LYSTER - Raven Leilani

               

LYSTER

av Raven Leilani

Jag startar året med en riktigt omsvepande historia signerad den amerikanska millenialgenerationen, späckad med allt som kännetecknar vår tids unga skribenter: svårigheten att få ett jobb och en bostad och det uppskjutna vuxnandet som en konsekvens av det, upptäckandet av identitet via tillfälliga förbindelser och sex i gränslandet mellan samtycke och övergrepp.  

Huvudpersonen Edie är 23 år och jobbar på ett förlag, bor i en råttinvaderad lägenhet i New York och ligger runt bland killar som inte vill ha henne. Via dejtingapp får hon kontakt med medelålders (vita) Eric som har ett öppet äktenskap, och något mer seriöst börjar spira mellan dem. 

Eller? 

Eric är svår att läsa och när omständigheterna blir värre för Edie tvingas hon flytta in hos honom och hans fru och deras adopterade pre-teen. 

*

Det här är en riktig Feliciabok. Den ger mig samma känsla av att vara nära något viktigt om vår samtid som jag fick när jag läste I fiskarnas tecken av Melissa Broder (för övrigt den enda boken som fått mer än 100 procent i någon av bloggens kategorier). 

Jag kan tydligt se scenerna som en film framför mig. Det skulle bli en arthouse film som tar sig enda in på Oscarsgalan, nominerad på grund av originalitet som möter genialitet. Det finns en absurditet som möter allvar, allt är tragisk och tragikomiskt och på största möjliga allvar. 

   Exempel, citat från hotellrumsscen:

   "Menar du att det handlar om vinägersyndromet säger Eric i telefonluren medan jag klär av mig."

*

Demonstrerandet av makt är kristallklart.  Jag känner helt med Edie, Akila och till och med Rebecca. Författaren fångar deras sårbarhet och projicerar den på filmduk mitt framför publikens hänförda ögon.

   Det som ger upplevelsen av boken det där ytterligare extra knuffen från grym till euforisk är förklaringen hur Edie upplever sig själv och hur hon upplever att andra upplever henne. Effekten blir en slags male gaze kombinarad med en white gaze som är så preciserad att den känns som den absoluta sanningen.
   Edie berättar hur hon som svart har olika förväntningar, både högre och lägre, än hennes vita omgivning och hur detta gör henne ständigt osäker i sociala situationer.
   Edies sociala awkwardness är visserligen till stor del på grund av moderns knarkande och pappans frånvaro, men jag tycker absolut det går att läsa in den eviga anpassningen till de vita sammanhangen som en bidragande faktor. 

*

Jag tror inte det här är en bok för alla. Karaktärerna kan te sig lite väl makabra, morbida, freudianskt förstörda - eller, te sig? 

   De är det. Och jag älskar dem för det. 

Författaren håller inte tillbaka på kroppsliga massakers, varken obduktionsbetingade eller vivisektionslikande. Vissa passager är inte för den äckelmagade. 

Och håller inte millenniallitteraturen på å klagar en massa? Så tröttsamt passiva dessa ungdomar är, allt bara händer dem och inget vill de kämpa för. 

   ...Eller? 

   Som millennial är boken stinn av igenkänning.

*

Att läsa Lyster är en resa. 

   Jag blir helt och hållet uppslukad av språket, handlingen, bokens nattsvarta teman och vackra skörhet.

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK - 

100 %

Höga poäng för de böcker som har ett bildrikt, nästan poetiskt språk. Men viktigast av allt är om rytmen, meningarnas längd och klang, är skön att vara i.

Kanske ett av de bästa jag någonsin har läst. 

Jag stannar och letar efter en penna, känner ett febrigt behov av att stryka under Leilanis ord, att konservera språkdräkten och klä mig i den som om den vore min, som om jag var ett barn prövande en vuxens klänning. 

Precis sånna, fast nej såklart bättre, metaforer är strösslade över texten som krutonger över en ceasarsallad.

- STORY/ DRIV - 

85 %

Också kallat "bladvändighet". 

Hur desperat vill jag veta vad som ska hända näst? Hur svårt är det att lägga ner boken? Hur väl är intrigen uppbyggd?

Ibland undrar jag hur jag skulle beskriva bokens handling: 

en svart, ung tjej flyttar in hos ett medelålders par i new jersey för att hon ligger med mannen. Paret har en svart dotter. 

Ingen verkar veta hur man anknyter till en annan människa och alla är mer eller mindre olyckliga. 

