SAKERNA VI SÅG - Hanna Bervoets
SAKERNA VI SÅG
av Hanna Bervoets
När Kayleigh hamnar i en tuff ekonomisk sits tar hon jobb som
moderator på en videoklippssida. Hon blir alltså en del i teamet som
tar hand om videor som har markerats olämpliga eller anmälts. Ju
längre tiden på företaget går desto mindre verkar filmklippen
påverka moderatornera - videor som till en början skapade illamående
rycks snart på axlarna åt. Och idéer som avfärdades som
konspirationsteorier verkar mer och mer logiska ju fler videos man
ser...
Det här är en kort roman, nästan en novell, som inbjuder till
samtal om vad det fria publicerandet gör med våra åsikter, känslor
och värderingar. Ett ämne som inte är klardiskuterat på dessa få
sidor, men ett ämne som den litterära samtiden verkar ha svårt att
behandla i fiktionsform.
*
Ge mig böcker som utspelar sig på och omkring internet, bad jag
universum 2010. Likt många av mina jämnåriga levde jag mitt liv online i
lika stor utsträckning som AFK, och internet med dess oändliga
möjligheter till skapande, information och kontakt var en uppsjö till
gestaltning och diskussion som jag inte kunde vänta på att dyka ner i.
Samhället höll på att förändras, drastiskt, och jag ville se vad de
klokaste människorna jag visste - författarna - hade att säga om
det. Det faktum att de vuxna rynkade på näsorna var en ännu större anledning
att skriva om det, tänkte jag. Författare är ju likt konstnärer ett
släkte som vill bryta ny mark, som vill föra diskussionen dit den inte
vågat förut. Här har ni ert nästa ämne, tänkte jag.
Samtiden gjorde, och gör mig fortfarande, besviken. 2017 kom ett
reportage i SvD med namnet "Vi måste kunna prata om Facebook" som sammanfattade det bra: rädslan för att gestalta det okända
gjorde att författare hellre placerade sina böcker i en internetlös
dåtid än att försöka ge sig in i spindelnätet av appar, forum och medier
som de inte trodde de behärskade. Fortfarande tycker jag mig se att
mobiler, internet och andra teknologiska aspekter av vår vardag bara får
en marginaliserad roll i skönlitteratur. Och så kanske det ska vara, på
samma sätt som man inte behöver gestalta vilken bok en karaktär läser
eller allt en karaktär äter om det inte för handlingen framåt. Men är
det inte det en miss när nätet trots allt påverkar oss
dagligen?
Därför kastade jag mig över Bervoets kortroman Sakerna vi såg,
som tar upp just hur sakerna vi ser online påverkar oss. Böcker som den
här borde kommit för länge sedan och i massvis, men man tar vad man
får.
Genom ett brev till en advokat som jobbar med att stämma
företaget Kayleigh jobbade på berättar hon sin historia om hur arbetet
närmast det som är för grovt för att visas ser ut. Skildringen är nära:
det är tydligt att det är just Kayleighs version vi får ta del av, och
författaren leker skickligt med konceptet opålitlig berättare - ett
genialiskt drag, eftersom boken behandlar teman som åsikter och gränser.
Vems version är den rätta? Vad betyder rätt och fel, och vem bestämmer
det?
*
Boken ställer frågor snarare än kommer med svar, vilket jag uppskattar.
Några saker som är värda att fundera på efter läsning:
Vad händer med medieklimatet när händelser filmas och laddas upp för
att generera största möjliga uppmärksamhet?
Vad händer med människorna som finns där för att städa upp, för att
se till att allt hålls inom forumets bestämda ramar?
Vem satte dessa ramar och vad händer när systemet är uppbyggt för att
ramarna ständigt ska utmanas?
Vem ska hållas ansvarig? Hur kan någon hållas ansvarig?
Särskilt de sista frågorna är intressanta i och med att stora företag
som Facebook och TikTok har varit selektivt liberala när det gäller vad
som får läggas ut på deras plattformar - en död kropp är okej, men inte
en kvinnlig bröstvårta.
Ytterligare ett av berättelsens brännande ämnen är
radikalisering, något som torde kännas lika brännande som lockande att
behandla i fiktionen med tanke på nutiden och det offentliga samtalet.
Bervoets låter sina egna åsikter skina igenom - det vill säga att hon
varken sympatiserar med förintelseförnekare eller
konspirationsteoretiker - men lämnar det mesta öppet.
