HUR MAN FÖRÄLSKAR SIG I EN MAN SOM BOR I EN BUSKE - Emmy Abrahamsson

HUR MAN FÖRÄLSKAR SIG I EN MAN SOM BOR I EN BUSKE 

av Emmy Abrahamsson

Julia lever ett enkelt, stabilt liv i Wien, där hon jobbar som engelsklärare. Trots det nyinskaffade familjetillskottet Optimus, en liten katt med tillräcklig sass för resten av centraleuropa, är det svårt att få dagarna att gå snabbt nog efter att hon och Mattias gjort slut. Dejterna med österrikare är blaséartat lika varandra och fredagskvällarna med "kompisen" Leonora är i bästa fall... låt oss kalla dem 'trevliga'.

Så en dag blir hon tilltalad av en ung man utan skor, utan uppfattning om vad som kallas god hygien, och, visar det sig, utan adress... 

*

Jag gillar Emmy Abrahamsson. Jag gillar hennes självklara, knäppa skrivstil. Jag gillar att hon är originell och feministisk och rolig och djup på samma gång. Jag gillar att hennes böcker är så modernt humoristiska. 
   Men ibland gillar jag inte Emmy Abrahamssons böcker lika mycket som jag gillar Emmy Abrahamsson. 

Jag läste hennes böcker i omvänd ordning från utgivning, först hennes senaste Hur man blir slängd överbord, sedan Hur man gör succé på dårhus och sist denna, hennes debut in i vuxenromansvärlden. Eftersom Hur man blir slängd överbord var hennes överlägset bästa (jaaa jaaaa recension kommer. När jag hittat en fysisk bok att fotografera // nya Felicia som bryr sig om utseendet och inte bara insidan av sin bokblogg) vet jag redan att jag kommer stå i kö för att köpa hennes nästa. Det verkar som om det blir bättre och bättre. 

* 

Mitt problem med Dårhus-boken var den deus ex machina-aktiga lösningen på ett långvarigt psykologiskt problem.
   Det behöver vi inte oroa oss för i denna. Här har hon låtit oss följa med hela vägen, låtit oss förstå och respektera karaktärernas utveckling. Här har vi en bok där ovanliga människor gör ovanligt mänskliga saker. Som att bli kär i en man som bor i en buske, för att han är trevlig och varm och spännande.

   Det här är en bok där olyckliga människor skildras verklighetstroget och läsaren får chans att växa med karaktärerna. Det är en rolig bok, en trygg bok där man vet att det på något sätt blir bra till slut. 

   Det är en mysbok, när man behöver något som är sött och lättsmält lite tänkvärt men inte för mycket.

* 

En sak som helt säkerligen påverkar mitt betyg är det faktum att uppläsaren inte är geniala Frida Hallgren, som det var på hennes andra böcker. Kanske hade hennes otroliga komiska timing och pricksäkra dialekter kunnat ge mig en helt annan upplevelse? 

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK - 

50 %

Det känns som om Emmy inte helt hittat till sitt särskilda sätt att skriva på här, eller kanske bara tillfälligt tappat det. Hysterin som är så otroligt skrattsam lyser lite med sin frånvaro. 

- HANDLING - 

55 %

Det händer mycket men är aldrig sådär svårt-att-lägga-ifrån-sig-spännande. 

Mysbok, men inte så mycket mer.

Det handlar om klass och identitet, om fördomar och förväntingar från omvärden, om man och kvinnoroller och om vad som egentligen är viktigt i en relation. 

Teman nämnda ovan, snarare än handlingen, är nog vad som gör den här boken intressant.

-  KARAKTÄRER - 

65 % 

Jag har inga problem att sympatisera med varken Julia och Ben, trots att de är varandras motsatser.

Kan det bero på att jag har mött många människor som Ben, buskmannen, genom mitt flängande över kontinenten?
Absolut, och de hade alltid rastaflätor och söp oavbrutet från tio på morgonen till tio på morgonen två veckor senare.

Det hjälper en del med visualiseringen, såklart.
Men tycker faktiskt ändå att Abrahamsson ska ha creden för den här. Det är inte lätt att fånga en Ben, det är liksom en del av karaktärsbeskrivningen. 
Det är i vilket fall inte lätt att fånga en Ben som är sympatisk nog för läsaren att heja på. 

Andra karaktärer kan jag inte säga mycket om, om jag ska vara ärlig. De är inte sådana som stannar kvar i huvudet.

- ORIGINALITET -

70 %

Mötet mellan en relativt vanlig tjej som möter en otroligt ovanlig kille är inte något jag läst om på det här sättet. 

Trots att det i det stora hela är en skildring av en relation (icke särskilt ovanligt fynd på bokhimlen) och ett letande efter en egen identitet (se föregående parentes) så är det Julias handlingar hälften in i boken som främst drar upp betyget.  

Inte din vanliga hitta sig själv-berättelse, helt enkelt. 

- SLUTET -

80 %

Alltså jag gillade det! 

Man kan ha åsikter om karaktären handlat rätt eller inte (mina två hjärnhalvor är för närvarande uppe i en diskussion, men tror ej vi orkar vänta på att de ska käbbla färdigt) men jag måste ändå säga att slutet är tillfredsställande.

Däremot handlar karaktärerna helt logiskt utifrån lagarna i världen vi presenterats för. Det är en klassisk skrivarstudent-grej att titta på: det behöver inte vara troligt men det måste vara trovärdigt.

Och det är det.

Dessutom rymmer det hopp. 

Pun not intended. 

...Those who know, know.

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

35 %

Njaejohneeh. Nä. Lite kanske. 

Jag kommer ta med mig Abrahamssons uppvisande av skills i att skapa/återberätta en karaktär som Ben. 

Men kommer jag komma ihåg ens stora drag av handlingen om ett år? 

Jo. 

För bokens titel skvallrar om det. 

__________

SLUTBETYG 

59,2 %

Vet ej hur det går ihop att jag känner att jag skulle ge Emmy Abrahamsson 100% any day, men att hennes böcker inte riktigt möter mina förväntningar? 

I vilket fall, ska du läsa den här? 

Det behöver du inte. 

Lovar att hojta när hennes nästa bok kommer ut dock. 

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare