OTÄMJBAR - Glennon Doyle

OTÄMJBAR

av Glennon Doyle

Glennon Doyle gjorde sig ett namn på bloggen Momastery som en "truth teller". 

Hon fick idéen från en "25 Things About Me"-lista som gick runt på facebook, där ingen av hennes kompisar berättade något riktigt om sig själva.

När hennes post "Don't Carpe Diem" blev viral trampade den väg för hennes första bok, Carry On, Warrior, som var en sammanställning av inlägg från hennes blogg.  

(Källa: Washington Post)

*

Inget av det här visste jag när jag satte tänderna i boken, och fann mig stå öga mot öga med zoo-geparden Tabitha, som lärt sig att vara tam när hon egentligen är ett kraftfullt rovdjur som skulle kunnat slita sin bur och sina skötare i bitar. På grund av denna gepard kallade Glennon boken Otämjbar.

Hur det hör ihop med Glennons liv får jag tyvärr aldrig veta. 

Jag orkade inte läsa ut boken. 

*

 

Vem är den här skriven för? 

   Den är inte skriven för svenskar, känns det som. Eller för yngre kvinnor? 

   Eller så är den bara verkligen inte skriven för mig.

Många saker är så oerhört självklara att jag inte förstår varför hon bemödat sig med att skriva ner dem.

Doyle stöttar upp sina argument med anekdoter. Svårigheterna blir att sedan "använda" dessa tips på sitt eget liv, för efter anekdoterna blir det mindre konkret vad vi faktiskt ska göra.
   Det blir flummigt. Stora ord men inte så mycket som håller dessa stående. Tänk dig en vilda western-stad där husen är kulisser. Det funkar så länge du inte får för dig att titta närmare på det. 

Ett illustrerande exempel: 

Doyle säger att om man låter sina barn kolla på porr låter man dem titta på någon som har tagit det vackra ur sexet, intimiteten, för att kunna sälja det. 

"Det finns de som sugit ut all livsglädje ur sex för att paketera om det och sälja det på internet.
[...]
Den här typen av porr säljs av människor som är som knarkhandlare. De säljer en produkt som ger människor en kick som känns som glädje men som på kort tid förvandlas till en glädjedödare. Efter ett tag föredrar människor kicken från droger framför livets verkliga kickar. Många som börjar titta på porr när de är väldigt unga blir beroende av den kicken. Till slut kommer de få svårt att njuta av riktigt sex med verkliga människor."

Med risk för att låta väldigt svensk: källa på det? 

*

Min kritik mot henne grundar sig faktiskt inte i att hon har fel. Jag håller med henne i mycket, nästan allt. Jag förstår vad hon menar när hon säger att vi måste uppfostra våra flickor att våga göra folk besvikna, att delta i kampen för att vidga skönhets och kvinnonormer, att vara dem de vill vara. 

Men jag visste redan allt det här. Det är så mycket common sense att jag förundras över varför hon tycker sig behöva parollera ut det. Otämjbar blir ett manifest, en kampsång. Den innehåller redan paketerade slagord för framtida feminism-marscher. 

Det är amerikanskt så det skriker om det, bokstavligt - till och med i en bok som ifrågasätter amerikanska samhällsnormer skallar den amerikanska skrikretoriken med en underton av hejjarramsor á la High School Musical. 

*

Enligt min erfarenhet finns det två sorters feminism-retorik. Det finns de som höjer rösten, som går upp i affekt och blir hetsigare och hetsigare för att verkligen se till att deras åsikt blir hörd.
  Och så finns det den lugna, pålästa feministen. Som inte behöver skrika, inte använda slagord, inte behöver bli bekräftad för att stå fast vid sin åsikt. 

   Hur mycket jag än förstår den högljudda retoriken - för feminism är läran om att världen är orättvis, och det är så jävla hemskt att vem som helst borde bli förbannad - så kommer skribenten längre med lugna, välunderbyggda argument. Om skribenten är vår sjökapten in i orättvisans kuling vill vi ha en lugn, pedagogisk, erfaren navigatör, inte en nyexad, hysterisk matros. Hur rätt matrosen än har till sina känslor, hur rätt hen än har i sak, så lyssnar vi mer på en som helt sakligt säger "såhär är det" än en som skriker för att överrösta vinden. 

Jag hamnade i samma vilja slå på dövörat när jag läste Kring denna kropp. Wollter har helt rätt, både rätt till sina känslor och rätt i sak, när hon säger att alla kroppar ska få plats och att man har rätt att dansa naken oavsett fettprocent. Men jag orkar ändå inte tilltalad som om jag behövde övertalas. 

(En bok på samma tema som däremot fattade precis hur en läsare skulle tas var fantastiska Sofie Hagens Happy fat. Har du minsta intresse för kroppstemat, läs den!)

* 

Vet ni vad? Jag har 94 böcker på min TBR-lista. Jag lägger ner den här nu.  

__________

LÄSA ELLER INTE LÄSA? 

Om du är helt ny med det här med feminism och står ut med att i detalj, men ändå ospecifikt, bli instruerad hur du ska hantera barnuppfostran och självbild och tankesätt så.. visst. 

Själv kommer jag gå tillbaka och bläddra i hittills oslagbara Bad Feminist av Roxane Gay när jag behöver feministisk vägledning. Där pratar vi verkligen ögonöppnande insikter och konkreta förhållningssätt. 

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

__________

Otämjbar
Glennon Doyle

Originaltitel: Untamed
Utgiven: 2020-01-21
Förlag: Yourlife books
ISBN: 9789198622898