BABETTA - Nina Wähä

                       

BABETTA

av Nina Wähä

Lou och Katja var bästa vänner på teaterlinjen, tills Lou blev upptäckt och som 19-åring flyttade till Hollywood och rakt in i rampljuset. 

Sedan dess har vännerna inte träffats särskilt mycket, men i berättelsens början är Katja på väg till Lous villa i södra Frankrike.

Det blir början på en sommar där deras vänskap verkliga grundstenar blottläggs och där hemligheterna ligger tjocka i luften som en mistral, berättad med filmkonstens konstnärliga grepp tätt sammanlänkade med litteraturens.  

*

Som jag har dragit mig från att skriva den här recensionen. Ambivalensen inför det här verket gör att det har varit svårt att samla mina tankar kring det. När jag hade kommit ungefär halvvägs in i boken var jag säker på att det skulle bli en av årets bästa. Språket var on point, precis som jag ville ha det, och Wähä visade än en gång att hon hade en magisk penna som gjorde det omöjligt för den förhäxade läsaren att sluta läsa. 

Nu har jag läst klart och jag vet inte längre vad jag tycker. Få litterära synder är så allvarliga som den att avsluta på ett dråpligt eller plumpt sätt. Heller är det inte särskilt uppskattat att ihopknytelsen av säcken sker ut blod svett och tårar. Det behöver hålla hela vägen, varför jag har en specifik poängkategori som fokuserar på böckernas slut. 

  Men gör Babetta det, håller hela vägen?
  Jag vet ärligt talat inte. 

 

*

Temat kvinnlig vänskap är väldigt intressant. Lou och Katja har varit kompisar sedan gymnasiet och som med så många andra relationer kvinnor emellan är deras vänskap en personifiering av den gamla leken "Ha sex med, gifta sig med eller döda". Jag skulle vilja hävda att Lou och Katja skulle sätta in den andra i alla tre av dessa alternativ. 

  Avundsjuka, makt och beroende är känslor så starka att de ständigt är aktiva men utövaren och offret skiftar. Ytterst skulle man kunna säga att Lou har all makt och är källan till all avundsjuka och beroende. Hon fick trots allt sitt stora genombrott i Hollywood redan som 19-åring, som sexsymbolen Babetta i kostymdramat med samma namn. Både Lou och Katja godkänner etiketterna djup, stor konst och stark berättelse som filmen hyllats med, men Katja ifrågasätter också mycket av filmens verkliga teman.
  "Kvinnorna måste också få plats i historien, det är viktigt att vi berättar deras historia!" ska regissören ha tryckt på när det begav sig, men när Katja genom bokens gång funderar på filmen är det mest Lous sex appeal och karaktärens sorgliga öde som framträder.

Det är en av bokens starkaste teman och ett tema jag själv inte kan sluta uppehålla mig vid:
   att utnyttja eller inte utnyttja en kvinnas sexuella kapital, det är alltid frågan.
   Och det faktum att det finns fler våldtagna, mördade kvinnor i filmhistorien än det finns kvinnliga namngivna karaktärer. Feminismen boken bjuder på är av den problematiserande varianten, den som ritar upp scenarion som bevisföring snarare än att berätta vad läsaren borde göra. 

   So far so good. Jag kan till och med tänka mig att de homoerotiska anspelningarna kvinnorna emellan inte bara är en snaskig morot. Att Lous gamla gubbe till man stöter på Katja tillför också något mer än bara kittlande snusk till historia. 

*

Men slutet.

Det är delat i två: ett "vanligt slut" och ett directors cut. Som hommage till filmens värld, ett annat starkt tema i berättelsen, är det ett snyggt stilistiskt grepp. 

  Det skapar en känsla av att inte kunna lita på någon, inte på berättaren, inte på karaktärerna, inte på sitt eget sinne, och det är intressant i det att det säger mycket om berättandets möjligheter. 
  Vad är egentligen historiens riktiga slut? Vad innebär det att en del är cut, bortklippt, och varför klipptes det bort? Det är en tankelek jag gärna fortsätter att sysselsätta mig med efter att jag läst klart boken. 

   Men vad vill den här dubbla peripetin säga mig?  

Wähä är förvånansvärt förutsägbar när avslöjanden ska börja läggas fram och ingen av historierna ger mig en tillfredställande känsla av att ha läst klart boken. Det pratades om mistralen, sydeuropeiska vinden, som kommer in med dåliga nyheter och kanske kan det förklara känslan av att vara lämnad på en plats där en tornado har dragit upp allt med rötterna när pärmarna stängs. 

