VI ÄR INTE HÄR FÖR ATT HA ROLIGT - Nina Lykke

                                

VI ÄR INTE HÄR FÖR ATT HA ROLIGT

av Nina Lykke

Knut är, om man ska beskriva honom välvilligt, en avdankad författare. Sedan Den Berömda Romanen har han haft en hovplats i Norges kultursektor, trots att han inte lyckats leverera något att hurra för i litterär väg på flera år. När ordinarie panelmedlem får förhinder inbjuds Knut att sitta med i ett samtal på en litteraturfestival, bredvid mannen han förlorade sin fru till och en kvinna med smeknamnet Verklighetsförfattaren, som i sin senaste bok beskrivit hur Knut sexuellt trakasserade henne. 

I en värld där den lättaste dörren för en skrivande kvinna att sparka in för att få klicks och "vara relevant" är att beskriva sexuella övergrepp tar Lykke oväntat nackgrepp på samtiden och låter förövare och offer-rollerna ständigt vippa fram och tillbaka. 

Som alltid har Lykke något att säga samtiden och samtiden kommer inte gilla att känna sig träffad, men ändå skrika efter mer. 

Dock vet jag inte om min norska favoritförfattare lyckades riktigt hela vägen den här gången... 

*

Jag hänger på bokinstagram i början av sommaren när flödet börjar svämma över av bilder av den här boken, ackompanjerade av  gråtskrattsmileys och ömhetsbetygelser om romanens och författarens rolighet - bara så att ni förstår var jag kommer ifrån när den här recensionen inte riktigt liknar dom andra ni har läst. 

Förutom internets hyllningar hade jag mina egna tidigare erfarenheter av Nina Lykkes författarskap i bagaget -  Nej och åter nej har recencerats av er förtrogne här och Nästa! har recenserats här och båda kvalar in på min berömda favorithylla i bokhyllan. 

Tänkte jag därför att en ny Lykke, som dessutom handlar om bokvärlden, mitt liv och levebröd och kärlek och enda fritidssyssla, skulle träffa rakt på bollen och låta författaren göra ett ärevarv rakt in i min personliga kanon för att stanna där för alltid? 

Ja det klart jag trodde, därav den retoriska frågan. 

Det skulle kunna bli en hård duns när man faller från hög höjd, men Lykke faller inte direkt. Bara... hasar lite. Stannar på ett klippblock lite längre ner för att hämta andan och komma tillbaka starkare, hoppas jag. För Vi är inte här för att ha roligt är ingen tråkig bok. Det är bara inte direkt en direkt gripande bok heller. 

* 

Som sagt, Lykke tar tempen på samtiden och framför diagnosen utan krusiduller. Samtiden har hybris, är uppblåst, besatt av att klistra 'god' eller 'ond' i pannan på folk och har dessutom varken konsekvenstänk eller förmåga att förstå sambandet orsak-verkan. Dessutom har den koncentrationssvårigheter. 

Och vem är bättre på att låta oss förstå precis hur skev samtiden är än sura, förlegade kulturmannen Knut som inte riktigt hänger med, som är en skör maska från att lösas upp i total irrelevans. 

För samtiden tuffar på och kvar är Knut i en tid där männen var kungar och kvinnorna deras rättmätiga ögon/handgodis. Och Knut kämpar på, lite grann i alla fall, men slappt och halvhjärtat. Mer än något annat saknar vår kulturman riktig, och det gör honom faktiskt riktigt lätt att sympatisera med. För vem har riktning nu för tiden? 

Jag läste många recensioner där Knut framställdes som motbjudande, men i boken hittar jag inte det. Jag förvånar mig själv med att känna med honom, heja på honom till och med - dock inte tillräckligt för att bokens ska kännas sådär brännande som jag förväntade mig, och det är ett av sätten Vi är inte här för att ha roligt gör mig besviken. 

Ett annat är den förhållandevis korta plotten. Författaren låter tiden gå genom Knuts iakttagelser om världen och människorna men själva handlandet, händelserna, upptar väldigt lite av berättelsens tid. Knut går omkring och väntar på bättre tider, och till viss del gör jag det också. 

