HUNDNÄTTER - Mirja Unge

 

HUNDNÄTTER

av Mirja Unge

Nadja kommer tillbaka till hembyn efter att ha gjort ett halvhjärtat försök att utbilda sig i Stockholm. Där hemma har tiden inte direkt stått still, människorna har åldrats, fårats och grånat, barn har fötts, kåkar sålts och skrån gått i arv, men ändå är det som att Nadja kommer tillbaka in i en svunnen tid. Hundnätter är en roman som lika väl skulle kunna utspela sig för 50 år sedan. Tekniken är blygsam, skärmar nästan helt frånvarande. Här umgås man, sida vid sida, i tysthet. Det hela är inbäddat i ett rökmoln av nostalgi, men utan det sjukliga skimret av att 'det var bättre förr'. 

 Byn är en och samma enhet, ett maskineri där alla har fått en roll och en funktion tilldelad sig. Det betyder dock inte att de udda eller felande kommer undan. Byn har en egen lag och ordning som poliser eller annat stadstjafs inte rår på och man skyddar dom sina,
ibland till vilket pris som helst.

*

Okej, ska vi bara prata klarspråk direkt?
Jag ogillade Hundnätter ungefär lika mycket som jag gillade den. Historien är berättad på ett finurligt sätt, vi får små små pusselbitar utmed resans gång för att pussla ihop det som hände i byn då med det som händer nu. Men vägen dit är lång och krånglig. Ibland till och med onödigt krånglig? 

Framför allt tror jag språket potentiellt kan skrämma bort många läsare. Läsningen går trögt. Jag kämpar, måste läsa minst 15 min per gång för att hinna få upp gasen. Boken är skriven med en dialektal ton som inte låter sig tuktas av skiljetecken hur som helst, språkligt en slags nästa steg av Karin Smirnoffs Jag for ner till bror-serie. Smirnoffs romaner framstår som en popslinga i jämförelse med Unges, som i denna liknelse mer påminner om improviserad jazz. Det är avancerat, och det kräver ett tränat öra (eller i läsningens fall då öga) för att hänga med i det. Jag påminns om att ens läsöga aldrig kan bli för vältränat. 

Språkets fördel är att det är väldigt vackert. Jag har strukit under många meningar, gått tillbaka och läst om vissa stycken, njutit av hur Unge kan formulera sig. Ett axplock: 

"Låt dom stå och glo, sa farsan dom har väl inget annat att göra. Morsans och farsans utanförskap hade fortsatt växa i syrran och mig." 

Från sida 7 

"Det var mars och den sista snön låg och kved i solen grynig och grå. 

[...] 

Jag gick grusvägen bort till sjön isen hade spruckit upp och skärvorna klingade och sjöng när de dansade mot varandra jag satt på den uppdragna bryggan och lyssnade på när isen spelade sin sång det fattade man ju att den sjöng om hur smärtsamt det är att förändras." 

Från sida 53 

"Spriten gick in i kroppen och jämnade ut och rättade till jag kände det nu." 

Från sida 242 

"Jag minns att jag lutade mig över vaggan i kammaren där du låg och då var du där direkt med din blick då fick vi kontakt med en gång, men den finns ju inte längre nu är det så mycket i vägen." 

Från sida 248 

*

Även gestaltningen sitter som en smäck. Nadja delar generellt inte med sig av sina tankar, inte ens till läsaren, vilket tvingar texten att visa, inte berätta. Den ångest Nadja försöker hålla ifrån sig genom att inte tänka på, inte verbalisera den, kan vi bara ana, som genom glipor under dörren, vilket på många sätt gör den ännu mer skrämmande i och med att läsaren inte vet var den börjar och slutar. 

   Minnen av sexuella övergrepp, ensamhet och utanförskap blandas med en känsla av maktlöshet inför bygden inofficiella lagväsende. Framför allt ligger det sexuella våldet som en ryggrad genom berättelsen, för även om tiderna förändras, moderniseras med allt vad jämlikhet innebär, är unga flickor ändå alltid villebråd.  

Det var dock lite väl on the nose med alla beskrivningar som innehåller kön. Det är könshår, slaka lemmar och hårda pungar, bröst som spenar och bröstvårtor som syns genom tröjan. Trots att en av romanens teman är sexuellt våld är det ändå oklart varför allt detta "behövs". 

   Blir det per automatik stor konst för att penisen inte är erigerad? Det tåls att tänkas på. 

 

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

Jag vet inte. 

Det är inte en av mina starkaste rekommendationer, 

det har nog framgått. 

Jag är dock glad att jag läst den. 

På många sätt var den fin och tänkvärd 

och lämnade ett bestående intryck. 

Framför allt slutet knöt ihop det hela bra, 

till och med sista sidan levererade. 

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

___________

Hundnätter

Mirja Unge

Utgiven: 2024-01-24

Förlag: Norstedts

ISBN: 9789113127361