Det här är en roman om gränser och moral och i slutändan vet vi inte om
Kayleighs version är den riktiga, eller den mest rimliga, och boken
lämnas öppen på de bästa av sätten. Här har frön såtts, och någon borde
ta över pennan och fortsätta skriva samtiden djupare in i den laglösa
djungel som är det fria nätet.
__________
ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?
- SPRÅK -
50 %
Höga poäng för de böcker som har ett bildrikt, nästan
poetiskt språk. Men viktigast av allt är om rytmen,
meningarnas längd och klang, är skön att vara i.
Nästan naket, inte särskilt utsmyckat. Här är någon som berättar en
historia rätt upp och ner utan att klä in den i
metaforer.
- STORY/ DRIV -
80 %
Också kallat "bladvändighet".
Hur desperat vill jag veta vad som ska hända näst? Hur
svårt är det att lägga ner boken? Hur väl är intrigen
uppbyggd?
Komprimerad historia som fokuserade på det viktiga, vilket gjorde
tempot bra. Berättandet var något klaustrofobiskt eftersom läsaren var
så långt inne i Kayleighs huvud, vilket drev på känslan att det var en
subjektiv historia, vilket i sin tur var en av bokens stora
behållningar.
- MITT ENGAGEMANG I HISTORIEN -
70 %
Det här är kategorin som reder ut hur mycket boken faktiskt
påverkade mig. Blev det tårar, skratt, hjärtsmärta för
läsaren?
Jag läste, jag läste snabbt, men det var inte omöjligt att
lägga ifrån mig boken vilket annars är en indikator på skyhögt
engagemangs-betyg. Kanske fascinerade temat, snarare än
dramaturgin, mig mest.
- KARAKTÄRER -
75 %
Är människorna vi möter i boken runda? Intressanta? Levande?
Komplexa? Känns det som om vi får lära känna dem på riktigt?
Kommer vi komma ihåg dem efteråt?
Nära kommer man inte, inte ens huvudpersonen. Och det är en av de
stora motorerna i berättandet, det som gör berättelsen
intressant.
-
ORIGINALITET -
100 %
Är det en historia som finns representerad i
andra versioner, kanske till och med alldeles
för många gånger i andra versioner, eller är
det något som är nytt och fräscht och
ögonvidgande? Stannar jag upp och tänker "oj,
det där var ingenting jag förväntade mig"
under läsningens gång eller utvecklas
historien precis som man hade kunnat
förutse?
Where you at, ni andra böcker som tar tag i detta?
- SLUTET -
85 %
Allt får inte bli orealistiskt bra, då sjunker
betyget som en sten. Men att lämna läsaren helt utan
försoning, att själv få "pussla ihop" allt för stora
delar av historien drar också ner poängen. Här söker
vi alltså efter den hårfina gränsen mellan försoning
och upplösning.
Utan att spoila kan jag säga: det är lämnat öppet och jag
gillar det.
- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -
60 %
Tänker jag på boken, i positiva termer, efter att jag
lagt den ifrån mig? Förändrade den något i mitt synsätt,
min kunskap om världen eller människor? Blev jag
klokare, vidsyntare, berörd?
Mindre än jag trodde den skulle göra, men idéen kring
indoktrinering, radikalisering och avtrubbning inför våld
som blossade upp i slutet lämnade en seg karamell att suga
på ett tag efter läsning.
__________
ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?
74,28 %
Jag tenderar att tro att fiktion ska ge mig svar på de stora
världsproblemen, helst på så få sidor som möjligt.
Så blev det inte och det är bra att det inte blev
det.
Det den här romanen så smart gjorde var att starta tankar, och
bjuda in till diskussion snarare än att avfärda sociala medier som
farligt och något som borde förbjudas.
Som samtid kommer vi inte komma långt med idéer om begränsning
kring sociala medier. Vad vi däremot kan och behöver göra är att
börja prata om hur vi ska hantera det.
__________
Glöm inte att följa mig på instagram!
---> @Ordligare
___________
Sakerna vi såg
Hanna Bervoets
Originaltitel: Wat wij zagen
Översättare: Johanna Hedenberg
Utgiven: 2023-03-08
Förlag: Volante
ISBN: 9789179652777
Kommentarer
Skicka en kommentar