BOKÄLSKARE - Emily Henry

 

BOKÄLSKARE

av Emily Henry

 Nora Stephens är en typisk workaholic, men å andra sidan, vem hade inte varit det om man hade varit en framgångsrik litterär agent i New York? 

Hennes enda problem är att alla hennes tidigare pojkvänner har gjort ett klassiskt feelgoodmove,  brutit upp från sina stadsliv och från Nora och flyttat ut på landet för att gifta sig med drömflickan och ta över familjeföretaget. 

Trots sin workaholism går Nora med på att följa med systern Libby ut till den lilla orten Sunshine Falls och spendera några veckor med att förverkliga alla Libbys favoritfeelgoodklyschor. 

Det underliga är att Noras ärkerival från New York också befinner sig på denna obefintliga prick på kartan just samma tid. Stalker? 

Nej, men det hade varit mer logiskt... 

- OBS! -

Den här recensionen innehåller spoilers, särskilt om man inte själv kan räkna ut att bokens manliga och kvinnliga huvudkaraktär kommer att ligga med varandra.

*

Jag läste Strandläsning förra året och tyckte, för att uttrycka mig lite mindre plumpt än jag brukar, att den var överskattad. Boktemat uppskattades och upptakten till sexet var sådär härligt kittlande som jag vill ha min romance... men sen kom själva sexscenen. 

   Där i princip varenda ställning redovisades. 

   Och jag kände mig plötsligt väldigt gammal. 

Att Strandläsning dessutom broadcastade två vuxna människor som är sämre på att prata känslor än gemene åttaåring gjorde mig bara irriterad. Jag köpte det bara inte. Jag kunde inte hitta en enda rimlig förklaring till att August och January skulle vara såhär dåliga på att kommunicera att vi behövde hålla på att traggla deras osäkerhet i ca 150 sidor (efter sexscenen). Därför kom boken att begå en av min värsta litteratursynder: 

   den betedde sig som en påhittad text. 

Att slutet var så sockersött att jag ville kräkas i en blomkruka gjorde det ju inte bättre heller. 

*

Varför prata om Strandläsning när rubriken är Bokälskare? Varför ens läsa Bokälskare om jag tyckte så illa om Strandläsning? 

   För att svara på det behöver jag göra en bekännelse som min lärare i litteraturvetenskap skulle rynka på näsan åt: 

Jag har haft en lång, intensiv relation med romance. 

   En fin, passionerad, kärleksfull relation. En sån relation som man avslutar men ändå inte kan sluta tänk om-a: tänk om vi bara missförstod varandra. Tänk om vi egentligen är starcrossed, starbucks lovers. Tänk om jag gjorde fel som gjorde slut. 

Så jag, likt en kärlekskrankt tonåring, gav mig åter in i romanceträsket i jakt på att hitta den spänning, den intensiva glädje, som skildringar av struliga relationer gav mig när jag var just en kärlekskrank tonåring. 

* 

Vad hittar jag i Bokälskare? 

En rolig, rapp och personlig dialog dom soon-to-be-älskande emellan (sorry, spoiler). 

En angenäm, men utdragen sexuell spänning utsträckt över så många kapitel att jag fick hålla fingrarna i styr för att inte bläddra fram och läsa i förväg. 

En kärlekssång till böcker och läsande, som gör Emily Henry utmärkande bland annan samtida romance. 

 ...Och återigen en historia som på riktigt låter sina VUXNA huvudkaraktärer säga saker som "vi borde inte, det här är inte en bra idé" innan de hånglar i en lagun. 

Och som sen uppför sig otroligt kyskt, bara lite pussar i hörnet av bokaffären, inget sex förrän de varit på en riktig dejt, för att läsaren inte ska få möjlighet att kalla någon av dom lössläppta. 

Dessutom vuxna människor som tror att skinnydipping betyder bada med trosor? 

Kronan på verket: ett riktigt, riktigt (RIKTIGT) obehagligt slut. 

   Det går bra. För alla. Alla får bättre jobb, högre lön, bättre boende, löser sina relationsproblem och blir kända och framgångsrika. 

*

Jag känner att det räcker nu. 

   Det räcker nu, romance. 

   Jag vill inte ha dig längre. Inte på det här sättet. Inte såhär. 

   Inte signerat Emily Henry. 

*

En sista varning: 

Jag lyssnade på stora delar av den här boken. 

Det är Hanna Dorsin som läser in. Superkul person, gillar henne jättemycket i På spåret, men kunde inte hantera hennes ton- och röstval i den här inläsningen. Humorn, som Emily Henry ändå är känd för, försvann helt. Detta trots att Dorsin är komiker.

 

Bespara er detta och läs med ögonen på den här, så slipper du undra vem det är som säger något då alla karaktärer har exakt samma röst som den inre monologen. 

_______

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

Inga poäng redovisas för denna för det kommer inte hjälpa den villrådiga att bestämma om läsningen är värt det eller inte ändå.

 Villhöver du ett lyckligt slut till vilket pris som helst? 

Är du sugen på en bok där man känner att man verkligen förstår varför karaktärerna gillar varandra? 

Är du inte så brydd ifall du efter halva boken vet precis hur det kommer sluta? 

Tycker du om långa sexscener där varje handförflyttning redovisas? 

Då har du hittat helt rätt i, troligtvis hela, Emily Henrys författarskap. 

-

Och den här tyckte jag faktiskt var bättre än Strandläsning så gillade du den gillar du säkert den här. 

Jag är bara bitter för att går igenom ett breakup med en genre och således också en yngre del av mig själv. 

Bry er inte om den sura gamla tanten som recenserar böcker i hörnet. 

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

___________

Bokälskare

Emily Henry

Originaltitel: Book lovers

Översättare: Anna Thuresson

Utgiven: 2022-07-19

Förlag: Lavender Lit

ISBN: 9789189306479