BOKFÖRLAGET GYLLENDUFVA - Lilly Emme & Sara H. Olsson

        

BOKFÖRLAGET GYLLENDUFVA

av Lilly Emme & Sara H. Olsson

Storylinen är rak som en direkt-to-DVD-films: 

 Gunillas man har dött och efterlämnat ett förlag i fritt fall. Det som verkat som en väletablerad aktör i bokbranschen är i själva verket gravt skuldbesatt och inkomna författarmanus från förlagets draghästar har försvunnit. Gunilla har åtta månader på sig att visa på vinst för att banken ska tillåta att betalningen på ett av makens allra sista nödlån ska skjutas upp. 

Vi står alltså inför en klassisk antagonist: tiden. Och den är egentligen en bitch för vilken erfaren förläggare som helst, men Gunilla har spenderat hela sitt liv som hemmafru och har alltså ingen aning om hur man sköter ett förlag 

- eller jobbar över huvud taget. 

Dock är Gunilla driftig och lyckas anställa erfarna och drivna Petra och med hennes hjälp börjar förlaget sakta men säkert komma på rätt köl igen. 

Sen kommer bokmässan...

*

Jag hade sånna förväntningar på den här. Jag menar, feelgood, i bokmiljö? Lät perfekt för i sommar. Och framsidan var snygg dessutom. 

Well. Några sidor in inser jag att det här är skrivet på ett sätt som man bara kommer undan med i barnlitteratur annars. Jag stör mig så på skrivsättet att jag kommer på mig själv med att bli provocerad av att detta inte är debutanter utan väletablerade skribenter. Är alla deras böcker så här eller har det med tidsbrist eller kanske inspirationsbrist att göra? 

  Jag är kinkig när det gäller språk. Riktigt jäkla curling barn-kinkig. Därför höll jag på att lägga undan boken för att aldrig mer ta upp den. 

Men...
   Det handlade om böcker. Böckernas skapelseprocess och världen verken måste gå igenom innan de slutligen hamnar framför mina ögon. 

  Det är dessutom (med en jäkla massa tur och ett, antagligen, skottsäkert självförtroende) en bransch jag hoppas kunna verka inom om några år, när jag kommer ut på andra sidan kandidaten jag ska börja nu i september.

  Så temat var högaktuellt. Och boken var lättskriven, minst sagt. Och det är sommar. Så varför inte bara läsa ut? tänkte jag.  

*

I och med recenserandet av den här blev jag tvungen att fråga mig själv än en gång: Om jag nu har så lätt för att pissa på feelgood och kalla den "för enkel", varför fortsätter jag envisas med att läsa det? Om jag letar efter high class literature kommer jag inte hitta det i något som marknadsförs som feelgood, så varför då recensera feelgood och "djupare litteratur" på samma premisser? 

Bra fråga Felicia. Jag både håller med och inte håller med dig. 

För visst finns det feelgood som är både välskriven, engagerande och kvardröjande. Bra exempel på detta är Eleanor Oliphant, Rött, vitt & kungligt blått och Någon annans tidsfördriv. Dessa går utan problem att jämföra med en "vanlig" bok, för deras positiva toning gör inte historien mindre engagerande eller tillåter språket att vara banalt. Historien är väluppbyggd och karaktärerna runda och komplicerade. Böckerna är helt enkelt trovärdiga. 

Och feelgood som genre säger inte emot det. Verkligen inte. Modern family har vunnit otaliga Emmys och The King's Speech nominerades till 12 Oscar trots att bådas starkaste kvalitet är att de får tittarna att må genomgående bra. 

Och jag gillar att må bra när jag läser, också. Det behöver inte vara tungt och ångestframkallande för att jag ska kalla det en bra bok. Det behöver inte ens vara komplicerat - men det behöver vara trovärdigt. 

*

Problemet med feelgood är nog att det känns som den hastas fram. Det har blivit en sådan jätteindustri, där människor som i vanliga fall inte skulle fundera på att ta upp en bok badar i högar av må bra-litteratur. Där plotten är enkel och målet uppnåeligt. Där det väller över av fina vin-solnedgångar och söta djur som skuttar omkring runt karaktärernas anklar. Och när det finns en stor efterfrågan nu nu nu  blir det snudd på omöjligt att låta texten sjuda (dvs gå igenom tillräckligt många redigeringsrundor) för att den ska komma till den där perfekta långkoks-konsistensen. 

   Jag tror att jag besväras när historien blir sekundär i jämförelse med miljön och känslan som författaren skapat. Och om sedan språket också nonchaleras signar jag helt enkelt ut. 

*

Så nej, jag läste inte Bokförlaget Gyllendufva med blidare ögon för att det var en feelgood. Jag sätter samma krav på den som på andra böcker jag läser, för det är inte genren i sig jag har ett problem med. 