Jag vet inte, och därav att recensionen har dröjt tre månader. Nu efter uppspaltandet vet jag fortfarande inte. Det kanske får vara så. Det var en bok som var kul nästan hela tiden den varade.

*

På plussidan: 

- Snyggaste omslaget i år, ingen konkurrens. 

- Älskar en opålitlig berättare, en under ytan-destruktiv miljö och ett probelmatiserande av sexuellt kapital. 

- Språket är hypontiserande, från första sidan har Wähä min fulla uppmärksamhet på sättet jag efter läsningen av Testamente skulle kalla karaktäristiskt Wähäiskt. 

- Filmens tekniker överförs på ett innovativt och konstnärligt snyggt sätt till det skrivna ordets berättande. Det dubbla slutet som grepp är mycket bra. 

På minussidan: 

- Vad är egentligen meningen med att spränga upp allting i slutet på det sättet? 

- Vissa karaktärers kopplingar till varandra är inte särskilt slätt skarvade vilket gör att det blir förutsägbart och skapar förvirring. 

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK - 

100 %

Höga poäng för de böcker som har ett bildrikt, nästan poetiskt språk. Men viktigast av allt är om rytmen, meningarnas längd och klang, är skön att vara i.

Älskar hur Wähä skriver. 

- STORY/ DRIV - 

70 %

Också kallat "bladvändighet". 

Hur desperat vill jag veta vad som ska hända näst? Hur svårt är det att lägga ner boken? Hur väl är intrigen uppbyggd?

Viljan att läsa vidare är enorm men svårigheterna att förstå hur historien löser upp sig sänkte betyget. Stundvis är det lite rörigt.   ceciellt syfte i intrigen snarare än att det känns helt naturligt - gör att boken stannar på 85, även om 2/3 av storyn är toppklass. 

- MITT ENGAGEMANG I HISTORIEN - 

90 %

Det här är kategorin som reder ut hur mycket boken faktiskt påverkade mig. Blev det tårar, skratt, hjärtsmärta för läsaren? 

Så nära full poäng det kan bli, även här är det slutets meningslöshet som gäckar mig. 

- KARAKTÄRER - 

90 %

Är människorna vi möter i boken runda? Intressanta? Levande? Komplexa? Känns det som om vi får lära känna dem på riktigt? Kommer vi komma ihåg dem efteråt? 

Lou är lite av ett svin och Katja är lite av en oren spelare och gubben, har glömt vad han heter, är bara en statist i historien om deras destruktiva och medberoende relation. Mycket intressanta personporträtt.

- ORIGINALITET - 

90 %

Är det en historia som finns representerad i andra versioner, kanske till och med alldeles för många gånger i andra versioner, eller är det något som är nytt och fräscht och ögonvidgande? Stannar jag upp och tänker "oj, det där var ingenting jag förväntade mig" under läsningens gång eller utvecklas historien precis som man hade kunnat förutse? 

Kammarspelsliknande tringeldrama, sure, två kvinnors såriga vänskap, absolut, men satt i södra frankrike med en cinematisk vinjett? Till den tematiska fonden av kvinnlig skönhet och dess pris och perks? Det är inte din vanliga relationsroman i alla fall. 

- SLUTET -

40 %

Allt får inte bli orealistiskt bra, då sjunker betyget som en sten. Men att lämna läsaren helt utan försoning, att själv få "pussla ihop" allt för stora delar av historien drar också ner poängen. Här söker vi alltså efter den hårfina gränsen mellan försoning och upplösning. 

Här vet jag inte vad jag ska säga. Som sagt. Tyckte det var lite hafsigt och saknade större poäng även om några mindre framfördes. 

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

50 %

Tänker jag på boken, i positiva termer, efter att jag lagt den ifrån mig? Förändrade den något i mitt synsätt, min kunskap om världen eller människor? Blev jag klokare, vidsyntare, berörd?

Inte så mycket som jag trott men jag hade å andra sidan tippat på denna som en 100%-are.

__________

SLUTBETYG 

75 %

Trots mitt velande och mitt oförstånd skulle jag säga att det är en läsvärd bok. Den levde bara inte riktigt upp till mina förväntningar - som å andra sidan var närmast Mount Everest-höga. 

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

___________

Babetta

Nina Wähä

Utgiven: 2022-01-26

Förlag: Norstedts

ISBN: 9789113119496