EFTERKLANG - An Yu

EFTERKLANG

av An Yu

Livet har haft sin gilla gång. När Song Yan står på gränsen till 30 har hon lämnat alla drömmar om pianospel bakom sig för att vara Bowens fru.  Svärmodern som blivit sjuk flyttar in i parets lägenhet i Beijing precis innan Bowen får ett uppdrag i Shanghai som lämnar Song Yan och hans mor ensamma med varandra. En långt ifrån idyllisk situation för vem som helst, men med en kinesisk svärfamilj kommer andra förväntningar än de västerländska och Song Yan har inget sätt att värja sig mot svärmoderns eskalerande krav på svar på frågorna om barnbarn. 

Då börjar leveranser med svampar sändas till lägenheten, undertecknade av en sedan länge försvunnen pianist...  

*

Blir det här mer av ett dagboksinlägg igen? 

   Möjligt. 

   Jag är så trött, så trött i huvudet, efter en termin som gått i 150 för att kraschlanda i ett ödelandskap av tid utan struktur som examen, transitionen från ett sorts liv till ett annat, är.
    Om några veckor börjar jag jobba heltid igen och då kanske jag äntligen kommer tillbaka till mig själv. Till dess vet jag inte hur jag ska komma ur dimmigheten. 

I den kontext vi är i nu, i ett försök till recension av en av årets bästa böcker, är det oerhört orättvist. Här ska jag berätta om en läsupplevelse som är så övermannande att jag vet redan nu att romanen kommer hamna topp tio på den ärofyllda årslistan när jag sammanfattar läsåret i december, och så sitter jag och skriver om hur trött jag är. Jag tror att det eventuellt är ett försök till prokastinering.
    Jag känner stor press att presentera den här boken på rätt sätt, att låta bokens stil och språk reflekteras i recensionen så att den som läser det här får ett prov på vad man kan förvänta sig.
   Men det är för mycket press att sätta på någon. Bara An Yu skriver som An Yu; bara An Yu kan skriva spikrak prosa fylld med överflödande drömskt innehåll. 

Under läsning dyker tre andra romaner upp i huvudet:
   Memorial av Bryan Washington, eftersom de båda delar temat att vara fast med svärfamiljen och tvingas kommunicera via matlagning;
   Woman, Eating av Claire Kohda, eftersom den mörka klaustrofobin visar sig dubbelt även i den romanen, både som ett långsamt närmande hot och som en livmoder av trygghet;
   och såklart Vegetarianen av Han Kang, en av mina favoritböcker genom alla tider, eftersom den sätter fingret på den specifikt asiatiska bilden av kvinnan som hemmets motor och köket som dess maskinrum, och vad som händer när kvinnan börjar fundera på att släppa taget om rodret och lämna skeppet. 

*

 I Efterklang tvingas Song Yan parera svärmoderns krav och den äkta maken Bowens undflyenhet samtidigt som hon enligt kinesisk tradition måste behålla ansiktet, aldrig höja rösten, aldrig visa annat än respekt för sin man och de äldre. Konflikten är inte en snart drabbande storm utan lågt guppande, en stilla krusning inom Song Yan där det på ytan alltid bara har rått stiltje. Ändå vänder sidorna sig som av sig själva och plötsligt, som om något ryckts ifrån mig, vaknar jag upp och boken är slut. 

Berättelsens nav är det tysta krig som uppstår när Bowen lämnar sin mor tillsammans med sin fru i lägenheten i Beijing för ett uppdrag i Shanghai samtidigt som leveranser av svampar börjar anlända till hemmet, leveranser undertecknade den försvunna pianisten Bai Yu. Det får Song Yan att börja fundera på sin bortglömda dröm om pianospel som karriär, inte bara som tidsfördriv som lärarinna för måttligt intresserade barn, i takt med att svärmoderns frågor om barnbarn duggar allt oftare. På nätterna hemsöks hon av drömmar om talande, brandgula svampar. 

*

Är det en psykos skildrad inifrån vi ser?
   Eller ska man tolka berättelsens övernaturliga inslag bokstavligt?
   Jag har inga svar och heller ingen lust att söka svar på de frågorna. Efterklang är inte en bok vars dramaturgi kan eller ska analyseras i beståndsdelar. Det är en bok att låta sig översköljas av. Vad som hände eller inte hände och vad det betyder behöver jag inte veta för att känna romanens puls i min egen långt efteråt. 

Efterklang är ögonblicket då medvetandet lämnar kroppen för att kapitulera för sömnen. Efterklang är hällregn sommarnattens första mörka timme. Efterklang är sekunderna efter att orkestern har tystnat och hela publiken sitter som en kropp, med kollektivt pausat hjärtslag. 

Efterklang är en sorg att gå förbi i bokhyllan för att jag vet att jag måste vänta ett tag till innan jag kan läsa om den. 

Till dess kanske jag läser om Vegetarianen.   

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

En av mina starkaste rekommendationer på länge.

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

___________

Efterklang

An Yu

Originaltitel: Ghost music

Översatt från engelska av: Anna Gustafsson Chen

Utgiven: 2024-05-07

Förlag: Bokförlaget Tranan

ISBN: 9789189814271