Edie, bokjaget, är 23 och har legat med alla på sitt jobb. Hon är numera föräldralös och har inga kompisar. Det enda hon skulle kunna luta sig mot är sitt skapande, hon målar om nätterna, men hon lyckas aldrig få till bilden av sitt eget ansikte. 

 Här är sceneriet, som ett dockhus där författaren leker runt med sina karaktärer. Jag stannar kvar och betraktar dockteatern, fascinerat. Detaljerna är så precisa och människorna så underliga att jag vill veta vad som händer näst även när jag inte helt förstår vad det är jag tittar på. 

- MITT ENGAGEMANG I HISTORIEN - 

100 %

Det här är kategorin som reder ut hur mycket boken faktiskt påverkade mig. Blev det tårar, skratt, hjärtsmärta för läsaren? 

Kronologin är stundvis hoppande och stundvis inzoomande (på ett lekfullt, nonchalant sätt som håller läsaren vaken och engagerad) och även när det är långa uppräkningar av iakttagelser för att beskriva scenen vi beträtt är det så perfekt mixat av humor, svart sarkasm, nutidskoncentreat och drypande hopplöshet att jag vill bita i pärmarna av ren upphetsning.

- KARAKTÄRER - 

100 %

Är människorna vi möter i boken runda? Intressanta? Levande? Komplexa? Känns det som om vi får lära känna dem på riktigt? Kommer vi komma ihåg dem efteråt? 

Jag köper allt. Jag förstår och jag lider med dem. 

Alla kämpar dem i ett samhälle som tvingar bort de längre och längre från sina känslor i förmån för ett system som inte är anpassat för dem. 

När Edie säger att hon vill bli slagen av Eric förstår jag precis varför, även om det är främmande för mig personligen att koppla ihop våld och åtrå. Med hennes historia och agerande är det helt självklart.

- ORIGINALITET - 

80 %

Är människorna vi möter i boken runda? Intressanta? Levande? Komplexa? Känns det som om vi får lära känna dem på riktigt? Kommer vi komma ihåg dem efteråt? 

Jag läser en del nyamerikansk, rykande modern prosa som tar upp sex och sam/särlevnad och livet i det stressade andetag som hela samtiden verkar leva i just nu. 

Det här är definitivt modernt som i sent sent 2010/2020-tals fräscht, men också en del av den traditionen som Ottessa Moshfeghs Eileen och Melissa Broders I fiskarnas tecken verkar i. 

Nytt - men bekant! - men eget!

- SLUTET -

85 %

Allt får inte bli orealistiskt bra, då sjunker betyget som en sten. Men att lämna läsaren helt utan försoning, att själv få "pussla ihop" allt för stora delar av historien drar också ner poängen. Här söker vi alltså efter den hårfina gränsen mellan försoning och upplösning. 

Jag misstänkte under läsningen att slutet inte skulle vara ett högljutt crescendo eller en förlösande peripetisk avslutning. 

Det är en avbild av livet, ett sorts liv som många unga stundvis kan känna igen sig i, och livet tuffar på i sin goda ro trots att sidorna tar slut. 

Men historien svängde, det gjorde den. 

Vi slutar inte på samma punkt som vi började och jag har lärt känna alla karaktärer och kunnat glädjas med deras utveckling. 

 Det som händer, antyds hända, mellan två av bokens karaktärerna i slutet är genialt.  

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

90 %

Tänker jag på boken, i positiva termer, efter att jag lagt den ifrån mig? Förändrade den något i mitt synsätt, min kunskap om världen eller människor? Blev jag klokare, vidsyntare, berörd?

Det finns en sprallighet, en exas över att skapande kan vara så jäkla rackarbajsarbra, som lägger sig som en festdrog över mitt lässinne efter att jag fått vara mitt i ett sånt här verk. Jag påminns om hur stor rymden är för den som kan skriva bra, och för den som har ynnesten att läsa. 

__________

SLUTBETYG 

91,42 %

Hade det här varit ett annat system hade jag skrivit 5/5! 10/10! 

LÄS NU ELLER SKYLL DIG SJÄLV!

Men eftersom jag strävar efter att vara nyanserad får väl den här boken leva med sitt oförtjänt låga betyg. Den som gräver en grop åt andra böcker låter ibland sina nya favoritböcker falla däri, som man säger. 

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

__________

Lyster

Raven Leilani

Originaltitel: Luster

Översättning: Djordje Zarkovic

Utgiven: 2021-08-20

Förlag: Modernista

ISBN: 9789180231008