DALENGLITTER - Wanda Bendjelloul

DALENGLITTER 

av Wanda Bendjelloul

Hon jobbar på en snabbmatskedja så att hon ska få råd till körkortet, men inget börjar egentligen hända på den fronten förrän kollegan Jamila lär henne hur man enkelt tar ut lite extra dricks ur kassan. 

Hon bor i Dalen, i den delen som verkar få nöja sig med gråa torg och konstiga, överblivna statyer.

På andra sidan tunnelbanan ligger Enskede, de fina villorna. Där bor Märtorna. De är okonstlade, perfekta. Ljushyade och hälsosamma. Och de skulle aldrig få för sig att gå över till Dalen. 

Så händer något med hennes polska släkting som gör att hon måste åka till Polen. Där möter hon ännu en arbetarklass, som drabbar henne på ett helt annat sätt än den svenska...  

*

 

Dalenglitter är en beskrivning på någon som, i brist på ekonomiska medel för "äkta bling", använder sig av glittriga märkeskopior. Dalenglitter är också namnet på en roman som jag länge spanat efter tid för att sätta tänderna i. Jag menar, vem vill inte läsa en text som har både guld och pommes på omslaget?  

   Huvudkaraktären har inget namn, och ibland verkar det som om hon tror att hon heller inte har en röst. Men rösten inne i hennes huvud, den som vi lyssnar till, är destu högre. 

Det är en skildring av klass och ekonomiska förutsättningar, om svenskhet och utanförskap, om att tillhöra eller inte. Romanen är strösslad med yrkesproffsiga detaljer från fritöser, glassmaskiner och städskrubbar. 

Man skulle kunna kalla romanen en frågeställning om arbetarklassen, men den ställer också djupt filosofiska frågor: varför är vissa födda med självklarhet som en skyddande hinna medan vissa inte ens passar in i det land som ska vara ens ursprungsplats? 

* 

Många starka scener sitter kvar efter läsning. Som den när en knarkare låser in sig på toaletten och polisen inte kommer förrän Jamila försvenskar sitt namn och uppger den närliggande, högre stående restaurangen. 

Det finns en absurd komik i berättarjagets beskrivningar av människorna och miljöerna. Det är tragiskt, det är underhållande, det är kittlande skamfullt att nära sig på någon annans misär, på samma sätt som man kollar på Lyxfällan för att känna att man i alla fall har koll på sin ekonomi. 

   Jag jobbar i alla fall inte i en snabbmatskedja.  

* 

Framför allt slutet lämnar mig med känslor av äckel, orättvisa, hopplöshet - jag blir oerhört berörd.  

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK - 

85 %

Det som drabbar mig främst är gestaltningen. 

Här berättas inte "jag kände det, jag tänkte det". 

Här görs det och via de små detaljerna tar effekten snabbtåget rakt in i känslocentret. 

Oerhört imponerande från en debuterande författare. 

- HANDLING - 

70 %

I det stora hela kan handlingen berättas: En tjej försöker få ihop pengar till sitt körkort. Sen åker hon till Polen ett tag. Slut. 

Men detaljerna gör att varenda del av boken känns viktig. Det känns som om jag får ledtrådar om livet som jag måste sitta knäpptyst och lyssna på. 

Den tappar lite fart i Polen, nästan lite riktining. Kanske har den upplevelsen att göra med att jag sög i mig detaljerna från jobbeskrivningarna som små smältande piggelinglassar. 

-  KARAKTÄRER - 

70 % 

Huvudkaraktären är intressant, men Jamila stannar med mig längst. Hon gör en resa, en förändring genom bokens gång som jag häpet följer, något jag inte riktigt uppfattar hos huvudkaraktären på samma sätt.  

De andra karaktärerna är tydliga men inte etsiga - det vill säga, de lämnar inget avtryck som stannar kvar långt efter bokens slut. 

Det är främst händelserna som gör att man läser den här.

- ORIGINALITET -

70 %

Så vitt jag har läst mig till har det kommit ett uppsving av "arbetarlitteratur", det vill säga litteratur som beskriver arbetet på låga poster i samhället. 

Historien behöver berättas. 

- SLUTET -

85 %

 

Förvänta dig inte ett helt lyckligt slut. Det blir liksom inte mycket till upplösning på konflikten. 

Men stannar kvar i minnet, det gjorde det. 

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

90 %

Ja. Sista stycket tänker jag på dagligen. 

__________

SLUTBETYG 

78,3 %

 Ibland när jag slår ihop poängen tänker jag "vaa, sådär tänkte jag inte alls den skulle få." 

Här känns procenten perfekta. 

Det är precis vad jag tycker om den här boken. 

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare