YESTERYEAR - Caro Claire Burke
YESTERYEAR
av Caro Claire Burke
Natalie är en god kristen, den perfekta hemmafrun och den idealistiska modern framför världens beundrande blickar. Med sina över 5 miljoner följare på instagram berättar hon
dagligen om hur livet på deras gård Yesteryear lunkar på, med
"naturlig" och "gudsfruktig" som branding-ord.
Men så en dag vaknar hon upp och det är inte sociala mediers
tidevarv längre. Hennes hem är kallt, nedslitet och utan
elektricitet. Alla moderniteter är borta och barnen som möter
henne i köket är inte hennes egna.
Är det sci-fi? En idéroman? Är allt en dröm eller vad är det
som har hänt?
Det enda sättet att få reda på det är att läsa. Och läsa
kommer man att göra.
Fort.
*Den långa recensionen av Yesteryear har du nedan. Den korta kommer här:
Om du någon gång får frågan om varför vi fortfarande behöver feminism är det bara att referera till den här boken.
*
En våg har svept in över bokvärlden. Inte en dag går utan att en person
jag följer lägger upp en recension av Yesteryear. Till och
med min sambo analfabeten - som inte läser en bok ens om jag bönar och
ber honom (om det inte är Shulmans senaste) - hörde om premissen, såg
mitt ansikte när jag berättade om min läsupplevelse och bestämde sig att
han skulle låna mitt ex först, trots att jag då hade 4 personer som
ville läsa när jag var klar.
I vanliga fall brukar jag ta ett steg tillbaka när något blir såhär
hypat: antingen väntar jag ett tag för att veta om jag verkligen ska
läsa, eller så skiter jag i det totalt, för jag vet att om jag läser en
bok som precis ALLA säger är bra kommer det sluta med att jag tycker den
är 3/5, max. En hypad bok kan sällan leva upp till sitt eget rykte, för
förväntningarna springer iväg med en.
En naturlig konsekvens av detta är att du som läser detta kommer tycka
att Yesteryear är en helt okej bok. För nu kommer jag hypa upp
den.
*
Jag vet att folk kommer tuffa sig och säga att den inte är så bra som
alla säger. Lyssna inte på dom. Detta är pure gold,
berättarmässigt, tematiskt, språkligt, när det kommer till karaktärer
och när det kommer till att knyta ihop säcken.
Jag läser några sidor och inser, så fort jag lägger ner boken för att
gå på toa eller gå ut med hunden eller vad som helst, att jag längtar
tillbaka till boken. Eftersom jag bara har läst några sidor är vi
fortfarande i hennes perfekta hemmafrusliv, och plötsligt förstår jag
varför det tilltalar så många. Hon har skapat en fond mot vilket
ingenting ont kan hända, där hon är full kontroll och där allt är soligt
och barnen är glada. Inte undrar på att samtiden älskar
influencerhemmafrun.
Språket, metaforerna, tonen, är sassy. Det är vackert och
indragande på samma gång, bilderna träffar det inre ögat med en exakthet
som gör att Jag ibland glömmer att jag läser en bok och inte tittar på
en film. Den innehåller så mycket.
Porträttet av Natalie är komplext och ser olika ut från olika vinklar
och tidpunkter, även om strängen av avighet går som en röd tråd genom
alla versioner av henne. Att bli omtyckt av andra människor kommer inte
naturligt för Natalie, Influencerns obligatoriska likeability är hennes
fall en rejäl utmaning att få till.
Men för läsaren sparar hon inte på något: vi får se den
osympatiska, kantiga, svårälskade sidan av henne och det porträttet är
så spännande att jag är rätt säker på att jag hade fortsatt läsa även
utan alla cliffhangers och "hookar" (berättelsens retsamma små
godisbitar som gör att läsaren helt enkelt måste få veta hur det ska
gå). Jag hade inte velat hänga med Natalie. Men det har ju aldrig
hindrat mig från att umgås med karaktärer som henne och fullkomligt gå
upp i brygga över hur smart skrivet det är.
Det här är galet lättläst. Sidorna vänder sig själva. Jag läste på
engelska, vilket jag väldigt sällan gör, men till och med mina rostiga
kunskaper räckte mer än nog för den här boken. Det är inte komplicerat,
men ändå komplext. En stor anledning till varför jag gillade boken är
för att den är skriven med en oerhört tydlig röst. Natalies inre
gestaltas ypperligt i diskrepansen mellan vad hon säger och vad hon
tänker.
Någon som vill vara edgy i sin recension kan göra en poäng av att det
är "för lätt" och hävda att det gör boken simpel. Jag skulle verkligen
inte hålla med. I den här gifter sig en järnkoll på vad och hur något
ska berättas med ett mångfacetterat ämne som lyckas vara väldigt
vår-tid-västerländskt på samma gång som det finns något tydligt
allmänmänskligt i det.
*
Det som imponerar allra mest på mig är de många speglingarna i berättelsen. De två världarna berättas parallellt, ett kapitel om tiden innan tidsvurpan följs av ett kapitel om den verklighet hon vaknat upp i, och parallellerna dom emellan blir tydligare ju längre man läser. Framför allt tycker jag konceptet frihet vs att vara fångad gestaltas på flera olika sätt genom berättelsens gång och vänds och vrids på på ett otroligt smart sätt.
Jag njöt också mycket av det tematiska i hur Guds vakande öga jämförs med alla osynliga ögon från miljonpubliken på sociala medier: en kvinnans arbete är alltid övervakat. Det ligger i rollen, tänker jag. En god mor ska tålas - och förvänta sig - att bli synad i kanterna.
Boken ställer välbehövliga frågor om vem kvinnor anstränger sig så för.
Säg att hon perfekterar kvinnlighet så till den grad att hon verkligen lyckas.
Då: Säg att hon blir det perfekta makan som får grannarna att säga "I don't know how she does it".
Nu: Säg att hon får en miljon, två miljoner, tre miljoner följare på Instagram.
...Och sen då? Alla dessa timmars arbete? Alla tidiga mornar för att sminka sig, sätta degen, amma barnet, städa undan efter gårdagen? Alla dessa timmar som stås ut med för tanken på att det någon gång kommer ge en känslan av att vara LYCKAD.
Vad kan hon sedan göra med den lyckan?
Vad är den värd, förutom en stämpel som betyder att hon är godkänd som kvinna?
Vad ackumuleras alla dessa obetalda arbetstimmar till?
För Natalies är det inte pengar i alla fall. Inte förrän hon börjar skapa egna pengar på det sätt hon kan, genom att försöka göra om sitt fängelse till en pengamaskin via det stora fönstret ut i världen som instagram bistår med, har alla dessa eoner av obetalt arbete börjat löna sig.
Och knappt ens då.
Men mer än så kan jag inte avslöja.
*
ALLT i den här boken känns genomtänkt.
Det här är utan tvekan den bästa bok jag läst på länge.
Tematiskt, stilistiskt, berättartekniskt: check, check,
check.
Jag är otroligt imponerad.
__________
ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?
- SPRÅK -
100 %
Höga poäng för de böcker
som har ett bildrikt, nästan
poetiskt språk. Men
viktigast av allt är om
rytmen, meningarnas längd
och klang, är skön att vara
i.
I vanliga fall föranleds en språklig fullpoängare av att språket är en kombination av funktionellt, nytänkande, precist, rytmiskt och poetiskt. Men i det här fallet kan man inte säga att det är berättelsens poetiska eller rytmiska kvaliteter som gör att jag fullkomligt faller för sättet den här boken är skriven på.
Däremot är det roligt, vasst, direkt och skrivet med en så säker hand att jag nästan kan se författaren knåda degen av ord tills varenda mening sitter. För det tycker jag den gör. Varenda ord, varenda tempoväxling, varenda liknelse och metafor, sitter exakt där det ska.
- STORY/ DRIV -
100 %
Också kallat
"bladvändighet".
Hur desperat vill jag
veta vad som ska hända
näst? Hur svårt är det
att lägga ner boken? Hur
väl är intrigen
uppbyggd?
Har aldrig läst en bok som är så slick. Det är som när man plastade in sina skolböcker och lyckades få plastfilmen att klistra rakt mot omslaget utan en enda bubbla? Så väl tycker jag författaren har lyckats med intriguppbyggnaden. Allt som händer har sin anledning och får sin konsekvens.
- MITT ENGAGEMANG I
HISTORIEN -
100 %
Det här är kategorin som
reder ut hur mycket boken
faktiskt påverkade mig. Blev
det tårar, skratt,
hjärtsmärta för
läsaren?
Jag var så djupt inne i den här berättelsen att det nu, en vecka efter utläsning, fortfarande känns som om något fattas mig, som om jag förlorat mitt inträdeskort till en värld jag tyckte mig tillhöra.
-
KARAKTÄRER -
100 %
Är människorna vi möter i
boken runda? Intressanta?
Levande? Komplexa? Känns det
som om vi får lära känna dem
på riktigt? Kommer vi komma
ihåg dem efteråt?
Alla karaktärer är symboler för något: den goda frun, den missanpassade kvinnan, den nya generationen, den dumma mannen, den mäktiga mannen, det revolterande barnet. Och i ljuset av det
-
ORIGINALITET
-
100
%
Är det en
historia som
finns
representerad
i andra
versioner,
kanske till
och med
alldeles för
många gånger i
andra
versioner,
eller är det
något som är
nytt och
fräscht och
ögonvidgande?
Stannar jag
upp och tänker
"oj, det där
var ingenting
jag förväntade
mig" under
läsningens
gång eller
utvecklas
historien
precis som man
hade kunnat
förutse?
Jag önskar att kombinationen dramaturgi, språk, tema, karaktärer, avslutning och vibes inte var såhär ovanlig, men jag har aldrig läst något som klickar i alla rutor samtidigt så som Yesteryear gör.
- SLUTET -
95 %
Allt får inte bli
orealistiskt bra, då
sjunker betyget som en
sten. Men att lämna
läsaren helt utan
försoning, att själv
få "pussla ihop" allt
för stora delar av
historien drar också
ner poängen. Här söker
vi alltså efter den
hårfina gränsen mellan
försoning och
upplösning.
Ett SKITBRA slut. Faktiskt. Men för första gången i mitt liv kände jag att jag kunde ha fått ännu fler trådar ihopknutna. Inte för att man inte får det. Men för att jag tycker Burke knöt ihop historierna så vackert och genomtänkt att jag hade kunnat följa med henne på femtio sidor till.
- STANNAR HISTORIEN
MED MIG?
-
100 %
Tänker jag på boken, i
positiva termer, efter
att jag lagt den ifrån
mig? Förändrade den
något i mitt synsätt,
min kunskap om världen
eller människor? Blev
jag klokare, vidsyntare,
berörd?
Boksmälla utav bara helvetet. Har nog aldrig varit med om något liknande.
*
SLUTBETYG
99,3%
__________
ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?
Har nog aldrig kunnat bjuda på en starkare bokrekommendation än denna.
__________
Glöm inte att följa mig på instagram!
---> @Ordligare
___________
Yesteryear
Caro Claire Burke
Utgiven: 2026-04-13
Förlag: Albert Bonniers förlag
ISBN: 9789100803803
Kommentarer
Skicka en kommentar