DADDY - Emma Cline

DADDY

av Emma Cline

Visst är det ett maktskifte vi ser, nu efter att metoo har fått slå rot i vårt sätt att se på världen? 

Livets regler har ställt på sin spets och det är inte säkert att det manliga släktet alltid går segrande i frågan om vem som innehar våldkapitalet. 

Eller?

Cline lämnar väldigt få uttalade svar i sin novellsamling Daddy. Istället målar hon upp scenarion, troliga och mindre troliga, om hur en post#metoovärld kan se ut. Stundvis är texterna knivskarpa, stundvis lämnar de mig utan så mycket som en skugga av insikt.

*

 Novellerna gör sig skyldiga till det klassiska novellbrottet: när texten börjar lida mot sitt slut kommer ingen peripeti, ingen upplösning, utan det tonar bara ut i en stillsam tystnad. 

Okej. Det är i ärlighetens namn inget brott, utan snarare kutym, noveller behöver inte ha en utskriven poäng. Men jag saknar den ändå. Kanske kan noveller börja skrivas till dummies som jag? Där man har komprimerat en hel romans handling till några få sidor och jag lämnas med en känsla av Aha!. 

I Daddy fick jag Aha!. 

Ibland. 

Ibland fick jag en slags uttoning, ett flytande ut i ett inget där jag kunde konstatera att "jaha, detta var beskrivning av något mer än en konfliktdriven historia." 

Ibland fick jag ingenting. Det är inte hela världen. 

Eftersom den här bloggen består av 50% mina nojjor - oftast för att jag upplever mig för dum för samtida "fin litteratur", eller för att jag är rädd för att såra författaren samtidigt som jag verkligen verkligen vill varna läsaren från att läsa skitböcker - så funderade jag ju såklart på om det bara var jag som inte fattade. Allt ligger under ytan i Clines verk, och jag är väl inte en jätteslipad spårhund när det gäller att gräva fram de implicita meddelandena. Jobbar på det, men skulle kalla mig absolut novis. I vilket fall gillar jag inte att känna mig dum. 

Så jag rådfrågade Goodreads i jakt på tolkningshjälp. 

Meike på Goodreads säger 

"I put this down for about five days, and when I picked it up again, I realized that I forgot EVERYTHING about the stories I had already read. Then I read some more (I've skipped two of the ten stories included here) and realized: This is completely forgettable prose about uninteresting characters, many of them slightly cliched men. [...]"

Hannah skriver

"I am having troubles writing this review. I really enjoyed Cline’s debut novel and thought I would adore this – I thought her writing style (vague, filled with weird metaphors) that worked well for me in novel form would work even better in the short format; this, however, was really not the case. I found this disappointingly and surprisingly bad. The prose was clumsy, filled to the absolute brim with unecessary commas, and the stories felt unfocussed, as if the interesting stuff was happening just off page. [...]"

 

Amalia säger rätt och slätt: 

"[...] No.

I’ve got quite an obnoxious, personal idea of the concept we call ‘’Literature’’ and I am proud of it. This is NOT Literature.

Horrible. In my opinion."

*

Meike har helt rätt i att vissa/många av dessa texter inte stannade kvar i huvudet efter läsning. Jag har försökt piska upp minnet lite inför skrivandet av den här recensionen men det är svårt.
   Jag minns novellen om kvinnan som säljer sina underkläder för att dryga ut den taskiga lönen på ett fiktivt American Apparel, just för att texten slutar i en cliffhanger.
   Jag minns texten om pappan med sonen som blivit avstängd från skolan för att pappan för en gångs skull möter en kvinna som har vett att inte ligga som en knähund framför hans fötter så fort han uttrycker sin vilja (att ha sex, oftast). Den texten startade associationer till den amerikanska collegestudenten som medvetslös blev våldtagen i parken, med två ögonvittnen, där förövarens advokat lyckades få ner straffet för att han yrkade på förövarens möjlighet att komma med i olympiska spelen och bli en nationell idrottshjälte.

Cline har använt nutidshistorier i novellsamlingen. Tydligast är det nog i texten Barnflickan som väl inte kan vara något annat än en nickning mot Jude Laws affär?  
   Även tidigare nämnda American Apparel känns lätt igen på medierapporterna om övervakade affärer och osmakligt översexualiserade reklamkampanjer. 

   Med samtidsassociationer från mediedrev under min egen uppväxt får jag någon slags mening i många av texterna. Men är det en desperat önskan om att bringa ordning i något som stundvis ter sig helt meningslöst?  

__________

NÅGRA TANKAR

OBS! Spoilervarning: 

I den sista novellen A/S/L inventeras konventioner till sin yttersta spets. Huvudpersonen är en kvinna som har hamnat på behandlingshem på grund av en anledning Cline inte låter oss få veta, men det har att göra med alla dessa chattsidor, där huvudpersonen hat låtsats vara en yngre flicka, som en slags omvänd catfishing. På behandlingshemmet finns också en känd medieman som blivit dömd för otaliga sexuella brott. Texten illustrerar tendensen att vilja bli sedd och bekräftad, även av män som han, och när huvudpersonen inte får det blir skammen så stor att hon anklagar honom för att ha försökt med henne. 

   Det är en intressant, tabukategoriserad tanke, den här att kvinnor felaktigt anklagar män för orsaker som hämnd och känslor av förfördelning, men jag fick ändå galla i svalget av att läsa det. Efter alla gånger jag har haft diskussionen om falska våldtäktsanklagelser, när temat ursprungligen har varit våldtäkt och konsekvenserna av den (där min samtalspartner alltså har gjort en s.k hijacking of the conversation, genom att byta fokus från problemet med den digra mängden våldtäkter som sker dagligen världen över, till problemet med att män felaktigt blir anklagade för våldtäkter de inte begått och på så vis ta över konversationen från vad den ursprungligen handlade om, nämligen våldtäkterna som faktiskt händer och inte den som inte gör det), tänker jag att vi absolut inte behöver mer vatten på den kvarnen. 

  Å andra sidan är väl den tilltänkta läsaren av den här novellsamlingen inte någon som är ny på jämställdhetsfrågor. 

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA? 

Stort namn + svårbehandlat tema = höga förväntningar. 

Jag har insett att det är omöjligt att läsa en bok en bok utan att förväntningarna innan läsning spelar in på upplevelsen av boken. Kanske om man bara tar upp en bok på måfå, knappt ens tittande på omslaget. 

Vad jag märkte gällande Daddy är att den växer för mig, särskilt nu under recensionsskrivandet. I och med att jag inte initialt förstod krävs mer fundering och i textdigesteringen framträdde scenerna i en annan skärpa. 

Daddy är som att äta rågbröd. Inte något jättewow först men effekten känns i kroppen efteråt. Jag håller mig mätt länge på den här. 

Dessutom har Cline som skribent fått ett uppsving efter den i ärlighetens namn rätt svala effekten Flickorna hade på mig. 

 

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

__________

Daddy

Emma Cline

Originaltitel: Daddy

Översättning: Erik McQueen

Utgiven: 2021-09-24

Förlag: Natur&Kultur

ISBN: 9789127166394