BRÖD OCH MJÖLK - Karolina Ramqvist

                     

BRÖD OCH MJÖLK

av Karolina Ramqvist

Bröd och mjölk. Näring och vätska. Behov och frosseri. Begär och förbud. 

Födan är alltid både förförisk och förödande och allt i huvudpersonens liv tar smak av det som ligger på bordet. Främst rispuddingen hennes mormor lagade när hon var liten fortsätter att flyta upp i minnet. I boken kommer denna rispudding ständigt tillbaka, täcker sida efter sida. 

Boken delar det eviga ältande känns med ätstörningens maniska värld, något jag känner väl till och därför borde klicka bra med, men jag längtar efter att boken ska komma igång och när jag inser att det inte blir något annat än det här vill jag bara att den ska ta slut. 

Jag vet inte om jag är ensam om att luras att tro att Ramqvists nya ska innehålla någon slags uppgörelse med vår söndriga relation till maten, men när jag läst klart känner jag mig fortfarande inte mätt på ämnet - snarare är jag utsvulten på någon slags stimulans. 

Var är handlingen? 

*

Återigen börjar jag läsa en bok på grund av dess omslag. Den senaste tiden har jag börjat undersöka var alla fina omslag kommer ifrån, och vägen leder alltid fram till samma person: Sara R Acedo. Hon är formgivaren bakom det oslagbara omslaget till Nina Wähäs Babetta och instagramfavoriter som Ia Genbergs Detaljerna, Amanda Romares Halva Malmö... och Emma Clines Daddy. 

I fallet Bröd och mjölk är jag inte säker på vad det är som drar mig. Den klara rosa färgen i texten, antagligen. Jag dras till rosa omslag som en mal mot ljuset, som en göteborgare till ordvitsarna, som ett flickbarn mot palettyllkjolen - ett njutningsfullt tvång. 

Hur mycket spelar omslagen roll egentligen? 

   Det fina svaret hade varit ingen, men jag skulle inte ens kunna skriva det om jag hade fingrarna i kors bakom ryggen. Omslaget är varför jag plockar upp en bok och börjar läsa på dess baksida. Därifrån tar jag beslut om handlingen är något som drar mig till sig eller stöter bort mig. Men är omslaget inte i min stil får handlingen inte ens en chans. 

Det är ju heller inte en slump vid det här laget att alla böcker mina ögon dras först till är Acedos. Hennes estetik är som inriktad direkt till en läsarkrets som läser sådant jag gillar: främst böcker om besvärliga kvinnor och kliande samhällsstrukturer, bland många andra eggande teman. 

   Och kliande samhällsstruktur och besvärliga kvinnor, eller snarare alldeles för besvärligt beskedliga kvinnor, är precis vad vi får i den här boken.

*

Huvudpersonen lär sig som barn att hon inte kan stå emot matens förföriska krafter. Men kärleken till smak och konsistens är inte okomplicerad. Maten är oftare belöning, tröst och sällskap än den är föda.
   Redan innan hon kan sätta ord på det vet hon instinktivt att begäret efter maten är något som behöver tyglas. Hon behöver bara titta på den äldre generationen kvinnor för att förstå reglerna.  Huvudpersonen stammar från ett led av kvinnor som inte äter middag med sin familj, men spenderar så många av dygnets vakna timmar i köket

   Är inte ätstörningens ständiga närvaro en tidsmarkör? Eller en kvinnomarkör? 

   Även utan uttalat mål att gå ner i vikt lär sig unga flickor att maten ska begränsas, i boken men också i verkliga livet. För inte kan det väl bara vara min uppväxt som kantades av jämföranden av kilon och portionsstorlekar och lagret smör på smörgåsen? 

  Minst vinner, på tallriken likväl som på vågen. 

*

Det finns ett gäng möjliga förklaringar till att det här recensionen är sval. 

En skulle kunna vara att temat inte intresserar mig.
   Ärligt talat tror jag inte det är det. Jag är för nära bekant med ätstörningstemat för att en bok som handlar om en minst sagt manisk relation till mat är något som jag inte skulle sluka i en enda tugga. 

En anledning kanske är att jag faktiskt känner till temat för bra och inte tycker att det beskriver just min upplevelse?
   Så kan det vara. 

Risken med den här recensionen är som vanligt att jag kommer råka  erkänna min icke-litteräritet, min oförmåga att tycka om böcker där handlingen sker på ett djupare plan än det synliga. Men jag kommer stå för det: det blir inte "högre" litteratur bara för att storylinen är löst komponerad och kronologin är pulp-fiction-klurig att pussla ihop. 

