RÖTT, VITT & KUNGLIGT BLÅTT - Casey McQuiston

RÖTT, VITT & KUNGLIGT BLÅTT 

av Casey McQuiston

Alex är den amerikanska presidentens son och mest en härlig partykille som jobbar mot sin egen plats i politiken när vi möter honom. Han har ett gäng åtaganden i rollen som medlem i landets guldstjärnefamilj och en av dem är att upprätthålla relationer med andra länder. Till exempel England. 

Där prins Henry, också känd som H.K.H Prins Kukhuvud, huserar. 

Alexs hat-orit person. 

Ni förstår säkert vart författaren vill komma. Som vi sa i förskolan: kärlek börjar alltid med bråk...

*

När jag var i tonåren och tidigare vuxendomen slurpade jag i mig romance på ett sätt jag inte gör längre. Jag blev hög på olika versioner av samma historia, om den ovetande kvinnan och den otillgänglige mannen. I den konstellationen låg den maximala spänningen och i spänningen låg romantiken. Kärlek var en kamp om att slippa bekänna sina känslor, utan låta omständigheterna tvinga fram dem. 

Sen började jag... ifrågasätta. Behövde killen verkligen vara otillgänglig för att vara intressant? Om relationen är uppbyggd på otillgänglighet, hur blir det då när de båda är tillgängliga för varandra? 

Och hur kan tjejen helt ärligt inte se att han råstöter på henne? Är tjejen dum eller har såpass dåligt självförtroende att "en kille som han ooomöjligen skulle kunna falla för en tjej som hon"? 

Och hur blir det problematiskt när det appliceras på mina egna relationer?      

*

Jag slutade alltså läsa böcker vars huvudkonflikt presenterades av två människor som av olika omständigheter inte når varandra. Det blev så förutsägbart och verklighetsfrånvänt att jag la av med kärlek som genre. Hade det något att göra med att jag till slut också skaffade mig pojkvän och insåg att en relation är mer än lust? Därom tvista de lärde. 

Så varför läsa den här boken då, som till och med på baksidan skyltar med att ha blivit utnämnd till "Årets romance"? 

  För att Susanna sa att den var bra såklart. 

Dessutom tar McQuiston tillfället i akt och låter det faktum att det är två killar luckra upp ingrodda tankar om makt och åtrå. Det vi ser på scenen är inte ett applicerande av kvinnlighet på en av männen för att vi heterosexuella ska "förstå" relationen. Både Alex och Henry är mjuka, osäkra, trygga, tuffa, sårbara, suktande. Rollerna växlar genomgående och vi ser inte två killar i rollen som mannen i förhållandet utan två människor i rollen som sig själva.

                                                    *

Man skulle kunna säga att McQuiston har skrivit en utopi, beroende såklart på vem man frågar.  

   För det första har hen gjort USAs president till en kvinna. 

   För det andra har hen lagt in sexualiteter och nationaliteter som inte följer oskrivna(/skrivna?) regler för att få vistas i den offentliga politiken (helt onödigt att skriva ut antagligen men man vet aldrig: jag syftar såklart på att det nästan uteslutande är vita cis-män som får lov att ha makt med påföljden att alla i en offentligt politisk vit cis-mans hov måste ställa sig i ledet och spela sina (köns)roller som förväntat.) 

Men utopi är per definition ett ouppnåeligt (gott) samhälle. Och ja, kanske är det faktiskt en utopi, att en kvinna med en homosexuell, halvmexikansk son skulle sitta på makten i en världens största politiska nationer. 

   Men samhället i Rött, vitt & kungligt blått är närsläktat vårt eget. Det är inte hundra år och en alieninvasion framåt i tiden - det skulle kunna vara nästa val. 
   Trump skulle kalla det dystopi.
   Men Trump vann inte senaste valet. 

*

Jag tänkte först att jag skulle kommentera bilden med att jag stirrar drömskt ut genom fönstret, redan prinsessklädd och förlorad i tankarna på att byta ut min nuvarande nederländska pojkvän till en engelsk prins, men efter den progressiva ranten inser jag att det lika väl går att tolka som att jag blickar framåt mot ett samhälle som låter mer än en typ av genus och sexualitet och hudfärg ha makten. 

   ...Med lite god vilja och en dos pretention kan man se det så. 

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK - 

80 %

Höga poäng för de böcker som har ett bildrikt, nästan poetiskt språk. Men viktigast av allt är om rytmen, meningarnas längd och klang, är skön att vara i.

