DET BLEV INGENTING - Katarina Soldan

                             

DET BLEV INGENTING

av Katarina Soldan

Hedvig har passerat sin skådespelarkarriärs bäst- före-datum innan den ens hann börja. Vid 30 års ålder kan hon bli igenkänd på fester som "den där tjejen i den där filmen som vann en Guldbagge, var inte det mer än tio år sen nu?", bara för att snabbt bli tvungen att byta ämne när de frågar om hennes senaste filmprojekt (det finns inga). 

Det där hon förväntades kunna ge publiken verkar inte finnas där längre. 

Tycker alla, utom Hedvig själv, som vägrar ge upp. 

 Berättelsen cirkulerar kring Hedvig en stund och där är den mästerlig. Det är nästan så att jag vill lyfta ur biten om Hedvig och fästa mellan egna pärmar. För sen närmar vi oss bokens andra del som handlar om Sophie, en duktigduktigduktig tjej vars väg oturligt nog korsar Hedvigs. Och då börjar allting skena. 

Och jag börjar tappa intresset. 

 Tredje delen är ett kammarspel. 

 Hedvig och Sophie, en sommar i Sophies föräldrars fina villa. Med Sophies pappas kreditkort. Och Sophies pappas videofiler. 

Intresset hade visst inte gått hem, det hade bara varit ute och rökt en cigg.

 

 Alla delar är inte lika bra. 

 Här har vi en ojämn berättelse där det som är segt är segt och det som är bra är mästerligt. 

*

 Såhär hade jag tänkt att börja min recension: 

 "Jag vill ha något lättsamt att läsa innan jag går och lägger mig och drar ut Det blev ingenting av Katarina Soldan ur hyllan där jag ställer alla recensionsexemplar. 

   Omslaget är modernt, det är det första ord som ploppar upp i huvudet, det har den där enfärgade ramen och ett rektangulärt foto i mitten, eller nästan i mitten, som är konstnärligt och högst medvetet blurrat. När jag läser på baksidan ser jag att det dessutom handlar om skådespeleribranschen, eller snarare om att kämpa för att komma in i den. Eller snarare att ha blivit spottad ut ur den. Det känns som  lättsmält, efter-klockan-22-lektyr.

Jag hade inte väntat mig att känna den där ångesten-by-proxy. Huvudpersonen Hedvig vägrar inse att hon har blivit en has-been. Efter att ha stått på toppen av sin skådespelarkarriär vid 18-års ålder har rollerna helt lyst med sin frånvaro. Samtidigt har gymnasiebästisen, hon som också hade det, blivit en respekterad skådespelare. Avundsjuka och viljan att bli Stor är två känslor som gestaltas ypperligt i den här boken. Dom efterföljs av dom fula: missunnsamheten, skammen, det pinsamma hoppet som vägrar att dö och som gör en lite/rätt mycket naiv. 

   Allting doppat i rädsla för att det inte blev mer än så här. 

   All denna potential, all denna talang och vilja. 

   Och så bidde det ingenting. 

Jag provar några sidor innan jag ska gå och lägga mig, för att se om det är en av de där små puttrande böckerna som gör sig så bra innan läggdags. 

   Och plötsligt har jag läst 70 sidor. 

   För att det är småputtigt och strösslat med igenkänningshumor?

   Knappast. 

   Lättheten jag letade efter har den, absolut. Det är bara att fortsätta läsa. Soldans språk är ljust och indragande, liknar både Norlin och Wähä i sättet att skriva som om man sitter och lyssnar på en bästa kompis. Talspråkligt på de allra bästa sätten. En absolut närvaro och en snygg blottläggande av Hedvigs allra innersta tankar, även dom hon inte riktigt kan med att erkänna att hon har. 

Litteratur är som bäst när människorna i boken faktiskt är människor, inte hjältar eller huvudrollsinnehavare. Jag skulle kanske inte gå så långt som att säga att en karaktär måste vara lite osympatisk för att den ska vara verklighetstrogen... Eller gör jag det? Hedvigs missunnsamhet och desperata fasthållande vid en dröm som börjar likna en dröm och inte längre en utstakad väg gör henne oerhört likeable i sin unlikeability. Je suis Hedvig, minus den där Guldbaggen vid 18 då. Men vad underbart det är att läsa om någon som också kämpar."

