FLICKORNA - Emma Cline

       

FLICKORNA 

av Emma Cline

Evie är en ensam fjortonåring i en sömnig amerikansk stad när vi träffar henne. En kompis har hon, men även den relationen knakar i fogarna och testas rejält när pojkar kommer in i bilden. Mamman är uppslukad av pappans svek och träffar man efter man efter man, alla mer eller mindre socialt inkompetenta. 

Det är då hon ser flickorna. Som stjäl från affärerna och har en aire av överjordisk mystik omkring sig. Mest glittrande är Suzanne, varmt bekräftande ena stunden för att nästa bli undflyende och oberäknelig. 

Flickorna tar med Evie till Ranchen där Evie får träffa den mytomspunna Russel för första gången. 

 På ranchen blir Evie en person med en egen karaktär, hon blir intressant och intresserad och kär, för första gången. Ranchen och dess luddiga kanter börjar suggestivt byta ut det liv hon hittills har levt, tills det börjar bli det enda som känns riktigt och meningsfullt. 

 Anade hon redan vid det där första mötet hur mörkt historien skulle komma att sluta? För visst måste hon ha förstått mer än hon låtsades om? Visst fanns det ledtrådar som hon blundade för?

*

Två faktorer påverkade läsningen av Flickorna.
  Dels hade en kollega vars boksmak jag dyrkar rekommenderat den. Det drev såklart upp förväntningarna och gör att verket många gånger verkar "sämre" än det hade gjort om jag mött det som en tabula rasa. 
  Men en kanske ännu större faktor var att uppläsaren genomgående bytte uttal för karaktärernas namn, "fel"betonade ord som förvrängde hela meningarna och läste så långsamt att jag funderade på om jag råkat på en version för folk om behöver mer tid att processa information.
   Åt första faktorn kan jag inte göra så mycket, förutom att möjligen sänka förväntningarna för nästa läsare genom den här recensionen. Men angående uppläsaren finns bara en sak att råda: 

LÄS DEN HÄR. LYSSNA INTE.

*

Lite kommentarer om själva handlingen då:
   Stundvis är jag inte säker på om jag förstår vad författaren vill ha sagt. Ett flertal parallella trådar löper i boken - sekter som en fond för att illustrera gruppdynamik och utsatta människor, sent 60-tals romantiserande av musiker och konstnärer, familjeband som brister i sömmarna - men den tjockaste handlar om flickighet, kvinnlighetens sköraste skede, och all denna våld och hot som en kvinna hinner erfara under sin livstid.

   Emma Cline spelar upp scener om dynamiken mellan könen med en pointistisk konstnärs detaljsinne och en psykologs insikt, men lyckas också behandla det såriga, krävande samspelet kvinna till kvinna. 

På tal om kvinna till kvinna finns det ett HBTQ-tema som jag känner att jag måste nämna, men som jag inte vet hur jag ska förhålla mig till. Evies förälskelse i Suzanne utspelar sig mer i Evies huvud (och kropp) och slipper därför den politiska inblandning som öppna kärleksförklaringar tenderar att möta, särskilt i romaner som utspelar sig tidigare än 2000-tal. Detta gör att jag funderar på om jag ens ska nämna det så explicit som jag gör nu.
   Det jag menar är att författaren inte gör statement och politik av relationen utan låter fokus ligga på känslorna till individen som väcker dem snarare än på samhället runt omkring. Suzanne är viktig för det hon gör med Evie, inte för att hon råkar vara av samma kön. 

*

Emma Cline siktade oerhört högt i den här debutromanen och på många sätt är den den feministiska samhällskommentar och mellanmänskliga studie den strävade efter att bli. Men når den hela vägen fram? 

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK - 

50 %

Höga poäng för de böcker som har ett bildrikt, nästan poetiskt språk. Men viktigast av allt är om rytmen, meningarnas längd och klang, är skön att vara i.

 Amanda Svensson hyllade Clines språk som poetiskt i Sydsvenskan. Jag upplever det snarare som hoppigt med otaliga snavande metaforer. Det var knappt en enda av de mentala bilder författaren ville visa som målades upp i huvudet. 

Det kändes som om det fattades meningar. Som om förläggaren suttit med strykpenna och systematiskt tagit bort varannan mening för att "ställa högre krav på läsaren."

Det finns skrivstilar som är till för att främja skriften, och så finns det skrivstilar som är till för att främja stilen.
Med andra ord: 

Ibland tror folk att det automatiskt är bättre litteratur för att det är kryptiskt uttryckt.