Och för en gångs skull skulle jag vilja säga att jag förstår allt, alla undertexter och gestaltning. Jag har för sjutton levt ett liv där mat tar upp 80-90% av tankeverksamheten, jag förstår vad det betyder att tvångsmässigt laga mat åt andra och att stoppa i sig tallriksskrap vid diskhon istället för att sitta ner och tillåta sig att äta en hel måltid. 
   Jag tycker bara inte det finns något mer i texten än just det: konstaterandet. Jaha, huvudpersonen är besatt av mat.
   Är inte vi alla det?
   I olika utsträckningar och av olika anledningar. Men i boken får själva problematiken ställa sig åt sidan för utmålningarna. Läsaren följer med huvudpersonen in i matberoendet, fascinationen och tunnelseendet, men jag känner inget för det jag får höra. 

 * 

I vanliga fall läser jag ut en bok på max sju dagar, oftare på tre än fem. Den här boken tog mig tre veckor att läsa ut, och det var mer en längtan efter att lägga boken bakom mig än något annat som tog mig igenom det.  

Summan av kardemumman är alltså att det här var en rätt ointressant bok. 

__________

ATT LÄSA ELLER INTE LÄSA?

- SPRÅK - 

35 %

Höga poäng för de böcker som har ett bildrikt, nästan poetiskt språk. Men viktigast av allt är om rytmen, meningarnas längd och klang, är skön att vara i.

Nej det här samarbetade inte alls med mig. 

Det är det gamla tragglandet om rytmen, men jag kommer inte ifrån att det är en av de viktigaste faktorerna för mig. Meningarna kändes stackatoaktiga, ofta lika långa, vilket gav ett klumpigt intryck. Som en träkubb som inte låter sig slipas ner till en skulptur. 

Men maten, den var detaljerat och kärleksfullt beskriven. 

- STORY/ DRIV - 

30 %

Också kallat "bladvändighet". 

Hur desperat vill jag veta vad som ska hända näst? Hur svårt är det att lägga ner boken? Hur väl är intrigen uppbyggd?

Jag kände att den här boken inte hade en handling som fångade mig. Godtyckligt, kan tyckas, vad baserar jag det på? Välkommen till min blogg.   

- MITT ENGAGEMANG I HISTORIEN - 

30 %

Det här är kategorin som reder ut hur mycket boken faktiskt påverkade mig. Blev det tårar, skratt, hjärtsmärta för läsaren? 

Inte direkt... där... alls. Det kändes som om jag satt och väntade på att något skulle börja och sen var boken, efter tre långa veckor av påtvingade lässessioner, slut. 

- KARAKTÄRER - 

30 %

Är människorna vi möter i boken runda? Intressanta? Levande? Komplexa? Känns det som om vi får lära känna dem på riktigt? Kommer vi komma ihåg dem efteråt? 

Jag bryr mig verkligen inte om människorna i den här boken. Inte ens huvudpersonen.

Huvudpersonens enda relation vi verkligen får vara med i är den till maten. 

Huvudpersonen själv är också något av en hal figur. Jag vet inte om jag gillar henne. Alltså, jag behöver inte gilla en karaktär för att gilla en bok, ofta är det till och med tvärt om, jag charmas lätt av en osympatisk romanperson, men den här karaktären vet jag inte om jag ogillar eller bara är totalt likgiltig inför. 

- ORIGINALITET - 

80 %

Är det en historia som finns representerad i andra versioner, kanske till och med alldeles för många gånger i andra versioner, eller är det något som är nytt och fräscht och ögonvidgande? Stannar jag upp och tänker "oj, det där var ingenting jag förväntade mig" under läsningens gång eller utvecklas historien precis som man hade kunnat förutse? 

En historia som är helt koncentrerad till mat, där allt annat hamnar i periferin, det känns ändå som ett nytt grepp.

- SLUTET -

60 %

Allt får inte bli orealistiskt bra, då sjunker betyget som en sten. Men att lämna läsaren helt utan försoning, att själv få "pussla ihop" allt för stora delar av historien drar också ner poängen. Här söker vi alltså efter den hårfina gränsen mellan försoning och upplösning. 

Jag tyckte mig se någon förändring i huvudpersonen mot slutet av boken, för att sedan djupdyka och bli intetsägande igen på de allra sista sidorna. Men storyline-mässigt tyckte jag bättre om slutet än de första två tredjedelarna. 

- STANNAR HISTORIEN MED MIG? -

70 %

Tänker jag på boken, i positiva termer, efter att jag lagt den ifrån mig? Förändrade den något i mitt synsätt, min kunskap om världen eller människor? Blev jag klokare, vidsyntare, berörd?

Och det här är det konstigaste: det kommer nog ändå finnas scener som stannar med mig, nya perspektiv på nutidsmänniskans relation till maten och njutningen, begäret och behovet. 

Kanske. Time will tell. Kanske ändrar betyget på den här om några månader när boken fått sätta sig, jäsa ordentligt. 

__________

SLUTBETYG 

47,86 %

Jag var måttligt imponerad, men jag kanske missar något. I skrivande stund är den ändå tvåa på DNs litteraturlista. 

__________

Glöm inte att följa mig på instagram! 

---> @Ordligare

___________

Bröd och mjölk

Karolina Ramqvist

Utgiven: 2022-03-09

Förlag: Norstedts förlag

ISBN: 9789113112237