Böcker behöver hålla ihop, på alla plan, för att det ska vara en trevlig läsupplevelse för mig. 

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK - 

10 %

Höga poäng för de böcker som har ett bildrikt, nästan poetiskt språk. Men viktigast av allt är om rytmen, meningarnas längd och klang, är skön att vara i.

Nästan alla meningar är två satser långa. Det ger en stackatoliknande rytm som får mig att tappa koncentrationen. Det finns dessutom något referat-liknande över texten i och med strösslandet av enkla ord följda av utropstecken. 

En annan dödssynd författarna gör sig skyldiga till är "överberättande". Nog för att Show don't tell inte är en faktisk lag, men det finns ju en anledning till att man lär ut det gång på gång på gång på gång när det är dags att utveckla sitt skrivande. 

Ska inte spy galla (mer) nu. Det här är helt enkelt inte ett språk som passade min språkmelodi. 

 

- STORY/ DRIV - 

65 %

Också kallat "bladvändighet". 

Hur desperat vill jag veta vad som ska hända näst? Hur svårt är det att lägga ner boken? Hur väl är intrigen uppbyggd?

Språket höll på att tappa mig och historien var inte mycket att luta sig tillbaka på, i alla fall inte i början. Jag fann det förutsägbart och styltat, denna klart påhittade story som drevs framåt av månadernas powerwalk över sidorna. 

Men det blev intressantare och intressantare. Författarna hade god insikt i branschen (säger jag som novis) och historien står aldrig och stampar. 

Snarare går det lite för fort, men jag slurpar i mig detaljer om utgivning och tryckeri som man suger upp tallrikens sista pastasås med en bit lantbröd. 

- MITT ENGAGEMANG I HISTORIEN - 

50 %

Det här är kategorin som reder ut hur mycket boken faktiskt påverkade mig. Blev det tårar, skratt, hjärtsmärta för läsaren? 

 Det kan helt ärligt gå hur det vill för både Gunilla och Petra, mitt engagemang ligger helt i processen på förlaget. Där är det å andra sidan på topp. Så 0 + 100 / 2 = 50. 

- KARAKTÄRER - 

40 %

Är människorna vi möter i boken runda? Intressanta? Levande? Komplexa? Känns det som om vi får lära känna dem på riktigt? Kommer vi komma ihåg dem efteråt? 

Det får gå som det går för karaktärerna. I slutet kände jag något för Gunilla ändå, vilket skjuter upp betyget lite. 

Dock var ju Solveig och Konrad, två av förlagets författare, desto starkare - om än karikatyriska - karaktärer.

- ORIGINALITET - 

70 %

Är det en historia som det finns trettiotvå på dussinet eller är det här något helt nytt? Är skrivsättet eget? Är karaktärerna speciella?

Jag plockade upp den här för att jag inte har sett någon annan bok som utspelar sig i förlagsvärlden, och jag som snart ska börja läsa Redaktionell praktik tyckte såklart att detta kändes talande. 

..Sen fick jag reda på att Johanna Schreibers "Mellan raderna" också utspelar sig i den miljön. 

Så kanske (verkligen) inte den enda på marknaden, men jag gillar som sagt idéen.

- SLUTET -

20 %

Allt får inte bli orealistiskt bra, då sjunker betyget som en sten. Men att lämna läsaren helt utan försoning, att själv få "pussla ihop" allt för stora delar av historien drar också ner poängen. Här söker vi alltså efter den hårfina gränsen mellan försoning och upplösning. 

 För förutsägbart, även om man tar genrens krav på lyckliga slut i beaktning. 

Känner mig dessutom snuvad på konfekten, då vi bara får nosa på upplösningen och sedan får en "ett år senare"-fastforwardversion. 

Show don't tell var på liv eller död på mina skrivarkurser. 

Är det inte en grej längre?

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

30 %

Tänker jag på boken, i positiva termer, efter att jag lagt den ifrån mig? Förändrade den något i mitt synsätt, min kunskap om världen eller människor? Blev jag klokare, vidsyntare, berörd?

 Ytterligare en anledning till att jag är så selektiv i feelgoodläsande är att det tenderar att kännas som tomma kalorier. Det smakar bra medans jag håller på och smälter det men efteråt kommer jag inte ihåg ens en knivsudd av plotten. 

Här stannar branschkunskapen med mig som stödord för framtiden. Det är något i alla fall.

__________

SLUTBETYG 

40,71 %

För feelgoodälskaren, för böcker-om-bokbransch-älskaren, för den som inte bryr sig nämnvärt om språket - men kanske inte för mig. 

 

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

__________

Bokförlaget Gyllendufva

Lilly Emme & Sara H. Olsson 

Utgiven: 2021-06-08

Förlag: Historiska Media

ISBN: 9789177896685