Dock kommer vi ändå halvvägs på grund av hur bra skildrat mänskliga relationer är. 

 

- STORY/ DRIV - 

65 %

Också kallat "bladvändighet". 

Hur desperat vill jag veta vad som ska hända näst? Hur svårt är det att lägga ner boken? Hur väl är intrigen uppbyggd?

 Den stora underhandlingen, en kvinnas utsatthet, manar till fortsatt läsning. Men historien om ranchen, hovet av flickor, morden... Det är lite hoppigt skildrat, berättarjaget går fram och tillbaka i historien och avslöjar vad som ska hända långt innan vi får följa med i den faktiska scenen. 

Många gånger ifrågasätter jag författarens poäng med vissa scener. Det känns lösryckta, som dimmiga minnesbilder snarare än en konkret storyline. 

Det kanske är det Amanda Svensson uppfattar som poetiskt? Poesi och rörighet har en tendens att hänga ihop i mitt huvud. 

- MITT ENGAGEMANG I HISTORIEN - 

95 %

Det här är kategorin som reder ut hur mycket boken faktiskt påverkade mig. Blev det tårar, skratt, hjärtsmärta för läsaren? 

Historien, jo. Sådär. 

 Men kvinnligheten. Så väl beskrivet. Så perfekt fingret sattes på maktlösheten. Till och med när Evie är vuxen finner hon sig stå maktlös inför män och deras händer, deras blickar, deras hårda ton och sätt att ta över ett samtal och lämna resten som åhörare, i bästa fall. 

Hotet finns överallt. I män som aktivt förstör eller passivt tittar på. Det har skrivits nog om först när varenda människa har accepterat det som ett faktum. 

- KARAKTÄRER - 

65 %

Är människorna vi möter i boken runda? Intressanta? Levande? Komplexa? Känns det som om vi får lära känna dem på riktigt? Kommer vi komma ihåg dem efteråt? 

Sympati får jag knappt för någon karaktär. Känns inte som om det är meningen heller?

 
Men förstå? Oftast. 

Det är en intressant mörk väv av undertexter som främst illustrerar karaktärernas relationer, och i dessa ligger texten verkliga styrka.  

- ORIGINALITET - 

75 %

Är det en historia som det finns trettiotvå på dussinet eller är det här något helt nytt? Är skrivsättet eget? Är karaktärerna speciella?

 Jo nä men ja. Det känns som om det kommer en våg av böcker om sektliknande förhållanden nu, kanske främst religiösa. Även böcker om mäns våld mot kvinnor. 

Ändå känns det ju inte direkt läst, denna autofiktion kring Charles Manson och hans sektfamilj. Inte på det här sättet, även om böcker har skrivits om honom förut.  

- SLUTET -

70 %

Allt får inte bli orealistiskt bra, då sjunker betyget som en sten. Men att lämna läsaren helt utan försoning, att själv få "pussla ihop" allt för stora delar av historien drar också ner poängen. Här söker vi alltså efter den hårfina gränsen mellan försoning och upplösning. 

Det fanns en viss twist, vilket jag är ack så svag för. 

Men självaste slutscenen kändes lite kaka på kaka, en onödig påminnelse om att "inte alla män är våldtäktsmän, men 98 procent av våldtäkter begås av män." 

Jo jo, vi vet.

Men i allmänhet, nöjd med slutet. Gav en lite att fundera på, suga på som en gomstudsare i dagar efteråt.

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

40 %

Tänker jag på boken, i positiva termer, efter att jag lagt den ifrån mig? Förändrade den något i mitt synsätt, min kunskap om världen eller människor? Blev jag klokare, vidsyntare, berörd?

 Jag tar med mig känslan av att ha fått ett omfattande, komplext problem inringat. Men löst? Självklart inte. Boken känns som bevisföring, ett vittnesmål på ett kvinnligt liv och det är allt för mycket att be att böcker skulle vara mer än det. 

Men själva Flickornas story fängslade mig inte mer än att det var intressant. Liksom svagt huvudnickande, "jo, den var väl bra."

__________

SLUTBETYG 

65,71 %

Genomgående har den här fått 3/5 stjärnor på diverse hemsidor och appar. Det är visst inte bara jag som är intresserad men inte helt såld. 

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

__________

Flickorna
Emma Cline

Utgiven: 2017-05-05
Förlag: Natur&Kultur
ISBN: 9789127152380