DAGARNA, DAGARNA, DAGARNA - Tone Schunnesson

      

DAGARNA, DAGARNA, DAGARNA

av Tone Schunnesson

Bibbs och Baby. Baby och Bibbs. Det är en helig enhet, en kemisk förening som inte funkar utan varandra. Bibbs och Baby är väte och syre och tillsammans är de livsnödvändiga. 

Enda tills Baby separerar Bibbs från deras siamesiska enhet med ett enkelt, blåsyrigt:
 det är slut.

Bibbs måste behålla lägenheten, hon måste det, den kanske står i Babys namn men den är hennes, hela hennes identitet. 

Baby säger att hon får en vecka på sig att ge honom 100,000 kr så är kontraktet hennes. 

Jag vill skriva att 'där någonstans ramlar Bibbs ner i kaninhålet',
men det hade hon gjort långt, långt tidigare...  

*

Bibbs är dessutom Bibbs med hela Sverige, bloggarbibbs som blev realityTVbibbs på den tiden realitytvstar hette dokusåpakändis. På den tiden kom pengarna in som vårfloder, det bara strömmade ner i den kärrmark som var Bibbs plånbok från en till synes oändlig källa. 

Annat är det nu när man är fyrtio, förlåt, trettionio. Då verkar även det sexuella kapitalet sina och nya, yngre förmågor börjar ploppa upp som svampar ur jorden.  

* 

Jag såg en intervju med Tone Schunnessonför stadsbiblioteket i Göteborg i samband med boksläppet där hon pratade om sin fascination med has-beens. Tyvärr ligger den inte kvar på bibliotekets facebooksida, så ni får hålla till goda med mitt refererande.
   Det Schunnesson sa var i alla fall att hon hade en oerhörd fascination för föredettingar, och trots att jag aldrig ens ägnat en tanke åt vad big-big-world-emilia har för sig nu för tiden träffades jag av en stark våg av igenkänning. 

Jag minns att jag kände mig som en popstjärna när jag hade fyllt sexton och insett att jag var snygg. Jag var berusad av en makt jag inte ens trott mig kunna existera i närheten av, uppvaknad i en ny värld där jag plötsligt blev utbjuden och hånglad med och lyssnad på. Jag minns en kille som bar min handväska bara för att illustrera det faktum att jag kunde få honom att göra det. 

   Nu är jag tjugosex och kanske fortfarande snygg, det reflekterar jag sällan över, men framför allt relativt obrydd. Mitt utseende kommer falna, som samhället säger att det gör, och jag tänker inte kämpa emot det. Tiden är inte en fiende. Jag fokuserar på att fylla mitt utseendeskal med saker som är viktiga och roliga nu för tiden på ett sätt som jag inte gjorde när jag var popstjärna. 

Och ändå... Ändå träffar Schunnessons flipperkula av iakttagelser rätt på kuddarna som får den att studsa runt i en evighet på brädet. 

För vad gör man när livets bästa dagar är förbi? 

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK - 

95 %

Höga poäng för de böcker som har ett bildrikt, nästan poetiskt språk. Men viktigast av allt är om rytmen, meningarnas längd och klang, är skön att vara i.

Schunnesson har det där språket som jag själv önskar jag behärskade, med en ton av en slags smutsig, självironisk poesiprosa. 

Högravande och banalt samexisterar i en och samma mening, och det skär sig inte - det emulgerar utan att ens behöva röra med skeden i lösningen. 

Språket är avdankat, smutsigt,  slitet, äckligt och symfoniskt vackert.

- STORY/ DRIV - 

70 %

Också kallat "bladvändighet". 

Hur desperat vill jag veta vad som ska hända näst? Hur svårt är det att lägga ner boken? Hur väl är intrigen uppbyggd?

Precis som Bibbs har historien svårt att koncentrera sig. 

Den svänger fram och tillbaka, sedan tillbaka igen, sen står den still. Det är inte störande men det skapar en viss distans till den mer konventionella, linjära historien.
 

Säkerligen hade Schunnesson inte hållt med mig här, för det finns en tydlig tråd, ett till och med mätbart mål: 100,000 kronor.
Men vägen dit är krokig och sikten är dålig. 

Jag tänkte många gånger att jag läste ett konstverk, en avbild av livet och samtiden (samtiden är nog en av de viktigaste karaktärerna i den här boken!) som inte behövde fösas mot en mållinje för att vara läsvärd och njutbar. 

- MITT ENGAGEMANG I HISTORIEN - 

80 %

Det här är kategorin som reder ut hur mycket boken faktiskt påverkade mig. Blev det tårar, skratt, hjärtsmärta för läsaren? 

Temat, avdankade kändisar, vad som händer "efter" livets höjdpunkter och identitet kopplad till hur och hur mycket man syns är väldigt intressant. 

-  KARAKTÄRER - 

80 %

Är människorna vi möter i boken runda? Intressanta? Levande? Komplexa? Känns det som om vi får lära känna dem på riktigt? Kommer vi komma ihåg dem efteråt? 

Jag har läst mycket om nutidsmänniskans svaga punkter det senaste, karaktär efter karaktär som är mer intressant än sympatisk, och så har läsdrivet legat i att se hur det går, inte nödvändigtvis för att man tycker att det borde gå så bra för karaktären. 

Om jag hejjar på Bibbs? Inte nödvändigtvis. 

Om hon ter sig som en tredimensionell person, en riktig person? Absolut. 

Och fast hon är direkt odräglig, ljuger och fabulerar och konsekvent väljer det dummaste alternativet finns det en liten tråd av medkänning för henne. För hon, precis som vi alla, är offer för ett väldigt ytligt samhälle. 

- ORIGINALITET - 

100 %

Är det en historia som det finns trettiotvå på dussinet eller är det här något helt nytt? Är skrivsättet eget? Är karaktärerna speciella?

Det här har jag inte läst förut, kanske mer för att jag har gjort en ettåttio från tonårens trånande efter lyx och kändisskap. 

Det roliga är kanske att det här är en bok som handlar om statusjakt men som har en helt annan spinn än den som återfanns i Gossip girl-litteraturens kölvatten. 

- SLUTET -

85 %

Allt får inte bli orealistiskt bra, då sjunker betyget som en sten. Men att lämna läsaren helt utan försoning, att själv få "pussla ihop" allt för stora delar av historien drar också ner poängen. Här söker vi alltså efter den hårfina gränsen mellan försoning och upplösning. 

Slutet kommer som en liten snärt, en ganska snål upptrappning. Men det gör inget. Bokens slut förlöste historien och jag lämnas med en känsla av att andas ut. 

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

70 %

Tänker jag på boken, i positiva termer, efter att jag lagt den ifrån mig? Förändrade den något i mitt synsätt, min kunskap om världen eller människor? Blev jag klokare, vidsyntare, berörd?

Mer än historien stannar hanterandet av hantverket. 

Schunnesson har skrivit för teater och det speglas i romanformen. Hon har en så övergripande blick över sin scen och sina karaktärers inre krafter och motkrafter att jag imponeras, sådär lägga handen för munnen och gasp-a-imponeras, gång på gång på gång. 

__________

SLUTBETYG 

82,9 %

Stark bok som har lämnat mig med en vattenstämpel av "BRA" i synfältet varje gång jag ser omslaget.

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

__________

Dagarna, dagarna, dagarna

Tone Schunnesson

Utgiven: 2020-09-23

Förlag: Norstedts förlag
ISBN: 9789113102566