KONSTNÄREN - Lucy Steeds

        

KONSTNÄREN

av Lucy Steeds

1920. Journalisten Joseph får en unik möjlighet att komma och intervjua den geniförklarade men ökänt svårflirtade Tartuffle i södra Frankrike, en konstnär som har gjort sig ett namn på att måla av ruttnande matrester. 

Men när Joseph kommer fram till gården är Tartuffle allt annat än välvilligt inställd och Joseph får bara lov att stanna om han går med på att sitta modell för ett porträtt.

På gården finns också Ettie, Tartuffles systerdotter, som smyger runt på ägorna och ser till att allt är perfekt iordningställt för det stora geniet.

Jag vet inte. 

Jag tyckte att det lät som en lovande plott när Bonnier frågade om jag vill läsa.

Men höll det hela vägen?

*

Jag läser inte gärna historiska romaner. 

   Jag kan ingenting om historia och har aldrig spenderat någon dagdrömmeritid på att tänka hur det skulle vara att vara född förrivärlden. Mitt fokus ligger ofta framåt, jag vill snarare läsa böckerna som skrivs om framtiden än de som försöker göra underhållning av historiska skeden. Det har ju liksom redan hänt.

   Men Konstnären av Lucy Steeds beskrevs som en bok om "begär, frigörelse och skapande" och eftersom jag just nu skriver en roman som angränsar till dessa teman tänkte jag att just denna bok kanske skulle bli bra att använda både som research, och för att nyansera mina litterära palett. 

   Dessutom har jag läst både De osynliga av Roy Jacobsen och Vera av Anne Swärd, berättelser som utspelar sig minst 70 år tillbaka i tiden. Båda dessa tronar fint på favorithyllan. 

*

Boken gör vissa saker riktigt bra:

1. Under läsningen var jag verkligen i Provance. Atmosfären, som den har fått så mycket beröm för, är verkligen omslutande, fängslande. Att läsa Konstnären är som att sitta mitt i en sån där dome-filmduk där berättelsen projiceras på hela taket och väggarna. Det var som att jag kunde känna lukten av lavendern. 

2. När boken zoomar in på konsten är den spännande på ett essentiellt sätt. Tartuffle målar mest mat i olika stadier av förruttnelse. Fulhet kan vara precis lika indragande som skönhet - det är i alla fall svårt att stå känslolös inför den. Och varför vilja måla något som ruttnar? Tartuffles extas för det äckliga är en av bokens mest fascinerande delar. 

3. Berättelsens grundpelare är... ja, lovande. I teorin är det en bra bok, beståndsdelarna som bygger berättelsen är intresseväckande: kvinnan i bakgrunden som drar i alla trådar; hur en människa kan bli nästan som hypnotiserad av sin egen skapandeprocess; vem äger egentligen ett konstverk och vad ger det dess värde?  

Tyvärr är det i utförandet det faller för mig. 

* 

Det här språket samarbetade inte alls med mig. 

   Själva grundstoryn var intressant men många gånger var gestaltningen som byggde storyn inte trovärdig. 

   Jag tyckte inte att karaktärerna gick omkring och sa och rörde och reagerade på andra på ett verkligt sätt. Det hela kändes konstgjort, som ett kostymdrama där alla artikulerar väldigt noggrant men ingen är egentligen så bra skådespelare.

   Inte en enda gång när någon pratar är det något annat än repliker. 

Meningar som 

   "Jag vill att du ska se mig. Hela mig", 

   "Jag har försökt. Men världen vill inte ha mig. Varje gång jag försöker knuffas jag tillbaka.” 

   och "Det är allt jag kan göra. Det är allt som det finns rum för mig att göra här i världen." 

   yttras utan minsta ironi, och den förstnämnda inte ens i en sexuell bemärkelse.

*

Gestaltningen är inte heller i den berättande delen särskilt säker. 

En gestaltade mening följs ofta av en förklarande, ifall läsaren skulle ha missat vad som egentligen skedde i förra. 

   Bildspråket, metaforerna och liknelserna, är slappa. Små flickbarn har håret i flätor knutna med rosetter. Månskenet kommer in och lyser upp någons kind. Gräset smeker fotlederna.

Ytterligare ett exempel ifall ni inte tror mig än: 

"Han skulle ge vad som helst för att få komma tillbaka till den där tiden med handgjorda utklädnader, med bara fötter som sprang genom gräset, med skrik och skratt och solen som aldrig tycktes gå ner. Men den tiden är för länge, länge sedan borta." 

   

...Det är något så fruktansvärt generiskt med dessa meningar. Bara fötter, skratt och sol som känns som om den aldrig går ner eller kommer gå ner. Har vi inte läst det tusentals gånger förut? 

   Så väldigt... gjort. 

*

Jag tror helt enkelt att jag förväntade mig mer av en bok som berömts för sin poetiska ådra (i en blurb på framsidan till råga på allt). 

Boken var dessutom nominerad (longlisted) till Women's Prize 2025, ett litterärt pris drivet av en välgörenhetsorganisation som stöttar och uppmärksammar kvinnliga författarskap i Storbritanien, men jag undrar mest hur det kan komma sig att den här boken skulle bli påtänkt... Jag blir lite skeptisk till hela det priset nu. Uppenbarligen har jag inte samma smak som den juryn. 

Den vann också Waterstone Debut Fiction Prize. 

Att tänka att det inte fanns några bättre kandidater för det priset i hela Storbritannien förra året... nej, jag köper det inte.

*

Kan det vara översättningen? Inte som i att den är dålig (för dålig brukar ofta betyda "fel", och det har jag inga anledningar att tro), utan snarare att det helt enkelt inte blir samma intryck på svenska? 

  Är moon light mindre kliché än månsken? 

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK - 

10 %

Höga poäng för de böcker som har ett bildrikt, nästan poetiskt språk. Men viktigast av allt är om rytmen, meningarnas längd och klang, är skön att vara i.

[Se resten av recensionen.]

- STORY/ DRIV - 

70 %

Också kallat "bladvändighet". 

Hur desperat vill jag veta vad som ska hända näst? Hur svårt är det att lägga ner boken? Hur väl är intrigen uppbyggd?

På något sätt läser jag ju ut boken. Jag vill veta vad som händer. Vi får en första inblick i ett "efter" i prologen, att allt har blivit annorlunda och att det finns ett mysterium att lösa. 

För den sakens skull läser jag hela boken.

Jag gillar södra Frankrike också. Jag befinner mig gärna där när jag kan, även om det bara är i läsningen.

- MITT ENGAGEMANG I HISTORIEN - 

50 %

Det här är kategorin som reder ut hur mycket boken faktiskt påverkade mig. Blev det tårar, skratt, hjärtsmärta för läsaren? 

Jag kan verkligen inte säga att jag studsade högt. Men jag läste med gott mod. Jag ville veta vad som skulle hända. 

Men problemet blev att berättelsebygget aldrig riktigt lyfte är att jag brydde mig nästan ingenting om karaktärerna skulle leva eller dö i slutet av boken. När karaktärerna hade känslor kändes det som spelade känslor, jag kände dom inte - tyckte inte synd om dom när jag borde ha gjort det, kände inte deras längtan som min egen, upplevde inte skräck eller glädje tillsammans med dom. Det var helt enkelt lite för... Platt för det.  

- KARAKTÄRER - 

10 %

Är människorna vi möter i boken runda? Intressanta? Levande? Komplexa? Känns det som om vi får lära känna dem på riktigt? Kommer vi komma ihåg dem efteråt? 

Nej, som sagt, det är inte vad jag skulle kalla varken trovärdiga eller levande karaktärer. 

De gör en massa saker, särskilt konstnären, som inte känns trovärdiga utan bara överdrivna: "nu ska jag skriva en ond man så då måste han blir arg på ingenting!". 

 Joseph är den mest spännande karaktären, för honom kan jag inte helt räkna ut. Jag vet inte vad han kommer göra, och det gillar jag. Det är rent av en av anledningarna att jag läser hela vägen. 

Ettie, som jag tror författaren själv anser är huvudpersonen, är jag helt nollställd inför.

- ORIGINALITET - 

50 %

Är det en historia som finns representerad i andra versioner, kanske till och med alldeles för många gånger i andra versioner, eller är det något som är nytt och fräscht och ögonvidgande? Stannar jag upp och tänker "oj, det där var ingenting jag förväntade mig" under läsningens gång eller utvecklas historien precis som man hade kunnat förutse? 

Känns nästan omöjligt att avgöra för mig eftersom jag aldrig läser historiska böcker. 

Jag vet ju att kvinnofrågan är en het potatis i verk som utspelar sig i dåtiden, vilket den även är här. 

Berättelsen är lite förutsägbar, till och med för mig som inte är så bekant med genren, vilket tyder på att betyget i den här kategorin inte borde vara i topp.

- SLUTET -

20 %

Allt får inte bli orealistiskt bra, då sjunker betyget som en sten. Men att lämna läsaren helt utan försoning, att själv få "pussla ihop" allt för stora delar av historien drar också ner poängen. Här söker vi alltså efter den hårfina gränsen mellan försoning och upplösning. 

Den stora händelsen som hintas om i prologen är en besvikelse, mest för att jag inte fattar varför det händer. Det är inte en naturlig utveckling av olika katalyserande faktorer, utan snarare en produkt av en massa scener där huvudpersonerna tänker på olika saker, och när dom tänker så ✨kommer dom till insikt ✨ (🙄) och det är hela anledningen till att dom bestämmer sig för att agera annorlunda.

Vissa saker i upplösningen är rent av löjliga, på det sätt som får mig att vilja gå in med redaktörspennan och kommentera "Tappar trovärdighet. Stryk detta".

 Slutet får ett litet miniplus för att det i alla fall försöker hålla sig borta från det alldeles för sockersöta.

Men nej, jag förväntade mig så mycket mer. 

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

10 %

Tänker jag på boken, i positiva termer, efter att jag lagt den ifrån mig? Förändrade den något i mitt synsätt, min kunskap om världen eller människor? Blev jag klokare, vidsyntare, berörd?

Det är ca en månad sedan jag läste ut (så här långa recensioner tar tid serni!) och idag när jag skriver recensionen är det lite av ett kämpande att försöka komma ihåg någonting av boken.

*

SLUTBETYG 

31,43%

__________

 

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

Jag vet ju att det kommer finnas en hel drös (kvinnor) där ute som kommer prata sig varma om den här romanen.

Jag är tyvärr inte en av dom.

__________

Tack till Albert Bonniers förlag för en annorlunda och vidgande läsupplevelse!

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

___________

Konstnären

Lucy Steeds

Originaltitel: The Artist

Översatt av:

Anna Strandberg

Utgiven: 2026-06-03

Förlag: Albert Bonniers förlag

ISBN: 9789100813529