SÄLLSKAPSMÄNNISKOR - Candice Carty-Williams

                            

SÄLLSKAPSMÄNNISKOR

av Candice Carty-Williams

Cyril Pennington har fem barn med fyra olika kvinnor. Förutom sporadiskt när dom var bäbisar och en gång när för ungefär 20 år sedan då Cyril fick för sig att alla barn och deras far skulle "bonda" har dom knappt någon kontakt med varandra. 

Nikisha är äldst och van att ta hand om sig själv och nio år yngre brodern Pryce, Danny är inte den som tänker efter utan jobbar alltid nära problemen, direkt med händerna, Dimple är 30 och bor fortfarande hemma i väntan på att en influencerkarriär ska sätta igång, och Lizzie vill helst hålla sig borta från allt kaos som familjen hon aldrig lärde känna innebär, och fokusera på sina studier. 

Trots det sammanstrålar barnaskaran när Dimple är med om något som kräver mer än en hjärna för att klara upp...   

*

 Nej men hörreni. Det här var inte toppen. 

    Efter halva boken känner jag: Tydligen går det alldeles utmärkt att skriva 140 sidor där nästan ingenting händer.

   Jo, ett mordförsök har ändå hänt, men på 140 sidor i en vanlig deckare har man vanligtvis hunnit med både otrohet, mångmiljonsskuld och strypsex på den tiden. 

   Men det här är ingen deckare och kanske kan det funka som en ursäkt: vi ska inte översköljas med INTRIG (tänk dig strålkastare runt ordet) a la Netflixmodellen. Skönlitteratur behöver inte vara actionfylld, men det behöver fortfarande hända något.  

    Och trots att jag halvvägs in inser att jag kan sammanfatta alla bokens händelser på ena handens fingrar fortsätter jag ju att läsa. 

    Så något är det. 

Men inte är det språket. Originalspråket är engelska och det händer alltid något i översättningen, så först funderade jag på om det var där det skavde. Jag har läst minst en bok av översättaren innan, Normala människor. Där minns jag inte om språket var på det här sättet, och med tanke på att jag gärna anmärker på språk och översättning är jag rätt säker på att jag skulle ha kommit ihåg ifall så var fallet. Dessutom är hon en erfaren översättare. Jag tror vi gör klokast i att anta att Lindell vet vad hon gör, och lägger således skulden på Carty-Williams. 

   För flowet är lika trögflytande som en båttur i en nerfryst kanal. Det händer - ideligen - att dialogerna upprepar det karaktärerna just tänkte enligt denna modell: 

Danny satte sig framför dem på golvet. 

 "Du gillar verkligen att sitta på golvet", sa Lizzie.

 "Har du träffat henne förut" frågade Dimple. 

 "Ja" svarade Prynce och gick bort. 

"Kort svar" sa Dimple för sig själv. 

 Danny [...] hade installerat en ny diskbänk och några kranar som var aningen för tjusig för den här sortens kök och inte riktigt passade in. Men rent estetiskt funkade det eftersom det måste göra det.

 Meningar av det här slaget, som säger emot sig själva eller upprepar sig, är boken tyvärr full av. 

   Det är nästan som om författaren hade svårt att fylla upp sidorna med den tunna plotten.... 

* 

Finns det något bra med boken då? 

Som i författarens debut Queenie får den vitare läsaren (dvs undertecknad) (jag talar visst för alla icke-POC nu som om vi inte alls hade fullkomligt olika erfarenheter av rasism och ickevit-kultur) små glimtar av svart kultur och dessa är välkomna, faktiskt det bästa med hela boken. 

   När jag läser om att det pratas om en försvunnen svart man och att ringa polisen avrådes det med svaret "dom frågar bara om han var med i ett gäng" får jag en tillgång till erfarenheter jag i mitt eget liv aldrig kommer till, och det är där litteratur har en så viktig roll. 