Detta är text som skrevs när jag läst den bit i Hedvigs del, innan jag kom in på Sophies del och efterföljande "bådas" del. Om berättelsen girar lite i Sophies del har den helt kört av vägen, rammat staketet och plurrat rakt ner i vallgraven där den startat ett nytt Atlantis för gälfolk i den tredje. 

   Je not suis Hedvig any more, så kan man väl säga. 

  Få är nog som Hedvig, så kan vi väl säga. 

  Och tur är väl det, kan man säga. 

*

Okej så det var första delen, sen kommer den mindre läseggande andra delen: 

   Vi får stifta bekantskap med Sophie, en tjej som är duktig på allt och som ska bli läkare och har den perfekta pojkvännen och det fina huset och dom raka, städade framtidsplanerna i omkörningsfilen. Tills hon plötsligt kör av vägen, metaforiskt, och bestämmer sig för att hon inte vill ha något av det där. Men vad vill hon ha istället?

 

Tyvärr kan jag inte säga att jag bryr mig särskilt mycket om Sophie. Sophie är ett hjälpmedel för Hedvigs historia och får alldeles för mycket utrymme. 

   Jag fattar, man vill göra arbetet bra och man vill göra det grundligt. Så när en karaktär som Sophie behövs för att Hedvig ska ha något att spjärna emot byggs hon ordentligt. 

   För Katarina Soldan är också en duktig flicka som har gjort sin hemläxa och vet att även steppbrädor måste ha stabila grunder. 

Det är bara det att jag inte känner att jag bryr mig alls om vad som händer med Sophie eller vad som kommer hända med Sophie. Sophie är en medelsvensson med lite extra pengar som mest bara är... snäll. Hon gör inget förargligt i hela boken. Hon utvecklas inte och hon verkar heller inte vara konstruerad för att göra det. 

   Fine att man använder en karaktär för att visa på den andra karaktärens utveckling, det tror jag ändå är fallet här. 

   Men måste jag läsa så länge om henne? 

*

Sen kommer: Tredje delen. 

Vi byter perspektiv och istället för var sin jag-form är vi nu är i den mer distanserade tredjepersons-formen, för att kunna hoppa snabbt mellan Hedvig och Sophie när deras vägar korsas. 

   Hedvig är långt ifrån den relaterbara 30-någontingen som boken startade med och har förvandlats till en person utan moral, som hänsynslöst utnyttjar alla (men framför allt Sophie) för samtliga av sina nycker och infall. 

   Är det en manlig konstnär med storhetsvansinne vi förväntas se mellan raderna här? 

   En högupplöst form av gaslighting är det i alla fall. 

Tempot är något släpigare i denna början på bokens tredje del, där jag ett tag undrar om det inte ska hända något mer dramatiskt snart. Men när sen det dramatiska händer sitter jag med en klaustrofobisk känsla över struphuvudet. 

   Jag vet inte om jag vill att det ska gå bra för Sophie.

   Jag vill absolut inte att det ska gå bra för Hedvig. 

   Men jag måste i vilket fall i alla fall få reda på hur det går. 

*

Hur sammanfatta en läsupplevelse som denna? 

   Var den positiv? Negativ? Vad kände jag ens? 

   Jag tyckte mycket mycket om vissa delar av boken. 

   Hedvig, innan hon spårade, var en av årets starkaste läsningar. 

   Sophie var som redan nämnt rätt lika sensationell som naturell yoghurt. 

   Och sen kommer den flippiga tredje delen av boken där Hedvigs vilja att bli Stor och Sedd och Lyckad tar henne över alla gränser för rimlighet och blir direkt obehaglig. 

   Är det en iscensättning av hur galna vi blir när vi söker storhet? Eller ett ifrågasättande av konst som ett heligt samhällets fristad, fritt från moral och etik? 

