MÄNNEN - Sandra Newman

                              

MÄNNEN

av Sandra Newman

En augustikväll försvinner alla världens män från jordens yta samtidigt. Kvar blir kvinnorna som tvingas börja om sina liv samtidigt som dom sörjer sina förlorade bröder, fäder, äkta makar och söner. Oundvikligen startas nya samhällen och nya makthållare börjar kunna urskiljas. Bokens premiss tycks vara att testa om den gamla skrönan "om det inte hade funnits några män hade det inte funnits några krig" verkligen stämmer. 

Samtidigt börjar underliga videor dyka upp online, videor som visar dom försvunna männen i okända miljöer, uppträdande som zombies, övervakade av demoniska djur. 

Är dessa filmklipp en störd idé om ett prank? Något slags konstnärligt experiment, ett sätt att sprida skräck eller hopp i dom kvarlämnade kvinnorna? Eller är det direktupptagningar från en alternativ verklighet?

*

Jag visste verkligen inte vad jag skulle tycka när jag la ner boken efter sista sidan. Det var definitivt en ovanlig läsupplevelse, men på ett bra sätt? Möjligen. "Psykadelisk" skrev jag i mina Notes. Jag kanske kommer tillbaka och ändrar när läsuppelevelsen har satt sig lite, men det här är mina tankar för nu: 

När jag satt med 60 sidor kvar kände jag mig långt ifrån någon slags ihopknytning och det förvånade mig. Oftast upplever jag böcker som för långa, jag trivs i det kärnfulla och det dramatiska som inte kräver kvantitet för att för att bli effektfullt. 

Å andra sidan upplever jag ofta dystopier som antiklimatiska. Många böcker i genren lovar mycket, med en stark premiss, nya samhällen, nya biologiska funktioner eller teknologi som ändrar allt i vardagen, och sedan får den utlovade upplösningen ofta en känsla av lapptäcke över sig - sällan känner jag mig nöjd med svaren som givits. Jag visste ju att risken för detta fanns även för Männen och förberedde mig på besvikelse.

 I slutändan fick jag en förklaring - och samtidigt inte. Jag ska inte säga för mycket för att inte avslöja hela bokens handling, en del av tjusningen är att försöka förstå intrigen, men låt oss i alla fall säga att jag blev... förvirrad. 

Mitt största problem var att jag inte kunde komma in i rätt stämning av absurditet och surrealism som jag tror boken krävde. Detta mest troligen på grund av det sakliga och raka språket som är typiskt för nutida amerikansk litteratur. 

*

Själva historieberättandet är konsekvent ojämnt. Vissa delar som krävde mer djupdykning fick nöjas sig med att bli krattade lite på ytan. Kanske är det här en berättelse som lämnade skrivbordslådan för tidigt? Den hade kanske kunnat bli en riktig hit om kausala samband slipades på och texten hade fått marineras tills den var helt färdig? 

På ett sätt gillar jag ändå det öppna med slutet och möjligheten att läsa intrigen symboliskt och metaforiskt.  

* 

Värt att fundera på: 

Boken har ett gäng riktigt hårda recensioner på Goodreads som kallar den transfobisk. Det går definitivt att förstå kritiken - författaren har löst reglerna kring "männens" försvinnande med att låta alla som föddes med Y-kromosom försvinna. Detta ger ett  biologiskt perspektiv på kön och genus som går emot den progressiva idéen om kön som ett spektrum, som något flytande. 

I ärlighetens namn är inte transfrågan oberörd - den är bara inte berörd eller löst på ett särskilt genomtänkt sätt. Två gånger i hela boken nämns transpersoner, då fördelade efter det kön dom "tillhörde" när dom föddes. I en bok med tema kön utkommen på 2020-talet är det alldeles för slarvigt och/eller obetänksamt.  

Ett biologiskt perspektiv kan vara det bästa när det pratas om kroppar, om barnafödsel och våldskapital för att nämna några, men då bokens huvudtema snarare cirkulerar kring det kulturella och det politiska mellan män och kvinnor som två poler är det underligt att det "löstes" som det gjorde. 

