KVINNOR JAG TÄNKER PÅ OM NATTEN - Mia Kankimäki

          

KVINNOR JAG TÄNKER PÅ OM NATTEN

av Mia Kankimäki

Mia kan inte sova. I sitt föräldrahem i Finland ligger hon och tänker på kvinnor som har förändrat bilden av vad det innebär att vara kvinna för henne. Kvinnor som sedan länge är döda, kvinnor som hon aldrig träffat, men som är orubbliga i sin strävan efter att få leva sitt liv fullt ut. Trots att de är födda som kvinnor i tidsåldrar som varit mindre tillåtande än våran. 

Det blir en arkeologisk utgrävning av kvinnor som gjort fantastiska saker men som världen inte tagit med sig in i historieböckerna. Vi får träffa 1700-1800-talets upptäcktsresande och medeltidens europeiska och nutidens asiatiska konstnärer, fixerade på den fond av Mias egen ångest och vetgirighet som är bokens ramberättelse. 

Mia berättar känslofyllt och engagerande om dessa kvinnor hon inte kan sluta tänka på, och sållar sig på så sätt till kvinnorna jag inte kan sluta tänka på. Natt eller dag.

*

Snart kan den här bloggen döpas om till "Böcker min kollega Susanna rekommenderat mig", för här är vi igen. Susanna säger och Felicia gör. Det är litteraturlivets cirkel. 

  Susanna är besatt av Karen Blixen. Felicia har aldrig hört talas om Karen Blixen men efter att Felicia har läst den här boken förstår hon tjusningen.
   Men kanske mer än de upptäcktsresande fastnar konstnärerna med Felicia. Felicia har visserligen upptäckt platser på jorden som tidigare varit dolda för henne och längtat efter att vara en del av "världsbefolkningen", men i grund och botten är Felicia en skapande person som skulle driva sina närmare människor till vansinne om hon inte hade hittat ett utlopp för sitt skapande, genom exempelvis den här bloggen. Felicia ska fortsätta den här ingressen till recensionen, hon ska bara ta sig ur tredjepersonsperspektivet. 

*

Sådärja.
   Jag tänkte först att ett repotage som det här knappast kan recenseras utifrån vanliga procentsystemet. "Skriv något snabbt och be done with it", tänkte jag att jag skulle kunna komma undan med. Men så insåg jag att jag då skulle vilja skriva om bokens originalitet. Om bokens karaktärer, inte utifrån vilka de är utan hur de har tecknats av Mia. Om att boken engagerar och stannar med mig. Att det blivit en "vill du ha något bra att läsa så har jag en titel för dig"-bok. 

    ...Och det har jag ju redan ett ypperligt system för. Bara sätta in i tabellen under så kommer ni snart förstå varför ni borde springa iväg och köpa er var sitt exemplar meddesamma.  

*

Mia kallar dessa ikoner för nattkvinnor. Det är ett uttryck jag kommer bära med mig. En nattkvinna går på magkänsla, även när magkänslan är i direkt konflikt med vad samhället vill att nattkvinnan ska vilja. Nattkvinnan gör ändå. Nattkvinnan sätter sina egna gränser. 

Jag sympatiserar med nattkvinnorna och Mias besatthet av dem, för i mikroskala har jag också försökt vara min egen nattkvinna, eller kanske mer troligt en minut av en skymnings-kvinna.
   Jag reste kontinenten runt när alla i min (mentala) närhet skaffade sig en utbildning och eventuellt ett bostadslån. Även om det i vår tid inte är lika med horstämpel eller direkt livsfara var det ögonbrynshöjande, och ögonbrynshöjandet var en markering av att något inte stämde, något var inte enligt boxens fysiska lagar. Detta något var konstigt. 

   Dessutom gråter jag ofta över att jag inte vill ha barn och att det måste vara något fel på mig, biologiskt eller psykiskt, för är det inte vad jag är satt på jorden att göra? Sprida mina gener?
   Istället ser jag i mina mest högmodiga stunder framför mig en samling texter som arvtagare. En samling tankar bundna i ord. 

Jag gråter ofta över att vara, som jag upplever det, "annorlunda". Annorlunda betyder i många fall ensam. Men när jag läser om Karen och Isabella och Ida och Mary och Alexandra och Nellie och Yayoi och Artemisia och Sofonisba och Lavinia känns det inte så längre.

Kanske framför allt när jag tänker på Mia känner jag mig allt annat än ensam. 

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK - 

90 %

Höga poäng för de böcker som har ett bildrikt, nästan poetiskt språk. Men viktigast av allt är om rytmen, meningarnas längd och klang, är skön att vara i.

