DJURET - Lisa Taddeo

DJURET

av Lisa Taddeo

När Joans gifta älskare skjuter sig själv framför henne när hon är på en restaurang med en annan gift man bestämmer sig Joan för att lämna New York. Efter en bilfärd tvärsöver landet iförd sin mammas vita klänning kommer hon fram till utkanten av Los Angeles och blir inhyst på en gård med tre män i varierade åldrar och framgångsnivå.

Sen gäller det bara att hitta Alice, kvinnan som skulle kunna vara svaret på hur allt blev så förbannat fel i Joans liv.

*

För mer än ett halvår sedan fick jag tag i mitt exemplar av Djuret. Jag tänkte växelläsa, det vill säga läsa lite och lyssna lite. Inläsaren var Tova Magnuson, en nasal, avmätt Stockholmare som perfekt satte tonen på Dagarna dagarna dagarna av Tone Schunnesson men som gjorde att den redan svala berättartonen i Djuret fick än mer avstånd till all sorts känsla. 

   Jag gav upp lyssningen och försökte med bara läsa, men min egen läsröst lät nu som Tovas. Igen, inget fel på Tova men jag kunde inte bli mindre engagerad i boken på det här sättet. 
   Jag gav upp. Lät andra böcker komma i min väg. Lät tiden gå, väntade tills lusten för just den här boken skulle komma tillbaka.
   Tog upp Djuret igen när semestern började.
   Och satt plötsligt med en bok som jag längtade tillbaka till varje gång jag slog igen pärmarna.

*

Freudianskt så det förslår. Det går inte bara att ana författarens inställning till drifter och komplexa moders- och fadersrelationer, huvudpersonen nämner det också med jämna mellanrum.
   Misstron till männen löper som en ryggrad genom berättelsen. Rimligt, kan man tycka, om man hade träffat männen Joan har träffat. Sex är sårigt och drivkraften är aldrig lust, bara makt eller vrede.

*

En kille sa en gång till mig att "Allt handlar om sex, förutom sex, som handlar om makt".
   Läser man Djuret får man en 300-sidig gestaltning av det citatet.
   Det är så grovt att det blir ljuvligt. En ärlig och ekivok prosa som inte ber om ursäkt för sig. 

Ja, precis, det är en Ordligare favorit vi har att göra med. Den åker direkt in på kvinnohyllan. (Förlåt Mats, har inte hunnit fixa en manshylla än. Det är liksom inte prioriterat just nu. Men du kan ju starta en så blir det jämnvikt i litteraturens universum?)

*

Vem är egentligen djuret i boken?
   Är det verkligen Joan som har tappat det eller är det en helt rimlig reaktion på att kvinnor ska vara de civiliserade medan männen får följa sina drifter helt ostört och ostraffat?
  Det skulle kunna vara en fråga Taddeo vill att vi ska ta med oss efter läsning, det skulle också kunna vara min helt fria tolkning. 

Vad tycker du som har läst?  

_______

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK - 

90 %

Höga poäng för de böcker som har ett bildrikt, nästan poetiskt språk. Men viktigast av allt är om rytmen, meningarnas längd och klang, är skön att vara i.

Språket är spartanskt, ibland stöddigt enstavigt. Det äckliga i vardagen ska beskrivas till varje pris, resten lämnas suddigt ur fokus. Ur det framträder en människa som är mer i synk med sina och livets djuriska delar än vi brukar låtsas om i ett samhälle så civiliserat som det nutida.

- STORY/ DRIV - 

90 %

Också kallat "bladvändighet". 

Hur desperat vill jag veta vad som ska hända näst? Hur svårt är det att lägga ner boken? Hur väl är intrigen uppbyggd?

Efter startsträckan, där man fick lära sig att hålla till godo med den takt information portionerades, blev det mer av en bladvändare. Kan inte riktigt motivera betyget här, det var bara en känsla. 

- MITT ENGAGEMANG I HISTORIEN - 

100 %

Det här är kategorin som reder ut hur mycket boken faktiskt påverkade mig. Blev det tårar, skratt, hjärtsmärta för läsaren? 

Från att först har varit lågt svepte det till sist in och hittade en mycket stark krok att haka fast i.  

- KARAKTÄRER - 

75 %

Är människorna vi möter i boken runda? Intressanta? Levande? Komplexa? Känns det som om vi får lära känna dem på riktigt? Kommer vi komma ihåg dem efteråt? 

En del av tjusningen i den här är att vi hålls långt ifrån karaktärernas inren. Vi får följa dom så som man följer karaktärer i en film med starkt sceneri och sparsmakad dialog - show don't tell, dramaturgilärans första budord. 

Men det betyder också att jag inte känner deras sorg i hjärtat så som man kunde ha tänkt, med tanke på allt vidrigt som faktiskt händer. 

Eller så är jag bara en okänslig jävel.

- ORIGINALITET - 

85 %

Är det en historia som finns representerad i andra versioner, kanske till och med alldeles för många gånger i andra versioner, eller är det något som är nytt och fräscht och ögonvidgande? Stannar jag upp och tänker "oj, det där var ingenting jag förväntade mig" under läsningens gång eller utvecklas historien precis som man hade kunnat förutse? 

Det fanns ändå likheter i tema med andra böcker jag läst, samtida amerikaskt inte minst. Det här är en klassisk Repulsive Realistic Fiction bok, genren som oftast beskrivs som böcker med kvinnor i huvudrollerna som inte väjer för varken våldsamma handlingar eller kroppens äckliga vätskor. Ottessa Moshfegh brukar nämnas som stor inom genren, liksom Emma Cline och Melissa Broder. Men den genren är än så länge rätt outforskad. 

 Det Taddeo gör som jag tycker är ett unikt grepp är att hon skalat bort det mesta av den tjôtiga inre monologen och låtit karaktärernas handlingar stå för sig själva. 

- SLUTET -

90 %

Allt får inte bli orealistiskt bra, då sjunker betyget som en sten. Men att lämna läsaren helt utan försoning, att själv få "pussla ihop" allt för stora delar av historien drar också ner poängen. Här söker vi alltså efter den hårfina gränsen mellan försoning och upplösning. 

Tyckte om. 

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

100 %

Tänker jag på boken, i positiva termer, efter att jag lagt den ifrån mig? Förändrade den något i mitt synsätt, min kunskap om världen eller människor? Blev jag klokare, vidsyntare, berörd?

Jag trodde jag skulle komma vidare ganska snabbt från den här men vissa scener dyker upp i huvudet fortfarande, ännu längtande efter att bli avkrypterade och sorterade. Med tanke på att jag läst ca 15 böcker sen jag läste denna är det ett riktigt högt betyg att det är Djuret som gjort klarast intryck på mig trots all efterkommande läsning.

__________

SLUTBETYG 

90 %

Wow. 

Det här är en sådan bok som jag redan längtar efter att läsa om. 

Och jag läser inte om böcker. 

__________

Tack så jättemycket till Norstedts förlag för recensionsex!

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

___________

Djuret

Lisa Taddeo

Originaltitel: Animal

Översättare: Molle Kanmert-Sjölander

Utgiven: 2021-09-24

Förlag: Norstedts

ISBN: 9789113116990