   Jag vet inte, blir inte klok på det. Och jag gillar att texten tvingar mig att försöka tycka något. 

*

Tänker tillbaka på bokens öppna slut ibland, vänder och vrider på det. Känner mest obehag. Det är inte samma sak som att boken var dålig.

Det jag vet är i alla fall att Katarina Soldan har bjudit mig på en läsupplevelse. 

   Jag ser fram emot hennes nästa bok.  

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK - 

100 %

Höga poäng för de böcker som har ett bildrikt, nästan poetiskt språk. Men viktigast av allt är om rytmen, meningarnas längd och klang, är skön att vara i.

Sitter exakt som det ska. På kommanivå.

- STORY/ DRIV - 

50 %

Också kallat "bladvändighet". 

Hur desperat vill jag veta vad som ska hända näst? Hur svårt är det att lägga ner boken? Hur väl är intrigen uppbyggd?

Den svajjar ju, som vi har nämnt. 

Jag är inte säker på att alla trådar som borde ha lösts upp gjorde det. 

Och vissa passager handlar om tid som passerar och känns som tid som passerar. 

Nåväl. 

- MITT ENGAGEMANG I HISTORIEN - 

60 %

Det här är kategorin som reder ut hur mycket boken faktiskt påverkade mig. Blev det tårar, skratt, hjärtsmärta för läsaren? 

Även detta växlande. 

Först stort, sen mindre, sen direkt segt, 

sen var man bara tvungen att veta hur det skulle gå.

- KARAKTÄRER - 

70 %

Är människorna vi möter i boken runda? Intressanta? Levande? Komplexa? Känns det som om vi får lära känna dem på riktigt? Kommer vi komma ihåg dem efteråt? 

Hedvig som karaktär är kusligt verklig. Sophie är inte det. Andra karaktärer spelar väldigt liten roll i den här boken. Så det blir en halv poäng, med lite extra fluff för att just personporträttet som funkar funkar så jävla bra.  

- ORIGINALITET - 

70 %

Är det en historia som finns representerad i andra versioner, kanske till och med alldeles för många gånger i andra versioner, eller är det något som är nytt och fräscht och ögonvidgande? Stannar jag upp och tänker "oj, det där var ingenting jag förväntade mig" under läsningens gång eller utvecklas historien precis som man hade kunnat förutse? 

Även om den har många av dragen från en klassisk medelklass-kulturarbetande-debutant-debut - en bok jag har läst så många gånger att jag började misstänka att det är obligatoriskt att lägga upp sin debut så, dvs med en författarnära huvudkaraktär i en storstad med milt till medel självskadebeteende och kulturdrömmar - har den ändå något som sticker ut.

- SLUTET -

65 %

Allt får inte bli orealistiskt bra, då sjunker betyget som en sten. Men att lämna läsaren helt utan försoning, att själv få "pussla ihop" allt för stora delar av historien drar också ner poängen. Här söker vi alltså efter den hårfina gränsen mellan försoning och upplösning. 

Knäppt. För mycket. Och inte nog. Otillfredsställande. 

Men vågat. 

På ett bra sätt.  

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

70 %

Tänker jag på boken, i positiva termer, efter att jag lagt den ifrån mig? Förändrade den något i mitt synsätt, min kunskap om världen eller människor? Blev jag klokare, vidsyntare, berörd?

Förvånansvärt mycket. 

Jag trodde jag skulle kunna kasta av mig den rätt snabbt men bokens sista del har lämnat små psykologiska flisor som jag fortfarande går omkring och försöker trycka ut ur den torra huden längs nagelbanden.

__________

SLUTBETYG 

69, 3 %

Det finns bättre böcker där ute. 

Det finns också väldigt, väldigt, väldigt många sämre.  

__________

Tack så hemskt mycket LB förlag för den här resan! 

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

___________

Det blev ingenting

Katarina Soldan

Utgiven: 2025-08-22

Förlag: Louise Bäckelin förlag

ISBN: 9789177997887