Vackert på ett ödesmättat sätt, med upprepningar och stora ord och en oerhört behaglig repetitiv skrivtakt. 

Skrivstilen har något av episk berättelse över sig, ett mytisk sagoberättande oavsett om det rör sig om italienska medeltida konstnärer eller nutida författare på strövtåg i hembygden. 

 

- STORY/ DRIV - 

90 %

Också kallat "bladvändighet". 

Hur desperat vill jag veta vad som ska hända näst? Hur svårt är det att lägga ner boken? Hur väl är intrigen uppbyggd?

Snöret vi håller i under historiepromenaden är Mias egna upplevelser, och hennes behov av klarhet. Det börjar i upptäcksresandet, där Karen Blixens livsverk tecknas växelvis med Mias sökande efter upplevelser i Afrika. 

Sedan, i samband med att Mia går längre in i processen med bokskrivandet, möter vi konstnärer i medeltida Italien. 

Slutligen möter Yayoi Kusamas livshistoria, som på grund av sin levande status sätter oss in i nutiden. 

Eftersom Mia är en ypperlig guide mejkar det sense genom hela boken. Hon sätter bokens skapelseprocess som kronologi, från tanke till färdigt verk. 

Det är en metabok på metanivå som är genialiskt komponerad utan att läsaren behöver göra mer än att sitta still i sadeln och låta sig svepas med.

- MITT ENGAGEMANG I HISTORIEN - 

90 %

Det här är kategorin som reder ut hur mycket boken faktiskt påverkade mig. Blev det tårar, skratt, hjärtsmärta för läsaren? 

 Alla kvinnors historier tycker jag inte är lika intressanta, och vissa delar av boken släpper den naglande greppet något, bara för att fiska upp mig igen i nästa livsskildring. Det är med andra ord nära på vattentätt. 

- KARAKTÄRER - 

90 %

Är människorna vi möter i boken runda? Intressanta? Levande? Komplexa? Känns det som om vi får lära känna dem på riktigt? Kommer vi komma ihåg dem efteråt? 

Kan man hävda att karaktärerna vi möter skulle kunna vara något annat än runda, eftersom de är verkliga? Absolut. De skulle kunna vara ytliga svepningar eller sterila skildringar, men det är de inte.

 Med hjälp av författarens efterforskningar och inlevelse träder bilden av de olika kvinnorna ut ur sina historiska porträtt och blir reennactments på det inre ögats scen. 

- ORIGINALITET - 

100 %

Är det en historia som det finns trettiotvå på dussinet eller är det här något helt nytt? Är skrivsättet eget? Är karaktärerna speciella?

 Blandningen av kvinnohistoria (som tack och lov börjar bli en allt mer förekommande företeelse) och personligt repotage är ett genidrag. 

Show som en skönlitterär bok, tell som en fackbok.

- SLUTET -

60 %

Allt får inte bli orealistiskt bra, då sjunker betyget som en sten. Men att lämna läsaren helt utan försoning, att själv få "pussla ihop" allt för stora delar av historien drar också ner poängen. Här söker vi alltså efter den hårfina gränsen mellan försoning och upplösning. 

  Problemet blev att hela boken är så högstämd och bjuder på så många insikter att slutet inte kan toppa det. Det tonar bara ut, för vad annars kan det göra? 

Vi har redan förstått vad Mia (ja, hon och jag är på förstapersonsbasis) vill ha sagt, och vi håller med. Slutet blir då bara en glidning. En utlagd presenning för att rullandet ut i verkligheten ska bli lite mindre bumpigt.

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

100 %

Tänker jag på boken, i positiva termer, efter att jag lagt den ifrån mig? Förändrade den något i mitt synsätt, min kunskap om världen eller människor? Blev jag klokare, vidsyntare, berörd?

 "Kvinnor jag också tänker på om natten nu efter läsning",  

möjlig titel på fanfiction jag kommer skriva? 

Mia Kankimäki kommer vara min Karen Blixen, och så kan vi ha min egen resa i Kankimäkis spår som förgrund. Vi börjar i föräldrahemmet i Finland.

Det luktar bästsäljare. 

__________

SLUTBETYG 

88,57 %

En bok som lär dig mer om historien, världen och dig själv.

 

__________

Tack så jättemycket till Wahlström & Widstrand för möjligheten att läsa den här boken!

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

__________

Kvinnor jag tänker på om natten

Mia Kankimäki 

Originaltitel: Naiset joita ajattelen öisin

Översättning: Camilla Frostell

Utgiven: 2021-07-30

Förlag: Wahlström & Widstrand

ISBN: 9789146237686