SOLSKEN OCH PARMESAN - Christoffer Holst

 SOLSKEN OCH PARMESAN

av Christoffer Holst 

Efter att jag läst två feelgood böcker den här månaden kändes min hjärna inte redo för att bryta trenden och börja jobba mot gestaltande texter igen. Varför behöva visualisera när man kan få känslan serverad, uppackad, processad och redan iklädd ord. 

Detta låter dömande men det var exakt så jag kände, och jag såg fram emot att känna så genom ytterligare en historia. 

Solsken och parmesan har ploppat upp som en jack-in-the-box i flödet det senaste och trots att jag tror mig vara bättre än massan och inte vilja läsa quote-on-quote "populärlitteratur" (ta den delen av meningen med en nypa salt och en hel del himlande med ögonen, för jag är helt medveten om att det är superlöjligt) så tänkte jag, ödmjuk som jag är: andra människor kan ha rätt. 

Fick jag ångra mitt ögonblick nere på jorden med vanliga dödliga?
Vi får väl se. 

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK -

50 %

Språket är ganska enkelt, på gräsen till platt. Metaforerna lyfter inte.

Mycket effektivt skrivet, dock. Extremt lättläst. Innan jag visste ordet av hade jag läst 50 sidor. Och gestaltning i all ära, men ibland var det otroligt skönt att bara läsa något som var lättsmält. 

Har otroligt svårt för retoriska frågor karaktärerna ställer till sig själva. Det känns så överdrivet, som om författaren inte kunnat komma på ett enda alternativt sätt att beskriva oron, eller funderingen, på.

Där Holst verkligen vinner är i sina salivtriggande matbeskrivningar. Äkthetskänslan, känslan av att författaren verkligen vet vad den pratar om, är i störst koncentration precis här.

- HANDLING - 

65 %

Jag vet inte varför, men det är så lätt att läsa.
Handlingen killar mig på ryggen och jag ligger kvar, nöjd, inte alls på stolskanten men likväl avspänt liggande på soffan.

Lite förutsägbart, såklart. En och en annan redan använd scen. Det pinsamma, det kärleksfulla, det humoristiska. Allt detta portineras ut helt enligt feelgoods regler.

Ändå fortsätter jag läsa.
Där språkets livlighet tappar fyller karaktärernas i. Det går snabbare att läsa den här boken än jag läst någon annan bok det här halvåret, och det är som sagt inte för att språket fångat in mig.

Konflikten är inte ångestframkallande eller intensivt spännande.

Jag får tänka ett tag innan jag inser att den är helt igenom trevlig. Det är trevlig läsning. Det går fort.

Historien är välbearbetad. Precis lagom spännande för att vilja läsa vidare. Precis lagom förutsägbar för att välbekant, men inte redan läst.

- KARAKTÄRER - 

65 % 

Ganska självklart skapar grundare konflikter, grundare dykningar in i en persons känsloliv, grundare karaktärer. Detta i samband med att Holst drar in så många människors perspektiv i det hela påverkar hur berörd jag känner mig av människorna i solsken och parmesan-gruppen. 

Mest av allt känner jag med Hilda. Ung, singel och missnöjd med sitt jobb. Hon är fin på något sätt, kanske lite för fin. I vilket fall är det henne jag tänker på mest när jag ska förklara vad boken handlar om. Det är hennes resa som berör just mig mest. 

Karaktärer-delen av den här boken skulle få mycket lägre poäng om det inte var för det LÄTTFLYTANDE, LEKANDE, LEVANDE dialogerna. Säkerligen 25% av det här betyget är bara dialogbaserat. 

Sen är jag också besatt av dialoger (den gamla teaterungen i mig kommer aldrig helt dö ut). Så gör vad ni vill av den informationen. 

- ORIGINALITET -

30 %

Men det var heller inte på grund av baksidans WOW-factor som jag valde den här boken.

- SLUTET -

70 %

Det bäddade för ett perfekt avklingande, lagom lyckligt, avslut på boken. 

Missförstå mig rätt, helt och hållet känslomässigt lyckligt utan att slidea in på de vanliga schablonerna av lycka allt för mycket. 

Det lyckades nästan. Vissa delar av karaktärernas slut blev lite för bra, även om det märks att Holst har ett bra förhållande till hollywoodslut - dvs, inte ett beroendeförhållande utan en hälsosamt distanserad relation, där det onekligen är lockande med lycklig i alla sina dagar, men också med någon form av trovärdighet. 

Det lyckliga slutet fick komma i form av insikter och mental peace. Det får ofta en större effekt än den som är inpackad i grädde och serpentiner. 

Kanske hade jag gett boken högre betyg om den tog slut lite innan den gjorde. De sista 30 e-boksidorna behövde jag inte. 

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

30 % 

Matbeskrivningarna gör verkligen det! Känner mig ytterst manad att läsa mer matinspirerande böcker då både denna och En nypa salt hade otroligt poröst fluffiga måltidsupplägg.

Känslan av att uppskatta vad som är viktigt i livet låg som ett skimmer över resten av dagen. Karaktärernas mognadsresor gav en känsla av tillfredsställelse, men den var kortvarig.

Inte för att livet alltid är såhär lyckligt, utan för att det kan vara det. Det kan faktiskt det.

Och nu la jag ut på instagram att jag letar boktips på liknande tema. Om du har läst den här eller bara vet en massa om feelgood, ge mig lite höstinspo i kommentarboxen under det här inlägget!

__________

SLUTBETYG 

52 %

__________

Tryck på bilden för att komma till bildkälla och återförsäljare.