Men som tur är finns det nu för tiden gott av böcker skrivna om POC-erfarenheter. Du ska inte behöva tvinga dig igenom denna för att kunna komma åt dom. 

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK - 

10 %

Höga poäng för de böcker som har ett bildrikt, nästan poetiskt språk. Men viktigast av allt är om rytmen, meningarnas längd och klang, är skön att vara i.

Svagt, krystat, oengagerat. 

Känns knappt genomläst? Var har redaktören varit?

Mvh Framtida redaktör

- STORY/ DRIV - 

30 %

Också kallat "bladvändighet". 

Hur desperat vill jag veta vad som ska hända näst? Hur svårt är det att lägga ner boken? Hur väl är intrigen uppbyggd?

Ett slags långsamt berättande utan substans. Premissen är bra men utförandet är tråkigt, det tuggas på utan att egentligen hända något oftare än var 70:onde sida. 

- MITT ENGAGEMANG I HISTORIEN - 

30 %

Det här är kategorin som reder ut hur mycket boken faktiskt påverkade mig. Blev det tårar, skratt, hjärtsmärta för läsaren? 

Romanen är nästan helt utan motstånd, allt står rakt i texten, inget i undertexterna. Det gör det lätt att läsa.

- KARAKTÄRER - 

40 %

Är människorna vi möter i boken runda? Intressanta? Levande? Komplexa? Känns det som om vi får lära känna dem på riktigt? Kommer vi komma ihåg dem efteråt? 

Det trycks på läsaren karaktärernas olika personlighetsdrag, om och om igen ska det upprepas att Pryce är stoner, Danny lost, Lizzie busy, Dimple svag och Nikisha stark. Men det är svagt gestaltat.  Karaktärerna gör heller ingen vidare utveckling och deras relationer till varandra är inte intressanta. Sorry. 

Igen är idéen bra men resultatet känns så halvdant utfört.

- ORIGINALITET - 

90 %

Är det en historia som finns representerad i andra versioner, kanske till och med alldeles för många gånger i andra versioner, eller är det något som är nytt och fräscht och ögonvidgande? Stannar jag upp och tänker "oj, det där var ingenting jag förväntade mig" under läsningens gång eller utvecklas historien precis som man hade kunnat förutse? 

Det här är varför jag plockade upp boken från första början. Idé och tema kändes tillräckligt outforskat för att jag skulle anta att den här boken hade mycket att ge i form av insikter, underhållning och överraskningar.

- SLUTET -

35 %

Allt får inte bli orealistiskt bra, då sjunker betyget som en sten. Men att lämna läsaren helt utan försoning, att själv få "pussla ihop" allt för stora delar av historien drar också ner poängen. Här söker vi alltså efter den hårfina gränsen mellan försoning och upplösning. 

Kommer knappt ihåg förutom några grejer som kändes för tillrättalagda. 

JO NU KOMMER JAG IHÅG DEN STORA GREJEN SOM HÄNDE JUST DET. 

Ah men den grejen var inte heller särskilt omvälvande. 

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

0 %

Tänker jag på boken, i positiva termer, efter att jag lagt den ifrån mig? Förändrade den något i mitt synsätt, min kunskap om världen eller människor? Blev jag klokare, vidsyntare, berörd?

Är det bloggens första nolla i den här kategorin? 

Jag tror faktiskt det. 

__________

SLUTBETYG 

33,6 %

På det stora hela är det här som att äta sockervadd. Det är en otroligt fint omslag och tidigare uppskattad författare, premissen känns lovande och intressant och spexig, men efter ett tag inser man att man tuggar på socker utan någon egentlig smak. 

Det är bara luft.  

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

___________

Sällskapsmänniskor

Candice Carty-Williams

Originaltitel: People person

Översättare: Klara Lindell

Utgiven: 2023-01-11

Förlag: Albert Bonniers förlag

ISBN: 9789100198633