McQuiston använder ett ungdomligt, engagerande språk fullt av humor och nickningar mot den nutida kulturvärlden. Boken har en känsla av internskämt över sig, och vi blir invigda i det vilket skapar en ljuvligt förtrolighet, som att prata hemlisar på ett pyjamasparty. 

Och sexet. Det görs sällan så hett som här utan att bli vulgärt. 

Min kompis (inte Susanna) sa en gång att 

den hemliga ingrediensen i sex är kärlek. 

McQuiston bekräftar det.

 

- STORY/ DRIV - 

100 %

Också kallat "bladvändighet". 

Hur desperat vill jag veta vad som ska hända näst? Hur svårt är det att lägga ner boken? Hur väl är intrigen uppbyggd?

Kärleken, först hinten om den och sedan relationens prövningar är som oftast en starkt drivande motor, men jag kommer på mig själv med att älska allt lika mycket. Pratet med syskonen emellan, chattkonversationerna mellan Henry och Alex, familjens placering i världspolitiken och hur de måste ställa sig till den rådande världsordningen. 

Intrigen är oerhört välkomponerad, i både detalj och kausalitet (orsak och verkan). Och det är roligt. Genomgående. 

Det här är en värld jag trivs att vara i.  

- MITT ENGAGEMANG I HISTORIEN - 

100 %

Det här är kategorin som reder ut hur mycket boken faktiskt påverkade mig. Blev det tårar, skratt, hjärtsmärta för läsaren? 

Detaljerna och storyn eggar engagemanget enda upp i toppen. 

Sexet? Om det har något med saken att göra? Att det är så intimt och trovärdigt beskrivet och att det lyckas få det att kännas som om man faktiskt är där? 

Skämt åsido, även utan sexscenerna (som verkligen är fantastiska) så hade engagemanget för denna godispåse till bladverk varit uppe där med heliumballongerna i taket. 

- KARAKTÄRER - 

90 %

Är människorna vi möter i boken runda? Intressanta? Levande? Komplexa? Känns det som om vi får lära känna dem på riktigt? Kommer vi komma ihåg dem efteråt? 

Det är några veckor sedan jag läste ut den, och jag kan fortfarande höra presidentens röst (auktoritär, trygg och varm på samma gång) och Noras entoniga, underfundiga stämma. Jag kan känna gnistorna från den laddade stämningen mellan Henry och Alex och jag kan känna hur det känns att sitta på golvet i Alex rum med huvudet lutat mot Junes ben. 

Färgstarkt! 

- ORIGINALITET - 

100 %

Är det en historia som det finns trettiotvå på dussinet eller är det här något helt nytt? Är skrivsättet eget? Är karaktärerna speciella?

Det här är inte en bok som liknar någon annan romances/feelgood jag läst, inte minst i hur extremt välskriven den är! 

Den är också längre än en normal feelgood, vilket bara verkar till historiens fördel.  

- SLUTET -

80 %

Allt får inte bli orealistiskt bra, då sjunker betyget som en sten. Men att lämna läsaren helt utan försoning, att själv få "pussla ihop" allt för stora delar av historien drar också ner poängen. Här söker vi alltså efter den hårfina gränsen mellan försoning och upplösning. 

Jo. Den är ju. Amerikansk. Det är den. Slutet blir således lyckligt och trevligt och logiskt men... mycket. 

Jag grät lite. Jag är en sådan som gråter på konstiga ställen. Typ inte när Mufasa dör utan när Simba kommer tillbaka, i hällregn, upp på lejonklippan. Så jag grät fast allt blev bra. Så kan det vara. 

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

80 %

Tänker jag på boken, i positiva termer, efter att jag lagt den ifrån mig? Förändrade den något i mitt synsätt, min kunskap om världen eller människor? Blev jag klokare, vidsyntare, berörd?

Själva historien... jo. Visst. Några detaljer ploppar upp då och då i min vardag. 

Men känslan av lycka och glädje som sköt små skott i bröstkorgen under den (tyvärr alldeles för korta) tid jag fick vara i bokens universum blommar upp igen när jag letar i mitt huvud efter något riktigt bra att rekommendera. 

__________

SLUTBETYG 

90 %

Årets bästa feelgood (och typ enda, men bästa!, romance).

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

__________

Rött, vitt & kungligt blått

Casey McQuiston

Originaltitel: Red, white & royal blue

Utgiven: 2020-05-06

Förlag: Lavender Lit

ISBN: 9789187879708