högstadiet ett intrikat, förrädisk system där det egentligen bara fanns förlorare. Det bästa var kanske att diskvalificera sig själv och på så sätt slippa delta.  

   

Boken hade lätt kunnat bli en High School Musical, men Dahlberg håller sig ifrån klichéerna och engagerar, till och med förvånar. Jag inser att jag är en idiot när jag blir helt förvånad av slutet, eftersom jag tänkte att ungdomsböcker är förenklade och bara kan sluta binärt med gott eller ont. Dahlberg håller sig på den berömda gränsen, och det gör den här boken så mycket mer träffande.     

*

(Fun fact: På bokmässan följde Alexandra med på min och @lasdagboks årliga Bokmässe-AW och jag fick tillfället i akt att tjata på henne om att även om vi kanske var klara med Amanda var vi inte klara med varken Jennie, Lejla eller Moa. Jag ser framför mig en svit med liknande härliga omslag i olika färger. Jag spår att det kommer sälja som smör. Eller vad ungdomarna nu köper mycket av. Face masks?) 

*

 (Ett till fun fact: På sidan 153 trippar en liten vit Bichon Frisé vid namn Iggy in i rummet och Rilles pappa beskriver henne som "Oemotståndlig, eller hur?" vilket är den mest korrekta benämningen på livets bästa hundras jag någonsin hört.) 

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

Läs den. Läs om du har en tolvåring hemma, jobbar med ungdomar eller bara vill utöka din läsning. Jag tror inte man någonsin är för gammal för en välskriven ungdomsbok.

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

___________

Vi är bara inte vänner längre

Alexandra Dahlberg

Utgiven: 2024-08-14

Förlag: Lilla Piratförlaget

ISBN: 9789178135394