LIVBÄRARNA - Ina Rosvall

                        

LIVBÄRARNA

av Ina Rosvall

I en framtid där man kan odla barn i plantager behöver kvinnor inte längre vara gravida. Det är till och med så ovanligt att det har stigmatiserats, om det skulle hända att kvinnan vill att barnet ska växa i kroppen i stället för på odlingsanstalter. Men det händer nästan aldrig. 

Förutom för Mirjam. 

När hon blir gravid tänker hon att hon ska göra som alla andra, lämna ifrån sig sitt barn och hämta ut det när det är färdigbakat. Men något händer och Mirjam tvingas fly till en gård där andra gravida kvinnor ska få skydd och stöd att föda vaginalt. 

Det är där vi möter henne. Spänningen är som en spänd bågsträng från första sidan. 

*

Jag har en del att reda ut personligen och jag vänder mig till litteraturen för att få svar. Jag har sökt med ljus och lykta efter böcker om moderskap som inte är den glorifierade instagrambilden, den med ljusa filter och matchande mamma-barn-outfits som jag inte alls längtar efter. Vem är som jag, som tvekar och tvivlar men mest av allt lutar mot att det inte borde bli barn för mig, att det inte finns en längtan som andra kvinnor verkar ha?

Att vara kvinna innebär en begränsning för när och hur det kan produceras barn. Det i sig innebär att vid ett visst tillfälle, långt innan mannens, finns ett slutdatum. Kroppen själv har en deadline. Så att läsa om ett samhälle där man har överbyggt det hindret är som att dricka flytande choklad med själen. Det är ett samhälle jag skulle vilja bo i, där jag kan skjuta upp beslutet att ha barn och lämna det biologiska, det jag så ofta inte vill kännas vid, hos myndigheterna. 

Bokens Mirjam och jag är till en början lika i viljan. Hon tänker heller inte föda barn, tänker göra som alla andra och plantera, i hennes värld är det, i motsats till min, en ickefråga. 

   Men Mirjams stora kamp i boken kretsar kring att få lov att bära sitt eget barn och det drabbar mig med en styrka jag inte var beredd på. Det är berättarkraft när den är som störst: när den får läsaren att gå in i en persons sinne och känna med den, trots att de utanför bokens pärmar är diametralt olika. 

*

Jag är så imponerad av denna dystopiska roman som tar upp den (fortfarande) heta frågan om kvinnor verkligen ska få bestämma över omständigheterna kring en graviditet. För effekten blir densamma, oavsett om man säger att kvinnan inte får avbryta eller måste avbryta sin graviditet.
   Enligt mänskliga rättigheter har alla rätt till att sätta gränser för sina egna kroppar.
   Det gäller alla.
   Utom möjligtvis kvinnor.    

_______

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK - 

80 %

Höga poäng för de böcker som har ett bildrikt, nästan poetiskt språk. Men viktigast av allt är om rytmen, meningarnas längd och klang, är skön att vara i.

Språket flyter på bra, är fint på sina håll, inget som stör, inget som knockar mig av stolen.

- STORY/ DRIV - 

100 %

Också kallat "bladvändighet". 

Hur desperat vill jag veta vad som ska hända näst? Hur svårt är det att lägga ner boken? Hur väl är intrigen uppbyggd?

Jag kan inte sluta läsa, jag vill inte heller. Berättartekniken är slipad som en diamant, jag skulle vilja säga att det inte finns en oputsad fläck i hela historien.

- MITT ENGAGEMANG I HISTORIEN - 

100 %

Det här är kategorin som reder ut hur mycket boken faktiskt påverkade mig. Blev det tårar, skratt, hjärtsmärta för läsaren? 

En SLURP-bok. SLURP och så var den slut. 

Att den dessutom tar upp ständigt aktuella temat kvinnokropp och kvinnors rätt att bestämma över sitt eget barnalstrande är grädden på moset. 

- KARAKTÄRER - 

90 %

Är människorna vi möter i boken runda? Intressanta? Levande? Komplexa? Känns det som om vi får lära känna dem på riktigt? Kommer vi komma ihåg dem efteråt? 

Jag skulle inte kalla det en karaktärsdriven roman utan snarare en handlingsdriven, så behövet att bygga karaktärer som det känns som om man känner in till minsta ögonfrans är inte jättestort. Huvudpersonens känsloliv skildras med perfektion på det sättet att jag personligen skulle göra helt andra val än Mirjam, och ändå förstår precis vad hon känner.

- ORIGINALITET - 

85 %

Är det en historia som finns representerad i andra versioner, kanske till och med alldeles för många gånger i andra versioner, eller är det något som är nytt och fräscht och ögonvidgande? Stannar jag upp och tänker "oj, det där var ingenting jag förväntade mig" under läsningens gång eller utvecklas historien precis som man hade kunnat förutse? 

Jag har sökt efter en sådan bok, letat efter något liknande, men inte hittat. Jessica Schiefauer har ju romanen Bärarna med liknande, mer HBTQIA-orienterat tema. 

Sen har vi ju Handmaid's tale av Margaret Atwood också.

Men så vanliga är ju inte böcker som denna även om det finns några om barnreproduktion i dystopitappning.

- SLUTET -

100 %

Allt får inte bli orealistiskt bra, då sjunker betyget som en sten. Men att lämna läsaren helt utan försoning, att själv få "pussla ihop" allt för stora delar av historien drar också ner poängen. Här söker vi alltså efter den hårfina gränsen mellan försoning och upplösning. 

Helt fantastiskt slut, jag älskade det. Det hade lika delar av realism som rimlig ihopknytning.

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

100 %

Tänker jag på boken, i positiva termer, efter att jag lagt den ifrån mig? Förändrade den något i mitt synsätt, min kunskap om världen eller människor? Blev jag klokare, vidsyntare, berörd?

Efter en riktigt bra bok går jag omkring med ett pirr i kroppen, som om jag var nykär. Det hände på favoriten I fiskarnas tecken, det hände senast i år när jag läste Lyster och det hände efter denna otroliga roman.

__________

SLUTBETYG 

93,57 %

En av årets bästa. 

__________

Tack till Weyler förlag för recensionsexet!

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

___________

Livbärarna

Ina Rosvall

Utgiven: 2022-05-10

Förlag: Weyler Förlag

ISBN: 9789127176300