TESTAMENTE - Nina Wähä

         

TESTAMENTE

av Nina Wähä

Familjen Toimi består av 12, eller 14, barn, beroende på hur man räknar. Alla är kuvade under fader Penttis oberäkneliga humör och moder Siris passivitet. Det enda sättet att komma undan släktens långtidsverkande gift är att flytta, som Annie gjorde.  Lämna finska Tornedalen och aldrig, eller helst inte, titta tillbaka.

Tills man blir tvungen. 

Genom bokens gång blir vi presenterade för alla Toimibarn, även de döda, ett efter ett men inte nödvändigtvis i kronologisk ordning. 

I egna kapitel tar syskonskaran ton och berättar sin historia, det som har varit och det som är nu, och låter oss lära känna dem på djupet - både de fina och de smutsiga, hänsynslösa mänskliga sidorna. 

Det låter rörigt men det är det inte. Det är fantastiskt.

*

Testamente var från början avskräckande. Min kollega Susanna rekommenderade den, och jag litar på hennes omdöme så mycket att jag var tvungen att kolla upp den.
   Men att bara lyfta boken blev ett smärre träningspass: boken var en tvättäkta tegelsten. Det blev en (1) reps. Lyft, kolla, lägga ner igen. För lång, tänkte jag som en äkta tonåring. Inte en chans att jag tar mig igenom den här. 

Men Susanna är min läsguru, och säger hon att det är bra är det i 95 procent av fallen det. Efter ett besök på stadsmissionen där boken hade skrikit åt mig från hyllan att Plocka upp den! Betala för den!, Älska den! följde Testamente slutligen med mig hem och att jag en dag skulle ta till mig den här historien blev därför oundvikligt. 

*

Tiden från att jag börjar läsa/lyssna till att jag är klar går som i en timelaps. Jag går och tränar med Nina Wähäs förföriska röst i öronen. Jag umgås med barnen Toimi när jag promenerar. Jag lyssnar till sent på natten och sätter på mig hörlurarna igen när jag ligger i sängen på morgonen och försöker få kroppen att vakna. 

Och en dag är boken slut. Bara sådär. 

Plötsligt är det mycket svårare att motivera mig att gå till gymet. 

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK - 

95 %

Höga poäng för de böcker som har ett bildrikt, nästan poetiskt språk. Men viktigast av allt är om rytmen, meningarnas längd och klang, är skön att vara i.

Bra blandning mellan gammalt och nytt, skönlitterärt och talspråk.

 Berättaren är i allra högsta grad närvarande, vilket gör oss läsare till en grupp lyssnande barn framför lägerelden. 

 

- STORY/ DRIV - 

85 %

Också kallat "bladvändighet". 

Hur desperat vill jag veta vad som ska hända näst? Hur svårt är det att lägga ner boken? Hur väl är intrigen uppbyggd?

Mycket är tillbakablickar. Intrigen är berättad genom 70 procent tillbakablickar och resten nutid (vilket tekniskt sett också är tillbakablickar då bokens nu är satt i 80-talet). 

Det är inte kristallklart, nu i efterhand har jag svårt att skissa upp storylinen framför mig, men det gör inget för min upplevelse av boken. Det är fortfarande engagerande, underhållande, förfärande. 

- MITT ENGAGEMANG I HISTORIEN - 

100 %

Det här är kategorin som reder ut hur mycket boken faktiskt påverkade mig. Blev det tårar, skratt, hjärtsmärta för läsaren? 

 Kära Nina Wähä, berätta vad som händer, berätta hur det ska gå, berätta varje liten detalj om platsen, människorna, händelserna, bara du inte slutar berätta, för jag börjar känna att 438 sidor inbundet inte räcker.  

- KARAKTÄRER - 

100 %

Är människorna vi möter i boken runda? Intressanta? Levande? Komplexa? Känns det som om vi får lära känna dem på riktigt? Kommer vi komma ihåg dem efteråt? 

Det är typ en miljon karaktärer att hålla reda på. Varav hälften heter något på V, eller T. Finska namn som jag inte har någon som helst koppling till.

Och ändå. Ändå har man koll på alla. 

Jag ser dem framför mig tydligt fortfarande. Jag trivs i deras sällskap. 

Vill Siri ha ett barn till tro? 

Jag kan tänka mig att retroaktivt adopteras.  

- ORIGINALITET - 

80 %

Är det en historia som det finns trettiotvå på dussinet eller är det här något helt nytt? Är skrivsättet eget? Är karaktärerna speciella?

 Vi har haft mycket nordeuropeiskt svårmod på senaste. 

Inte mig emot. Det här är en fräsch take på det. 

Temat är således inte purfärskt men utförandet får poängen att skjuta i höjden. 

Och språket (insert hjärtemoji), en helt egen röst. 

- SLUTET -

75 %

Allt får inte bli orealistiskt bra, då sjunker betyget som en sten. Men att lämna läsaren helt utan försoning, att själv få "pussla ihop" allt för stora delar av historien drar också ner poängen. Här söker vi alltså efter den hårfina gränsen mellan försoning och upplösning. 

  Gott men med några smaknoter av moralkaka. Alltså pyttelite. Som när man vill ha apelsinskalssmak i sin kaka men apelsinskalen är liiite för aggressiva i smaken. Man äter upp ändå, jag menar, det är ju kaka? Men skulle man bakat själv skulle man riva lite lite mindre. 

Hänger ni inte med? Knappt jag heller. Jag vill inte spoila slutet genom att förklara vad jag menar så läs själva. 

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

70 %

Tänker jag på boken, i positiva termer, efter att jag lagt den ifrån mig? Förändrade den något i mitt synsätt, min kunskap om världen eller människor? Blev jag klokare, vidsyntare, berörd?

 Nu är det några veckor sedan jag läste och detaljerna har bleknat. Jag kommer ihåg att jag påverkades starkt men inte exakt hur. Jag kommer ihåg känslan av "japp. Såhär bör mer litteratur vara" och på det baserar jag poängen. 

__________

SLUTBETYG 

86,43 %

Välskrivet, underhållande och gripande. 

Läs.

 

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

__________

Testamente

Nina Wähä 

Utgiven: 2019-01-23

Förlag: Norstedts

ISBN: 9789113086972