VUXNA MÄNNISKOR - Marie Aubert

VUXNA MÄNNISKOR 

av Marie Aubert

Vi är i Norge, i fjordarna. Idyllen är så idylltypisk att jag kan höra den sjunga ballader ut från sidorna, jag känner den solvarma jorden under fötterna och vinden med saltet som fyller näsan med ny sorts luft.
Här väljer Marie Aubert att spela upp en mycket tung historia om syskon/kärlek/, avundsjuka och barnlöshet, singelhet, i tider som denna, då kärlek finns en högersvepning bort.
"Ida är arkitekt, barnlös och i sin bästa ålder men sista tiden har den biologiska klockan börjat ticka." står det på baksidan.
Jag lånar boken så fort jag läst den meningen.

Vi är ju menade att vara bebismaskiner, ugnar för bebisbak. Så vilka blir vi, kvinnorna, som inte vill ha barn, som väntar med att bestämma om vi vill ha barn, tills det mest troligen är för sent?

I sann skandinavisk orda är boken tung. Ångesten och skammen väller ut över sidorna och jag får smälla igen pärmen, andas lite, gå och hämta mer kaffe innan jag fortsätter.
Ändå blir det inte Rich boy-tungt. Det finns en strimma av hopp genom sidorna. Kanske just för att det finns förstålse, för alla karaktärer. Alla agerar som de gör på grund av deras historier. Det finns ingen skurk, precis som att det i livet inte går att måla upp världen i antagonister och protagonister.
Aubert ger alla karaktärer brister, i massvis.
Det är svårt att inte hata dem. Det är ännu svårare att inte förlåta.

Okej lite töntigt nu men jag tycker också omslaget är så jävla snyggt att jag inte kan låta bli att nämna det också!

__________ 

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

JAAA läs!

__________ 

LÄSVÄRDHET UTIFRÅN OLIKA FAKTORER

AV MÖJLIGA 100%


SPRÅK: 80%

HANDLING: 90%

KARAKTÄRER: 75%

ORIGINALITET: 75%

SLUTET: 85%

STANNAR HISTORIEN MED MIG? 90%

__________

SLUTBETYG 

82,5% LÄSVÄRD

__________

Klicka på bilden för bildkälla.