ANDROMEDA - Therese Bohman

                           

ANDROMEDA

av Therese Bohman

En roman i två delar: en nutida skildring av mötet mellan en äldre man med makt och en yngre kvinna i början av sin karriär, och en andra del som är mannens levnadsberättelse.

Det är en tankeställare kring maktlägen i en så anrik bransch som bokens, det är en hyllningssång till litteraturen och dess vördnadsvärda historia och på sina sätt även en svansång för en litterär era som kanske håller på att avlösas med en annan. 

*

Jag läser romanen långsamt. Jag unnar mig att låta det ta tid, trots att den aldrig sinande olästa bokhögen i hyllan ständigt pockar på min uppmärksamhet. 

    Jag vill ha tid att känna orden i huvudet, uppleva rytmen som uppstår i språket, inte bara studsa över orden som jag så gärna gör annars. Ännu långsammare går det för att jag stannar upp och gör anteckningar varje annan sida. 

   Andromeda är en bok som väcker tankar, i alla fall för en som bekänt litteraturen som den enda guden med samma hängivenhet som jag själv. 

* 

När jag gick skrivarkurs för några år sedan minns jag att en av läroböckerna sa intressant sak, den sa:
   "Ibland vill författaren diskutera något viktigt som läsaren kanske inte är lika intresserad av, då kan det vara bra att få in det i dialoger."
   Okej, nu när jag försökte parafrasera det inser jag att det inte alls var så det stod, men jag tycker det blev en smidig liten mening ändå.

I Andromeda finns det en yttre handling, den om unga Sofie och äldre Gunnar. Men till största del handlar boken om det dom pratar om. Andromeda är en relationsroman men det är också en lovsång till litteratur. Författaren tar läsaren med ner i varje känslig nerv av litteraturens värld så att vi kan bli lika förtrollade som hennes karaktärer blir. 

* 

Andromeda lämnar mig med samma känsla som Detaljerna gjorde: här är ett liv och det är fantastiskt fullt av nyanser. 

Och här är en författare som vet hur man målar med alla dessa nyanser. 

   Det gör tempot långsamt. Boken är inte fylld av extravaganta händelser, allting är smått och diskret och skildras oerhört skickligt. Det här är en sån bok som jag vill bläddra tillbaka i och läsa om vissa passager för att se att jag inte missat något, och för att dom helt enkelt är så jäkla bra.  

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK - 

100 %

Höga poäng för de böcker som har ett bildrikt, nästan poetiskt språk. Men viktigast av allt är om rytmen, meningarnas längd och klang, är skön att vara i.

En klar berättarröst, även när rösterna skiftar, och ett välsiktat språk. Resonemangen och orden de kläs i är en av dom bästa grejerna med boken. 

- STORY/ DRIV - 

70 %

Också kallat "bladvändighet". 

Hur desperat vill jag veta vad som ska hända näst? Hur svårt är det att lägga ner boken? Hur väl är intrigen uppbyggd?

Visst läser jag, det går både snabbt och är svårt att slita sig från. 

I alla fall till en början. 

Sen händer det något i andra delen av boken. Berättelsen är inte vad jag trodde, det som bäddas för i första delen lämnas åt tidens tand när andra delen släpper den kvinnliga karaktärens förstapersonsperspektiv och byter till förlagschefens. 

Det är ett elliptiskt berättande, en slags kronologi som bryts för att upprepas och berättas om. Mycket välgjort och tanken bakom är bra, jag kommer bara inte ifrån känslan av att jag började läsa en bok och avslutade en annan, och jag hade nog hellre avslutat den första.

- MITT ENGAGEMANG I HISTORIEN - 

70 %

Det här är kategorin som reder ut hur mycket boken faktiskt påverkade mig. Blev det tårar, skratt, hjärtsmärta för läsaren? 

Ämnet engagerar ju, det är väl uppenbart om du läst såhär långt i recensionen. Men som förklarat på punkten innan: något av det glödande engagemanget släpper taget om mig i Gunnars del. 

Inte släpper som i släpper helt, men släpper som i blir lösare. 

- KARAKTÄRER - 

85 %

Är människorna vi möter i boken runda? Intressanta? Levande? Komplexa? Känns det som om vi får lära känna dem på riktigt? Kommer vi komma ihåg dem efteråt? 

Under läsningen får jag påminna mig om att det är fiktiva personer. Dom känns så verkliga.  

- ORIGINALITET - 

90 %

Är det en historia som finns representerad i andra versioner, kanske till och med alldeles för många gånger i andra versioner, eller är det något som är nytt och fräscht och ögonvidgande? Stannar jag upp och tänker "oj, det där var ingenting jag förväntade mig" under läsningens gång eller utvecklas historien precis som man hade kunnat förutse? 

Trots att romanen på sina sätt är en nostalgisk hyllning till en tradition av bokutgivning som vi riskerar behöva vinka adjö till känns tema och utförande nytt, fräscht och inte minst välgjort.    

- SLUTET -

OBS! Spoilervarning!

60 %

Allt får inte bli orealistiskt bra, då sjunker betyget som en sten. Men att lämna läsaren helt utan försoning, att själv få "pussla ihop" allt för stora delar av historien drar också ner poängen. Här söker vi alltså efter den hårfina gränsen mellan försoning och upplösning. 

Njae jo. Kanske. 

Jag tycker det blev lite för... han hade en fru som han spenderade stora delar av sitt liv med. Ändå skriver han ett brev till tjejen han jobbar med, hon som han ägnar arbetsdagar och vardagskvällar åt att diskutera litteratur med. Det visar på kraften hos litteraturen, styrkan hos bandet mellan två människor som känner samma sorts passion för det skrivna ordet, men att romanens avslutade del blir som ett avskedsbrev till Sofie... Jag är inte helt emot, men känner samtidigt en viss smetighetskänsla.

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

40 %

Tänker jag på boken, i positiva termer, efter att jag lagt den ifrån mig? Förändrade den något i mitt synsätt, min kunskap om världen eller människor? Blev jag klokare, vidsyntare, berörd?

Jag skulle kunna säga att det är ett medvetet val att låta böckerna landa i mig innan jag skriver recensionen, men det har snarare att göra med att jag läser i ljusets hastighet och skriver recensioner i ljudets. Jag hinner alltså inte slänga ur mig recensioner av alla böcker jag läst, och det är kanske lika bra. Med tiden märker jag vilka böcker jag fortfarande tänker på nog för att vilja skriva om. 

Det är ca 2 månader sedan jag läste Andromeda och den har lämnat ett betydligt mindre avtryck än jag trodde den skulle göra. 

Likväl väl värt att läsa i stunden. 

__________

SLUTBETYG 

73,57 %

En bok som lovar mycket och håller det, men inte bokstavligt. 

En mycket läsvärd bok trots allt men jag tror at jag hade räknat med att den skulle bli en av årets bästa. 

__________

Tusen tack till Norstedts förlag för möjligheten att läsa den här boken!  

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

___________

Andromeda

Therese Bohman

Utgiven: 2022-08-12

Förlag: Norstedts förlag

ISBN: 9789113121758