EPIDEMIN - Åsa Ericsdotter

  

EPIDEMIN

av Åsa Ericsdotter

Började denna söndag med recensionen av ungdomsboken Det sextonde året, en dystopi som tar upp en av samhällets lägst stående grupper: kvinnorna. Kände mig varm i kläderna, så här kommer även nästa dystopi: Den som ifrågasätter vår bild av hälsa och problematiken och stigmatiseringen av fetma. 

I en tid inte så långt ifrån våran har Hälsopartiet fått full makt i Sverige. Hotet är inte en droppspridd sjukdom eller ryska ubåtar, utan vad som riskerar att ödelägga landets ekonomi och välmående är en fetmaepidemi som sprids snabbare än covid. 

I alla fall om man ska tro landets stadsminister, Johan Svärd. Han är inte bara öppen med sitt fettförakt, han skyr heller inga medel för att utrota fetman en gång för alla. 

*

För en inbiten kroppsaktivist känns retoriken igen. 

Människor som inte kan tryckas in i den smalare kroppsnormen förtjänar inte bara det förakt de utsätts för, de kan heller inte litas på i samma utsträckning som normstora. 

Ericsdotter drar detta till sin spets i denna version av samhället där storvuxna inte bara har svårare att få jobb, de har också lagligt ingen rätt att behålla jobbet över en viss fettnivå. 

Situationen eskalerar och till slut får feta inte behålla bostad, säkerhet eller till och med livet.  

 

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK - 

30 %

Språket är enbart funktionellt. Väldigt få målande bilder, vare sig i användandet av verb eller adjektiv. 

Detta förvånar mig då Ericsdotter är poet i grunden. 

Dialogerna är välsmorda, vilket är det enda som hindrar mig från att sätta betyget i botten. Sällan har jag varit i en språkvärld som är så karg och kall. 

- HANDLING - 

75 %

Handlingen är däremot mycket spännande, sådär "svår att lägga ifrån sig"-gripande. Den aktar sig inte för att vara brutal, och ploten är hyfsat väluttänkt. 

Intrigen håller jämt tempo och intresse tills slutet.

Kronologin hoppar dock ibland vilket gör att jag måste gå tillbaka och läsa om vissa stycken.

- KARAKTÄRER - 

45 % 

De fungerar. De går omkring. Men man kommer dem inte särskilt nära, eller berörs av deras hemska öden. 

Det är storyn som får mig att fortsätta läsa, inte karaktärernas enskilda historia.

- ORIGINALITET -

90%

Jag har läst dystopier och idéer till dystopier. Dessutom har jag läst otaliga talkshow-liknande böcker (självutnänmda experter som genom sina egna erfarenheter ändå har gett mig mycket givande läsning på ämnet) och biografier, sjukdomsskildringar och oroliga föräldrar-prator. 

Men att lägga ihop denna tids fettskräck med samma tids förkärlek för profetior om samhällets fullständiga förfall har jag inte stött på förut. 

- SLUTET -

35 %

Slutet var oundvikligt, men inte så breathtaking som jag hade velat ha efter att ha blivit så starkt påverkad av första delen av boken. 

Bokens fiktiva problem fick sin lösning, men den hårda verkligheten den bygger på lämnas utan så mycket som uppmuntrande ord eller reflektiva tankar. 

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? - 

40 %

Det finns egentligen inte mycket till sensmoral att klamra mig fast vid, mer än den uppenbara som kan läsas ut redan i anslaget: 

"det är inte rätt att diskriminera någon för att den är överviktig."

Men det visste vi ju redan? 

Jag tror besvikelsen talar. Jag hade velat ha mer till upplösning. De tjocka personerna fick inte sin upprättelse, inte i proportion till hur de har behandlats igenom historien, varken denna fiktiva eller den nästan lika grymma verkliga. 

På grund av alla dessa lager fettförakt är det såklart svårt att skissa upp en lösning som känns rättvis, eller över huvud taget trovärdig.

 Ändå tycker jag att det skulle behövts mer. Varför annars skriva den här boken, om man inte har tankar på hur samhällets syn skulle kunna ändras? 

__________

SLUTBETYG 

53 %

__________

Tryck på bilden för att komma till bildkälla och återförsäljare.