Med en konservativ världsbild där män är män och kvinnor är kvinnor och detta är förutbestämt av det som sitter mellan benen på individen vid födsel hade den här uppdelningen funkat, men det känns inte som om det är Newmans poäng och däri gör hon en stor miss. Hon felbedömer helt enkelt sin publik. Återigen misstänker jag att intrigen inte är tillräckligt väl genomarbetad. 

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK - 

40 %

Höga poäng för de böcker som har ett bildrikt, nästan poetiskt språk. Men viktigast av allt är om rytmen, meningarnas längd och klang, är skön att vara i.

Något saknades definitivt. En språkmässig känsla för att matcha historiens dunkla, suggestiva karaktär. 

- STORY/ DRIV - 

60 %

Också kallat "bladvändighet". 

Hur desperat vill jag veta vad som ska hända näst? Hur svårt är det att lägga ner boken? Hur väl är intrigen uppbyggd?

Intrigen var som sagt taffligt ihopsydd. Inte genomgående, till stora delar av boken skulle jag snarare säga tvärt om, men avslutningen kändes inte genomtänkt. Även om det var precis det författaren ville landa i hade det kunnat göras på ett bättre sätt. 

Drivet är dock högt. Man läser vidare, snabbt. 

- MITT ENGAGEMANG I HISTORIEN - 

90 %

Det här är kategorin som reder ut hur mycket boken faktiskt påverkade mig. Blev det tårar, skratt, hjärtsmärta för läsaren? 

Det var samtidigt svårt att inte fortsätta läsa. När en läsare presenteras för en helt ny världsordning, som i en dystopi, är ju halva nöjet att ta reda på vad som har hänt med världen som vi känner till den, och hur reglerna för den nya är. 

- KARAKTÄRER - 

40 %

Är människorna vi möter i boken runda? Intressanta? Levande? Komplexa? Känns det som om vi får lära känna dem på riktigt? Kommer vi komma ihåg dem efteråt? 

Jag skriver delar av den här recensionen flera månader efter läsning, bland annat poängdelen, och i ärlighetens namn kommer jag varken ihåg namn eller personlighet på några av karaktärerna. Jag minns att jag inte brydde mig särskilt mycket, jag kände inte med någon av dom och jag förstod inte helt deras drivkrafter. Men jag driver inte betyget i botten eftersom det också kan vara mitt minne det är fel på. Ursäkta osäkert betygsättande. 

- ORIGINALITET - 

70 %

Är det en historia som finns representerad i andra versioner, kanske till och med alldeles för många gånger i andra versioner, eller är det något som är nytt och fräscht och ögonvidgande? Stannar jag upp och tänker "oj, det där var ingenting jag förväntade mig" under läsningens gång eller utvecklas historien precis som man hade kunnat förutse? 

Idéen med feministiska dystopier börjar ta mark och i skrivande stund har jag en hel lista med titlar inom genren. Det betyder inte att de alla är likadana. Den här har sitt eget grepp i en pionjärsgenre. 

- SLUTET -

10 %

Allt får inte bli orealistiskt bra, då sjunker betyget som en sten. Men att lämna läsaren helt utan försoning, att själv få "pussla ihop" allt för stora delar av historien drar också ner poängen. Här söker vi alltså efter den hårfina gränsen mellan försoning och upplösning. 

Här faller det ju, som redan nämnt. Det är oklart, både i gestaltning och i vad författaren kan tänkas vilja lämna läsaren med för känsla. 

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

25 %

Tänker jag på boken, i positiva termer, efter att jag lagt den ifrån mig? Förändrade den något i mitt synsätt, min kunskap om världen eller människor? Blev jag klokare, vidsyntare, berörd?

Nä den gör ju inte direkt det. Det blev för rörigt. Romanen lämnade mig utan känsla av avslut eller förståelse. 

__________

SLUTBETYG 

47,85 %

Jadu. Inte direkt en stark rekommendation även om jag inte ångrar att jag läste den.

__________

Tack Sekwa och Etta förlag för den här läsupplevelsen! 

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

___________

Männen

Sandra Newman

Originaltitel: The men

Översättare: Karin Wijk

Utgiven: 2023-03-14

Förlag: Etta förlag

ISBN: 9789188979735