BLIXTRA, SPRAKA, BLÄNDA! - Jenny Jägerfeld

BLIXTRA, SPRAKA, BLÄNDA!

av Jenny Jägerfeld

Penny är mästarinnan på upfuck. Penny är skrivkrampernas långtidsremitterade. Penny är lögnerskan som duperar sina läsare, sina vänner, sin värld. Eller? 

En enda människa känner Penny som mer än augustprisunderbarnet, knarkaren som festade med sin pappa och blev fångad i dagspressen med en påse kokain dinglande mellan fingrarna: Lola. Lola är Pennys största fan och Penny är Lolas största fan och tillsammans utforskar dem London, sexualitetens gränser och method writing. 

*

Jag funderar på att kategorisera denna som Böcker om sex. Det är en löjlig kategori egentligen. Allt handlar om sex. Som en god vän till mig sa: Allt handlar om sex, förutom sex, som handlar om makt. 

Jag tror han hade lånat det citatet av någon. Passande för den här boken på något sätt. 

* 

Istället för att normalläsa den här boken ljudboksläste jag den. Vet ej om det kan ha gjort att jag uppfattade karaktärerna olika? De lät liksom inte som karaktärerna kan låta i mitt huvud. Och 13 timmar ljudbok gör jag aldrig om. Jag gjorde det inte ens den här gången, jag gav upp efter fyra. 

13 timmar ljudbok är cirka 8 timmar läsande i feliciatakt. Och det är en klart mer bekväm takt. Hur ska man annars hinna läsa alla världens böcker? 

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK -

75 %

Texten är nästan vetenskaplig i sina liknelser, många fina biologiska begrepp som jag njuter av att få lära mig genom bokens gång. 

Mina favoritböcker har ofta ett poetiskt språk där liknelser snarare är metaforer och verben böjer och snirklar sig ut i marginalerna. Det har inte den här. 

Samtidigt har hon ett sätt att beskriva verkligheten så pricksäkert att jag är  dubbelt förvånad över att jag vet precis vad hon menar, eftersom jag aldrig hört någon beskriva det så, och eftersom jag trodde att ingen annan hade de där små tankarna som kändes så pinsamt mina egna.

- HANDLING - 

70 %

Jag är torn här, för på ett sätt är handlingen spännande, intrigen är super, väldigt egen, väldigt läseggande. 

På ett sätt så hamnar jag för mycket i tryggheten i mitten av boken, det känns så bra att berättelsen stannar av, jag förstår inte varför jag ska fortsätta läsa. 

- KARAKTÄRER - 

65 % 

Jag älskar hur vi får vara inne i Pennys huvud och höra hennes tankar (allt måste inte alltid alltid visas - ibland kan det räcka bra med att säga saker rakt ut, thank you very much, hundra år av skrivteori jag redan läst.)

Penny har varit ett mer eller mindre moraliskt as genom hela boken, ändå har jag hejat på henne. Kanske har jag tyckt att hon in fact behöver smaka på sin egen medicin och få konsekvenser för det hon gör. I vilket fall är jag engagerad. 

Resten av bokens karaktärer är tydliga, men svårare att få sympati för. Särskilt vissa av bokens karaktärer är fullt ut skogstokiga, och hur underhållande det än är medför det också att karaktären känns mer skriven än tagen direkt från verkligheten. 

- ORIGINALITET - 

75 % 

Påhittigheten, leken kring hur långt man kan sträcka vardagen, är synnerligen orginell. 

Men den faller ändå inom spannet vardag. 

Alla delar av boken har på något sätt lästs förut, men ihopklistringen är ny.

- SLUTET -

85 %

I avtrappningen tycker jag Jägerfeld låter sin huvudkaraktär komma undan för lätt, antagligen för att hon identifierar sig för mycket med den (?) (OBS! Killgissning!). 

Boken har en mycket spännande intrig och Jägerfeld lämnar med mening vissa trådar olösta. Jag tror det skulle kallas att lita på sin läsare - ledtrådarna finns där att pussla ihop.

Saken är den, historien lämnar mig inte med denna känsla av Katharis som en mer dramaturgiskt trogen bok skulle gjort. Vad jag är inte säker på är om det är så dåligt. 

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

85 % 

Först tänkte jag, nej, vafan, slutet fuckade med mig. Men jag kunde inte sluta tänka på det, inte sluta lägga ihop pusselbitarna igen och igen fast det blev nästan samma motiv varje gång. 

Det är just det där nästan som gör det. 

Jag inser sakta men säkert att det här inte var ett vanligt hundrabitars, 

det här är ett pussel som ska ta sin tid att lägga.

Skickligt, Jägerfeld! 

__________

SLUTBETYG 

76 % LÄSVÄRD

__________

Kul liten kuriosa: 

om du har vägarna förbi Göteborg i höst och vill se Penny och Lola 

få liv på scen borde du kolla in Folkteaterns spelschema. 

En fri tolkning av verket sätts nämligen upp hösten 2020.

Jag köper biljetter så fort jag avslutat det här inlägget.

__________

Klicka på bilden för bildkälla och återförsäljare.