BRA MATERIAL - Dolly Alderton

        

BRA MATERIAL

av Dolly Alderton

2019. Andy har blivit dumpad och han fattar inte varför. Från en dag till en annan är Jen och han lyckligt ihop, nästa gör hon slut utan någon direkt anledning. 

Och Andy kan inte släppa det. 

Det blir inte lättare att fokusera på resten av ens liv när resten av ens liv innehåller 

1. inget hyreskontrakt 

2. en extremt medioker ståupp-karriär 

3. ett kompisgäng som nu för tiden mest består av pappor som måste be sina fruar om lov innan dom går ut och tar en öl 

4. och inte så mycket mer.

*

Och ändå läser jag ut boken snabbt snabbt, av den enkla anledningen att jag inte kan sluta.

*

"Vad läser du?" frågar min sambo, för ovanlighetens skull, innan vi ska gå och lägga oss. Jag läser så mycket att han för länge sedan slutat försöka hålla reda på det. 

    "Bra material. Jag har läst 50 sidor nu." 

    "Vad handlar den om?" säger min sambo och skyfflar undan Bobban för att få plats på sin sida av sängen. 

   "Alltså ... Typ inget. Inte mycket. En man i trettioårsåldern som just blivit dumpad och fattar inte varför. Men på dessa första 50 sidor har inte mycket hänt. Han ältar. Han försöker hitta någonstans att bo." 

   "Aha, så ingen bra bok då?" Han vinner kampen så Bobban lägger sig tillrätta vid mina fötter. 

    "Jo. Skitbra. Jag kan inte sluta läsa." 

 Dagen efter, när han kommer hem från jobbet, sitter jag och läser i soffan: 

   "Jag har läst 160 sidor nu." 

   "Och ...?" 

   "Fortfarande inget som hänt direkt. Han är ute och dricker. Han har blivit dumpad och fattar fortfarande inte varför. Han har flyttat in på en båt. Han gör medioker standup." 

    "Så .... Ingen toppenbok då?" 

    "Jo. Skitbra. Sidorna vänder sig själva." 

*

Dolly Aldertons första roman på svenska, Kvinnor som vi (originaltitel Ghosts), gjorde ett stort intryck på mig. Det var så lättläst, men hade ändå substans. Om att dejta i det andra milleniumet, om att dejta som kvinna och om att dejta som människa. Alderton bjöd på smarta insikter inbakade i en engelskt komisk jargong. 

   Så när jag såg att hon äntligen kom med nytt på svenska bad jag Legenda förlag mitt allra snällaste om att få ett recex så att jag kunde läsa och förhoppningsvis njuta av den underbara stilen igen. 

Den här gången är huvudpersonen inte en medelung tjej utan en medelung kille, Andy, som utan förvarning blir dumpad av Jen. När det händer blir det den enda frågan hans liv cirkulerar runt. 

   Hur kan man bli dumpad av någon utan att förstå varför? 

   Och varför propsar omvärlden på att man måste komma över någon? 

   Andy vill inte ha closure, han vill ha svar. 

*

Det här är en inverterad chic lit: visst är det relationer i en nutida storstad, men det är inte en (ofta karriärmässigt framgångsrik) kvinna som letar efter sin kärlekshistoria, det är en stagnerad (nej, låt oss vara ärliga: karriärmässigt misslyckad) man som söker efter slutet på sin. 

   Det är på inget sätt originellt - det här är en av grundpelarna när det kommer till mänskliga historier, den om det brustna hjärtat som vägrar läka - men ändå känns det nyskapande. 

Andy är kanske asjobbig, med sin begynnande alkoholism tillika flint, men jag vill lika gärna som han veta varför Jen inte ville ha honom längre. 

   Räcker det att den ena är en rätt medelmåttig komiker för att det ska vara okej för den andra parten att dra sitt "slippa ut ur fängelsekort" och bara försvinna? 

Det här är Andys berättelse och hans jobbiga sidor ställs bredvid Jens, en jämförelse jag förväntade mig att Andy skulle gå förlorande ur. Men halvvägs in vet jag fortfarande inte hur det kommer sluta, men jag måste få veta hur det ska sluta, så jag fortsätter läsa. Och i en tid när det aldrig ha varit lättare att trycka bort en ljudbok som inte fångar en med ett THNK U NEXT 

   är det en otrolig ynnest att bli fångad. 

*

Också sättet på vilket Aldertons förlöjligar 90-talister är underbart. Parodiskt, för mycket, men underbart. 23-åringar 2019, sa dom verkligen "cringe" hela tiden? Det hoppas jag inte. 

   Men i Bra material gör dom det och det är befriande skrattframkallande. Trots att jag borde bli offended, med tanke på att den där 23-åringen Sophie, hon som får representera Gen Z, bara torde vara två år yngre än jag själv och därför mycket mer Min generation än Andys, tycker jag författaren gör rätt i att ge oss några kängor. 

   I alla fall om vi uppför oss som Sophie. 

*

Nåja. 

   Vid det här laget har du nog fattat om du är den sortens läsare som kommer älska en småputtrig roman, som kanske saknar stora dramaturgiska gester, men som mer än väl väger upp för det i sina kloka och roliga vardagsbetraktelser. 

 Jag njöt i alla fall från första till sista sidan. 

*

Förlåt men bara en sista grej... Varför står det korgboll?? Är det något annat än basket? Eller tror översättaren på riktigt att en 80-talist skulle kalla det korgboll? 

*

 Är det här en sån bok som jag älskar och @micaelas_bocker hatar?* 

*Vi läser ofta samma böcker men tycker fundamentalt olika om dom. Micaela vill ha en välgjord och spännande story, jag fokuserar nästan alltid mer på stil. 

  Jag slänger iväg ett meddelande på instagram till henne innan jag publicerar recensionen. '

   Och mycket riktigt: "En svag trea gav jag den". 

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

Bra bok. Svår att beskriva, svår att sluta läsa. En inverterad chic lit. En break up-roman. Skriven på ett sätt som bara Dolly Alderton kan.

__________

Tack så jättemycket Legenda Förlag för möjligheten att läsa den här boken! 

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

___________

Bra material

Dolly Alderton

Originaltitel: Good Material 

Översatt från engelska av: 

Hanna Williamsson 

Utgiven på svenska: 2026-06-05

Förlag: Legenda Förlag (imprint på Natur & Kultur)

ISBN: 9780008742768