När boken är slut är jag... sval. Jag har läst och trivts nog för att läsa klart (mvh DNF:are av rang, så det i sig är ett betyg) men kommer jag ta med mig något av det jag läst? 

*

Trivia: 

En sak jag upptäckte och faktiskt har funderat på efter läsning är Lykkes förkärlek för att låta sina karaktärer sova på konstiga ställen. Kanske är det ett knep, en version av att sätta karaktären i värsta tänkbara situation för att verkligen lära känna den? 

 I Nej och åter nej sover huvudkaraktären i en bil, i Nästa! på sin läkarmottagning och i den här hittar vi Knut i någon slags källare, sovande på en alldeles för kort soffa. 

Kul, och väldigt Lykkiskt. 

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK - 

80 %

Höga poäng för de böcker som har ett bildrikt, nästan poetiskt språk. Men viktigast av allt är om rytmen, meningarnas längd och klang, är skön att vara i.

Jodå. Än bränner det till när man läser, det är inte där problemet ligger.  

- STORY/ DRIV - 

60 %

Också kallat "bladvändighet".
Hur desperat vill jag veta vad som ska hända näst? Hur svårt är det att lägga ner boken?
Hur väl är intrigen uppbyggd?

Som sagt, inte riktigt så intressant eller händelserik som jag förväntat mig.

- MITT ENGAGEMANG I HISTORIEN - 

65 %

Det här är kategorin som reder ut hur mycket boken faktiskt påverkade mig. Blev det tårar, skratt, hjärtsmärta för läsaren? 

Något är det som gör att jag inte är hela vägen där. Kanske att det känns som om berättelsen har massor av bra ingredienser men dom får inte användas fullt ut, dom tillåts varken jäsa eller kokas ihop till något som verkligen kunde ha blivit engagerande. 

- KARAKTÄRER - 

60 %

Är människorna vi möter i boken runda? Intressanta? Levande? Komplexa? Känns det som om vi får lära känna dem på riktigt? Kommer vi komma ihåg dem efteråt?

Alla karaktärer i den här boken är parodier och karikatyrer, precis över gränsen för det trovärdiga, vilket i sig är kul. Men jag ser ingen av dom framför mig nu efter läsning. Knappt under läsning heller. 

- ORIGINALITET - 

85 %

Är det en historia som finns representerad i andra versioner, kanske till och med alldeles för många gånger i andra versioner, eller är det något som är nytt och fräscht och ögonvidgande? Stannar jag upp och tänker "oj, det där var ingenting jag förväntade mig" under läsningens gång eller utvecklas historien precis som man hade kunnat förutse?

Storyn i sig har jag inte läst eller läst om förut. Det i kombination med Lykkes typiska stil gör det ändå till en bok som står ut.

- SLUTET -

50 %

Allt får inte bli orealistiskt bra, då sjunker betyget som en sten. Men att lämna läsaren helt utan försoning, att själv få "pussla ihop" allt för stora delar av historien drar också ner poängen. Här söker vi alltså efter den hårfina gränsen mellan försoning och upplösning. 

Det var... Okej? 

Vi får den förväntade urspårningen och ingenting händer, varken med människorna på litteraturfestivalen eller med mig. 

Förlåt Lykke, det här känns som ett karaktärsmord. Jag vet bara att du kan bättre, mer, bittrare.  

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

30 %

Tänker jag på boken, i positiva termer, efter att jag lagt den ifrån mig? Förändrade den något i mitt synsätt, min kunskap om världen eller människor? Blev jag klokare, vidsyntare, berörd?

Njaehh. Tror inte jag behöver förklara mer. 

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

61,43 %

Jag väntar med spänning på Nina Lykkes nästa bok. 

Alla kan ha en sämre bok som bara måste ut i väntan på nästa stora idé. 

Vi tar igen förlorad tid då. 

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

___________

Vi är inte här för att ha roligt

Nina Lykke

Originaltitel: Vi er ikke her for å ha det morsomt

Översättare: Marianne Mattsson

Utgiven: 2023-05-22

Förlag: Wahlström & Widstrand

ISBN: 9789146240747