BIKUPAN - Sarah Crossan

     

BIKUPAN 

av Sarah Crossan

Ana och Connor har en affär, nej, hade. Tills Connor dog. Och lämnade Ana ensam med hela tyngden av deras tunga, omöjliga förhållande.

Både Ana och Connor var nämligen gifta. För tillfället. Ana var redo att lämna sin man när som helst. Connor lovade att han skulle lämna Rebecka. Någon gång, bara inte nu.

Så dör Connor och Ana har ingen att prata om sorgen med. Den enda som skulle kunna förstå Ana är Rebecka... Men inte kan hon... eller?

*

"Det är omöjligt att inte sträckläsa" står det på framsidan. Det är sant, när jag väl läser går det snabbt och läsningen driver mig framåt. Däremot har jag inte en stark dragning tillbaka till boken när jag lagt den ifrån mig. 

Jag vet inte om något har blivit lost in translation, eller om det helt enkelt inte gick att översätta och behålla rytmen och den poetiska auran. Jag upplever i vart fall inte texten som särskilt poetisk. 

Bikupan är en koncentrerad, känslig historia, en högkoncentrerad saft man smuttar på i sommarens sista vemodiga dagar, berättad i korta scener och styckade meningar. Här slösas ingen tid på tredimensionell gestaltning. Ögonblicksbilder fångas in och visas upp som projicerade i storskala på väggen. Vi förstår precis hur karaktärerna tänker. 

   Mitt dilemma ligger i det här: bara för att jag förstår karaktärerna behöver det inte betyda att jag blir berörd av det? Eller är de två samma sak? 

*

Det är genomgående trevligt. Fin läsning.
   Det finns strofer jag fastnar för, några få, och dessa stryker jag under.
    I hela boken stryks bara två strofer under. Det är mer än vad jag brukar göra, då jag förutom i Älskaren av Marguerite Duras och Jag ger dig solen av Jandy Nelson aldrig gjort det, men för att vara en bok som blivit känd för sitt språk och sin känslighet blir jag lite förvånad över antalet gånger jag faktiskt blev berörd så till den grad att jag tar till märkpennan. Jag hade förväntat mig att boken skulle lysa i neon efter läsning. 

* 

Jag var också kär i en Connor en gång. Han bröt också mitt hjärta. Det kanske är något som ligger i namnet. 

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK - 

57 %

Höga poäng för de böcker som har ett bildrikt, nästan poetiskt språk. Men viktigast av allt är om rytmen, meningarnas längd och klang, är skön att vara i.

 Nej, jag tycker inte språket gör sin grej här, så poängen hamnar på straxt över 50, som i okej-bra. Inte dåligt. Mer än medelpoäng för att vissa formuleringar, typ tre, gick rakt in i hjärtat. 

Men jag hade förväntat mig mer känslor av texten, ordföljden och valen, utplaceringen av mellanrum. 

Jag lämnades underligt... sval. 

 

- STORY/ DRIV - 

65 %

Också kallat "bladvändighet". 

Hur desperat vill jag veta vad som ska hända näst? Hur svårt är det att lägga ner boken? Hur väl är intrigen uppbyggd?

 Den tar sin goda tid på sig att börja växla upp. 

Det mesta av storyns verkliga fart ligger i slutet. 

- MITT ENGAGEMANG I HISTORIEN - 

60 %

Det här är kategorin som reder ut hur mycket boken faktiskt påverkade mig. Blev det tårar, skratt, hjärtsmärta för läsaren? 

Jag är kluven. Handlingen i sig lämnar mig inte med några jättekänslor, men känslan av att stå så handfallet maktlös inför sina känslor är så precist beskrivet att jag känner en del ändå. 

- KARAKTÄRER - 

75 %

Är människorna vi möter i boken runda? Intressanta? Levande? Komplexa? Känns det som om vi får lära känna dem på riktigt? Kommer vi komma ihåg dem efteråt? 

Ana och Connor är kristallklara, och resten av karaktärerna, kanske med undantag av Rebecca, har en oskärpa omkring sig. Kanske för att Ana bara fokuserar på sig själv och Connor, bokens du. 

"PRECIS så känns det!" är en tanke som återkommer under läsningen.  

- ORIGINALITET - 

80 %

Är det en historia som det finns trettiotvå på dussinet eller är det här något helt nytt? Är skrivsättet eget? Är karaktärerna speciella?

 Själva storyn är rätt skruvad. Inte helt oskriven, men ändå: att bli bästis med din döda älskares änka genom ditt jobb på begravningsbyrån, just den versionen av sorg har jag nog aldrig stött på.

Det i kombination med formatet gör det till en läsupplevelse som sticker ut. 

- SLUTET -

90 %

Allt får inte bli orealistiskt bra, då sjunker betyget som en sten. Men att lämna läsaren helt utan försoning, att själv få "pussla ihop" allt för stora delar av historien drar också ner poängen. Här söker vi alltså efter den hårfina gränsen mellan försoning och upplösning. 

Gillade det! 

Så jäkla köttigt, masker som faller och konflikter, inre och yttre, som drivs mot sitt kulmen.

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

40 %

Tänker jag på boken, i positiva termer, efter att jag lagt den ifrån mig? Förändrade den något i mitt synsätt, min kunskap om världen eller människor? Blev jag klokare, vidsyntare, berörd?

Tror inte det. Ingen pang boom blev skjuten av en bok rakt i bröstkorgen-bok. 

Det var liksom trevligt så länge det varade. 

Däremot kan jag tänka mig att läsa om den...

__________

SLUTBETYG 

66,71 %

Kanske kommer du uppskatta denna mer än jag?

__________

Tack så jättemycket till Sekwa förlag för recensionsexemplar! 

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

__________

Bikupan
Sarah Crossan

Originaltitel: Here is the Beehive

Översättning: Marianne Tufvesson
Utgiven: 2020-09-01
Förlag: Sekwa förlag
ISBN: 9789188979209