ETT HEM OM DET ÄR GOTT - Mikaela Willmer

         

ETT HEM OM DET ÄR GOTT

av Mikaela Willmer

Lia är en medelålders, framgångsrik författare som inte klarar av att träffa sina läsare utan att ta lugnande. Hennes tio år yngre flickvän vill börja skaffa barn och efter en barndom som var allt annat än harmonisk vet Lia inte riktigt hur hon ska svara på det.

Så ringer det från hembyn. 

Lias mamma är sjuk och behöver mer hjälp än hemtjänsten kan erbjuda. Och trots att Lia och moderns relation har varit komplicerad bestämmer sig Lia för att åka upp och hjälpa till. 

Det blir en berättelse om att återvända, att försöka förlåta och förstå och lära känna sig själv på nytt i mitten av livet. 

*

Ett hem om det är gott jobbar med flera olika teman simultant. 

   Dels är det Lias prestationsångest, prata-inför-folk-ångest, som sätter käppar i hjulet för hennes skrivarkarriär. 

   Sen har vi Gabbi, Lias perfekta, stockholmssnygga flickvän som säger sig vara redo att skaffa barn, helst nu, på direkten. 

  Och sen ringer det som sagt från hembyn i norr med besked om att Lias alkoholiserade mamma, som varit en ganska medioker mamma, - om man beskriver det snällt - har blivit sjuk. Lias syster har sagt upp kontakten och någon annan familj har mamman inte, så det blir Lia som åker norrut. Där träffar hon också sin gamla kärlek och grannfrun som har agerat extramamma i långa perioder av Lias liv, och plötsligt är det inte så lätt att vara fri från sitt förflutna länge, en devis Lia har kört stenhårt på enda sedan hon lämnade hemmet. 

Ingen av konflikterna är egentligen superstor och svår; generellt är det små smällar snarare än explosioner man väntar på, men läsaren bollas varsamt men koncist mellan dessa små minor och väntar tålmodigt på att de en efter en ska smälla av. 

   När det väl brinner är det dock med en större kraft än läsaren kunde förväntat sig till en början. 

*

 

Romanen har många starka sidor. 

   Det är ett snyggt, finlemmat och känsligt skildrade av en människas tvivel, att i även mitten av livet behöva lappa ihop sig själv efter en barndom som varit trasig. 

   Gestaltningen av ångest är något av det jag tar med mig mest efter läsning. Texten nöjer sig inte med att berätta att Lia sover dåligt eller äter dåligt en gång, det är återkommande skildringar som gör att läsaren verkligen placeras i hennes kropp. Lia har magkatarr och sömnproblem, Lia tar tabletter för att dämpa sina egna tankar och känslor, Lia undviker konfrontationer och konflikter. 

   Men ett liv går inte att leva utan konflikter. Till slut måste konfrontationer ske om man ska kunna vara med i livet på riktigt, inte bara stå och titta på det från sidan. Och vid det laget har läsaren synkroniserats med både hennes kroppsliga smärtor och hennes ångest. 

   Det är snyggt. Effektfullt. 

Berättarkonsten besitter Willmer verkligen. Boken har ett superbra driv. 

  Dialogen är melodisk och realistisk. Jag tycker genast om alla människor, till största del för hur dom pratar. Det finns en inneboende godhet i så gott som alla karaktärer som gör dom både mänskliga och realistiska. Och lätta att känna något för. Dom är liksom... bättre än människor är generellt, på ett sätt som påminner mig om att man faktiskt kan välja att agera bättre. 

Ni vet när man läser en bra bok och längtar tillbaka in i den? Det känns som om det inte händer mig så ofta längre. Men till den här bokvärlden längtade jag ständigt tillbaka. 

*

En enda sak som inte är helt positiv har jag dock: 

   I slutet händer flertalet stora, dramatiska händelser på en och samma gång, för många och för nära i tid för varandra, för att jag ska tycka att det känns helt verkligt. Jag är generellt ganska dålig på att läsa hur ett gäng händelser pekar mot att det eller det ska hända, men i den här såg jag absolut vissa grejer komma. 

   Jag tror dock att det är på grund av att berättelsen är så högkoncentrerad som dessa händelser upplevs som mindre trovärdiga. Det är en effekt av att texten har sett till att ta bort alla onödiga transportsträckor - det här är en berättelse som vet exakt vad och hur som ska nämnas för att det ska bli en bra historia för läsaren.

Berättelsen hann också svalna och lägga sig på en bra nivå på bokens allra sista sidor. 

  Jag kan lätt räkna bort en hel bok om den inte slutar på ett rimligt sätt, men det tycker jag att den här boken gör. När vi lämnar Lia är både hon och vi läsare precis där vi borde vara efter en sån här berättelse. 

*

Det den här romanen allra mest gör är att tvinga mig att fortsätta läsa. Jag är en slalomläsare, jonglerar alltid minst tre böcker samtidigt, ofta fler. Därför är min genomsnittlig tid för utläst bok sällan under två veckor. 

  Den här var slut på mindre än tre dagar. 

  Största delen togs under en sömnlös natt på jourpasset. 

  Det visar sig att att inte kunna sova är helt okej när man har något bra att läsa.  

* 

Det fantastiska omslaget är såklart gjort av Sara R. Acedo. Skriver jag klart min bok någon gång och den faktiskt blir publicerad vill jag ha henne som formgivare. <3 

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

En bra bok, som målar ett trovärdigt porträtt av en människa i långvarig kris som tvingas göra upp med sin barndom.

En bok som läses av sig självt och som håller sig verklighetstrogen nästan hela vägen. 

Absolut en rekommendation.

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

___________

Ett hem om det är gott

Mikaela Wilmer

Utgiven på svenska: 2026-04-29

Förlag: Albert Bonniers Förlag

ISBN: 9789100810603